Inte bara IKEA; nu även Sportringen. Några entreprenörer tog saken i egna händer och köpte ut "sin" kedja ur den stora koncernen för att nå konkurrensfördelar med ägarledda butiker. De går ut med att de ska bli lönsammast i sin bransch.
Tidigare har kedjor bildats av huvudskälet samordna inköp av varor. Större volymer gav mer prispress på leverantörerna/fabrikanterna med en ekonomisk samordningsvinst som följd.
Idag är världen full av överproduktion. Varor finns alltid i överflöd. Långt ifrån alla varor går inte heller via de traditionella grossistkanalerna där en aktör i ett land hade "ensamrätt" på en viss vara. Idag kan vem som helst köpa stora eller små partier varor på en internationell spotmarknad. Det kan också bli en affärside i sig. Överskottsbolaget, Ö&B är ett sådant exempel. Tillsammans med sina nordiska branschkollegor Europris, Tokmanni och Nille omsätter den butiksidén ca 14 miljarder SEK.
Åter till Sportingen: Flera av deras butiker har vid flera tillfällen praktiserat idén att köpa upp spotlager och erbjuda konsumenterna märkesvaror till lågpris.
Att hantera små kvantiteter av varor som blir fallet med sportartiklar, där också kunden förväntar sig ett komplett sortiment (til skillnad från Ö&B) passar bättre för en ägarledd butik som är mån om att få så lite inkurrant lager som möjligt.
Återigen Darwins teori: Det är inte den starkaste som överlever, det är den som anpassar sig bäst.
/Trendspaning X
Inlägg
