Industrins utmaning - utan takt och linje

Numera pratas det mycket inom politiken om re-industrialisering eller Industri 4.0 eller Smart Industri. Industrin var av politiker och media uträknad i samband med IT-boomen i början av 2000. Sedan kom två på varandra tätt följande finanskriser 2008 och 2010 som gjorde att industriproduktionen störtdök under en period. För att sedan repa sig igen.

Numera står industrin för 3/4-delar av Sveriges exportvärde.
Uträknad? En media-hype eller för den delen en finanskris är sällan eller aldrig faktabaserad.

Det var säkerligen ett nyttigt stålbad för industrin som ditintills mestadels varit ordermottagare där produktionskapacitet, maskinpark och kvalitetscertifieringar varit främsta konkurrensmedlen.

Nu gäller det även för industrin att se över sin affärsmodell dvs. strategin ut mot marknaden och därmed hur företaget agerar gentemot kunderna.

I slutänden på alla produktionskedjor finns alltid en konsument. En konsument som blivit alltmer kräsen då informations- och köpkanaler är lätta att nå. Kombinerat med en överkapacitet inom i stort sett alla produktionsresurser blir konkurrensen också hårdare. De långa seriernas tid är förbi. Likaså de långa ledtiderna. Nu är det flexibilitet, snabba leveranser, kundanpassning och enstyckstillverkning utifrån kundens önskemål som gäller. Samma sanning gäller även i de fall där produktionen ligger långt från konsumenten. Det hela fortplantar sig bakåt i produktionskedjorna.

Tyska forskningsinstitutet Fraunhofer har startat ett projekt som handlar om att se hur industrin kan hantera helt kundorderstyrd enstyckstillverkning. Traditionellt har begreppen takt och linje använts som viktiga ledord i produktionen. Takt i form av orderingång, med fördel långa serier så att effektiviteten kan maximeras. Linje i form av produktionslinje dvs det löpande bandet eller mer moderna motsvarigheter till det.

Takt och linje blir helt passé när det blir flexibel, snabb kundanpassad produktion i enstyck som gäller för att hänga med i konkurrensen. Hela kedjan från första kundkontakt till eftermarknad, support och service måste trimmas och effektiviseras så att maximalt kundvärde kan uppnås.

En stor utmaning för industrin som kräver helt nya tänkesätt.

En tydlig trend eller snarare en följd av ovanstående trend är att detta gett en möjlighet och renässans för de mindre företagen. De har lättare att ställa om pga platt organisation och färre medarbetare som ska kommuniceras. Det syns också tydligt i statistiken där 4 av 5 nya arbetstillfällen i Sverige de senaste 20 åren har skapats i små och medelstora företag. Inklusive industrin där framförallt de mindre företagen under de senaste två åren expanderat. Under samma tidsperiod har de stora företagen gjort sig av med 200 000 anställda.

Den som lättast ändrar sig överlever, inte den starkaste. (Charles Darwin)

/Trendspaning X

Nedgång i besöksnäringen 2016?

Finns det någon bransch i Sverige som kan komma att drabbas negativt pga. den flyktingkris som Sverige drabbats av under 2015?

Till att börja med, en näring som gynnas är de fastighetsbolag som satsat på flyktingförläggningar. Gott så rent nationalekonomiskt då pengarna ändå stannar i Sverige.
I samma veva har ägarna av geografiskt perifera hotell och pensionat, som hankat sig fram och befunnit sig i en nedåtgående spiral och sett investeringsbehoven växa utom räckhåll, räddats ur en ekonomisk knipa då de kunnat sålt sin anläggning till bra priser.
Likaså har Migrationsverket blivit en arbetsgivare att räkna med framförallt för många som stått utanför arbetsmarknaden. Också pengar som stannar i Sverige.

En bransch, egentligen delvis samma bransch som ovan, som lär ta stryk flera år framåt är troligen besöksnäringen.

Orsaken? Internationell press flödar av reportage och analyser om hur det svenska välfärdssamhället förväntas brytas ned av europas största flyktingström per capita. Sverige anses helt enkelt vara ett intressant exempel på hur snabbt en nation kan degenereras.
Sverige ses alltså utifrån som ett civiliserat och i många avseenden föredömligt land (inte minst betr. jämställdhet) i förestående snabb nedgång. Detta exemplifierat av eskalerande oroligheter på flyktingförläggningar och shoppingcenter, alltfler segregerade laglösa bostadsområden, ökad gatubrottslighet, rån, hedersvåld, islamisering, tiggeri och en ökande våldsbenägen extrem främlingsfientlig rörelse ger en starkt negativ bild internationellt. Naturligtvis mumma för medial uppmärksamhet. Donald Trump använde Sverige som ett avskräckande exempel där muslimerna enligt honom är på väg att ta över ett helt land.

Även om de förmedlade bilderna av Sveriges problem i flera fall är överdrivna så hjälper det föga.
Utländska turister, framförallt från USA , gör som många andra turister; bokar med magkänslan utifrån vad de får till livs i media och lär dra åt sig öronen vad gäller Sverige som besöksmål. Den turistgrupp som kan väga upp tappet är kineserna som oftast är avskärmade från västerländsk nyhetsrapportering.

Möjligen kan också tappet i utländska turistbesök kompenseras av att svenskarna stannar hemma pga terrorhot och därmed minska kapitalutflödet ur Sverige. Därmed borde konsumtion och eventuella övernattningar i Sverige öka. Likaså kan kvarvarande hotell få högre beläggning pga minskat utbud. M a o en kanske välbehövlig utrensning i hotellbranschen.
Norge och Danmark lär troligen också se en ökad turism från Sverige dels pga. att de bedöms som säkrare länder med restriktiv migrationspolitik samtidigt som de gynnas av en stark krona och att de kan nås med tåg eller egen bil dvs. utan flygresa.
En positiv effekt av detta är naturligtvis de miljömässiga aspekterna. Alla kriser har m a o positiva "baksidor", inte att förakta. Kanske kan flyktingkrisen bland många andra effekter trigga igång bättre miljötänkande vad gäller resandet.

Vi kan också räkna med att varje terrorattack i Euorpa kan kanalisera om resandet till länder som inte drabbats hittills.

Konklusion: oavsett fakta så är det 80-20-regeln som styr i första hand.  80% känslor och 20% logik avgör våra beslut. Gäller oavsett om vi vågar erkänna det eller inte.

/Trendspaning X

2016 ett stålbad för EU (och Sverige)

Är Europeiska Unionen ett instabilt bygge som riskerar falla ihop?
Under ett fåtal år har EU drabbats av flera olika kriser som blottat svagheter i hur unionen är uppbyggd.

En kort och ej komplett resumé blandad med kommentar av och kring en artikel i The Economist med titeln "Loathe thy neighbour". För den kompletta versionen läs originalet via länken:

The Economist "Loathe thy neighbour"

Euro-krisen som triggades igång av bl.a. Grekland och Spaniens skuldberg visade på stora brister i hur Euron är uppbyggd. Tyskland ansåg sig bl.a. utnyttjade av länder med starkt korrumperad ekonomi om de skulle stå för notan för att lösa de bankrutta ländernas situation.

De romska tiggarna från Rumänien, visade på ett tydligt sätt stora skillnader i levnadsstandard och stora sociala skillnader EU-länderna emellan.

Organiserad brottslighet från bl.a. Litauen har exporterat sin verksamhet till bl.a. Sverige vilket drastiskt ökat allt ifrån åldringsbrott till stölder och villainbrott.

Och därefter flyktingkrisen vilken eskalerade under 2015 och visade på att solidariteten EU-länderna emellan inte var vad den borde ha varit. Stängda gränser och kvotförhandlingar som rann ut i sanden.
Schengen-avtalet som var en av grundvalarna i EU-bygget sattes ur spel. Till detta Visegrad-länderna som nu alltmer sätter sig på tvären gentemot Bryssel. Storbritannien folkomröstar om en Brexit.

Kommer det att bli bättre under 2016?

Populistiska partier i stort sett i alla EU-länder går framåt. Befolkningen i de rika länderna vill inte mista sina välfärdssystem. Befolkningen i de fattigare länderna vill inte hamna i händerna på de rikare länderna. De flesta EU-ländernas befolkning uppfattar nu i realiteten problemen som större än fördelarna.
Nationalistiska strömningar dvs krav på stängda gränser, minskad eller ingen invandring är legio och ett faktum i alla EU-länder idag.
De lösningar som skulle behöva göras sitter troligen långt inne.
En flexiblare arbetsmarknad är nödvändig om integrationen ska fungera menar artikelförfattaren. Utan fler jobb lär de sociala problemen bli gigantiska, den ekonomiska tillväxten uteblir och de offentliga sociala och polisiära utgifterna rusar i höjden.

Att ändra på lagstiftningen inom arbetsrätt lär kräva än värre kriser i Sverige än vad vi hittills upplevt innan den frågan kan diskuteras. Italien gjorde ändringar i sin arbetsrättsliga lagstiftning; lättare att avskeda men bättre socialt skydd för nyanställda fick snabbt ner arbetslösheten. Det i sin tur gav en välbehövlig skjuts upp i ekonomin och därmed de offentliga finanserna.

Kriser leder alltid till någon form av paradigmskifte, en eller flera. Allmänt ifrågasatta paradigmer kräver milda händelser för att ersättas, cementerade paradigmer kräver rejält allvarliga kriser för att de ska gå att rucka på.
Där är vi inte än vad gäller arbetsmarknaden i Sverige. Men vi kommer att komma dit.
Vi får alltså räkna med att det under 2016 blir avsevärt värre innan det blir bättre. Förhoppningsvis  räcker det med 2016 annars kommer skadorna på det svenska samhället, framförallt de sociokulturella, troligen att ta lång tid att reparera.

/Trendspaning X

Pappers-boken lever och frodas

När först ljudboken och sedan e-boken i läsplattor kom var i stort sett alla bedömare eniga om att pappersboken var dödsdömd. Och med den alla bokhandlar.

Den profetian har kommit ordentligt på skam.

Det hela är typiskt när ny teknik lanseras. Bedömare av den nya tekniken tenderar allt som oftast att överdriva konsekvenserna av den nya tekniken, att den kommer at helt ersätta den gamla tekniken eller företeelsen. När det gäller IT-baserad teknik drivs den också på av IT-branschen. Det ligger i den branschens kultur (av gammal hävd) att ny IT-baserad teknik ersatt gammal manuell dito. Skickligheten att makrnadsföra ny teknik som slår ut gammal är alltså välutvecklad sedan årtionden.

Riktigt så enkelt är det alltså inte.

Akademibokhandeln som var till salu för några år sedan och ansågs vara väldigt svårsåld pga den dödsdömda bransch de befinner sig i, gör nu istället rekordresultat.
Pappersboken säljer som aldrig förr både i butik och på nätet.

Vinstlyft för Akademibokhandeln

Många bokhandlar har i och för sig försvunnit de senaste åren men det kan antagligen tillskrivas konkurrens från externa shoppingcenter och att däremd centrumhandeln tagit stryk. Framförallt i landsortsstäder där kortsiktiga kommunpolitiker fallit i shoppingcenter-fällan tack vare skickliga lobbyister från stora butikskedjorna och fastighetsägare specialiserade på extern-handel.

Den som är bra på tyska rekommenderas lyssna på Frank Sonder och hans föredrag med titeln "Distrust the Hype". Vilket man alltid bör göra som trendspanare.

"Distrust the Hype" Frank Sonder

/Trendspaning X

Polarisering i sociala media.

Partierna på vänster resp. högerkanten har avsevärt större genomslag, dvs. följare och delningar på sociala media jämfört med de partier som ligger mer i mittenfåran dsv de mer etablerade partier som funnits med i politiken länge. Särskilt i relation till antal platser i EU-parlamentet.

Tidskriften The Economist gjorde en kartläggning över antalet följare på Twitter i förhållande till antal poster i EU-parlametet och kom fram till resultatet redovisat i nedanstående bild.

Bild: The Economist

En orsak till detta är den interna kommunikationskulturen i respektive partier. Mittenpartierna är mer noggranna med att innan inlägg görs, se till att de inte uppfattas stötande hos de väljargrupper de vill rikta sig till. Vilket ofta är de allra flesta grupper i samhället....

Likaså blir mer radikala inlägg från etablerade politiker hett stoff för pressen att blåsa upp så därför undviks de. Om inte annat lär partipiskan vina. Därför blir inläggen ofta okontroversiella och därmed ointressanta, ofta floskel-liknande.

De mer extrema partierna däremot, både til höger och vänster har generellt en helt annan kommunikationskultur. De har tagit sig till sin position pga. att de drivit en mer tydlig och polariserad politik, ofta extrem sådan som till att börja med inte appelerade den stora massan men som nu alltmer vinner mark, inte minst för de populistiska partierna på högerkanten.

De partierna har inte heller samma upparbetade kontakter i etablerade media. Därför har det fallit sig naturligt att bli flitigare med att använda sociala media. Kontroversiella inlägg ger, så som braskande rubriker i papperspressen alltid gjort, mer uppmärksamhet.

Lägg till detta åldersfördelningen på sociala media kontra pappersmedia och public service, TV m.m. så kan vi se en trolig trend där de tillkommande yngre väljargrupperna kommer att bli alltmer polariserade.  De blir även allt svårare att kategorisera; väljargrupperna är inga grupper längre utan befolkningen blir alltmer heterogen ur ett politiskt perspektiv.
Även de högerextrema invandringskritiska partierna har många invandrare som sympatisörer. Bilden blir därför alltmer komplex..... och de etablerade aktörerna har vanligtvis svårt att anpassa sig till nya spelregler när paradigmskiften inom media förändrar spelplanen.

/Trendspaning X

Sverige - ett land i tydligt paradigmskifte

Kan en hel nation hamna i ett paradigmskifte? Det finns tydliga signaler på att Sverige faktiskt är på väg in i eller snarare är mitt i ett sådant. Ett paradigmskifte kan triggas igång av flera olika saker; ny teknik, drastiskt ändrad uppfattning om sådant som tidigare varit en vedertagen sanning, ibland triggat av nya forskningsrön, ibland av omvälvande händelser i samhället, ibland positiva sådana och ibland negativa alltifrån uppmärksammade incidenter till fullskaligt krig.


För en trendspanare är de gamla paradigmernas fall och de nya paradigmernas födelse (båda lika smärtsamma) högintressanta att betrakta och analysera.

Scenariot för Sverige och vår utveckling både beträffande samhällsmodellen och ekonomin ser fn. rätt dyster ut om vi anser att status quo är att föredra. Och det är precis vad som kännetecknar början av ett paradigmskifte. De etablerade aktörerna ser sina grundläggande värden hotade. De grundvalar som ekonomisk utveckling och välfärd vilat på hotas. Precis där är vi.
Det som triggar igång ett skifte är som sagt omvälvande händelser. I Sveriges fall stavas en sådan händelse flyktingkrisen. Den pressar samhällssystemet till bristningsgränsen inte bara ekonomiskt utan framförallt kollektivt mentalt.
Evolution är långtifrån smärtfri och paradigmskiften är en del av evolutionen. Negativa såväl som positiva effekter är konsekvensen även om den värderingen alltid ligger i betraktarens ögon.

Vi tar en associativ tankekedja för att beskriva vad som hänt och vad som kan tänkas hända.

Folkhemet Sverige har präglats av ordning och reda samt en infrastruktur i världsklass. Den hotas nu av 100 000-tals människor från andra kulturer som inte sällan passar dåligt in i det svenska samhällssystemet. De flesta kommer från väsenskilda kulturer med alltför låg utbildning för att snabbt kunna integreras både socialt och ekonomiskt.
Den svenska modellen på arbetsmarknaden där alltfler exkluderas och inträdet blir allt svårare även för svenskfödda (framförallt ungdomar som aldrig kommer in i systemet) missgynnar även ovan nämnda grupperna. Spänningarna och konflikterna ökar dessutom drastiskt när en missgynnad grupp ställs mot en annan.
Konsekvenserna blir en snabbt ökad segregation och därmed ökad grogrund för brottslighet.
Lägg till detta ett stort antal migranter som befinner sig i Sverige illegalt. Enligt svenska gränspolisen kan det vara 10 000-tals. Det ökar grogrunden för en omfattande svart marknad. Som i sin tur föder mer extremism och brottslighet, ofta organiserad sådan. Minskade ROT- och RUT-avdrag som skapade vita jobb av de svarta minskas vilket ökar den svarta marknaden igen.
Välfärdssystemet pressas alltmer ju fler invånare som tvingas eller i vissa fall väljer att få sin försörjning av det. Vilket pressar de offentliga finanserna. Valet blir att antingen öka statsskulden eller höja skatterna. Båda valen påverkar Sveriges utveckling negativt.
En handlingsförlamad regering som dessutom har större andelen nybörjare på sina ministerposter är en dålig kombination med ovanstående scenario.
Nästa bensindunk på brasan är en kommande stökig avtalsrörelse med ett splittrat LO där de mer militanta förbunden lär ställa till en hel del oro vilket inte är idealet när varje arbetstillfälle för att integrera alltfler behövs. Andelen lågkvalificerade jobb minskar också stadigt i takt med löneökningar och andra pålagor för arbetsgivarna. Att förändra de cementerade reglerna på arbetsmarknaden som OECD pekar på är orsaken till Sveriges dåliga integration, lär också ta sin tid att förändra.
Sedan har vi en reglerad bostadsmarknad i kombination med en konservativ bygg- och fastighetsbransch som därmed blivit van att leva i en mer eller mindre "skyddad verkstad".

De två allvarligaste hoten är dock mer subtila till sin karaktär.

Det första är befolkningens minskade tilltro till samhället. När ordning och reda minskar, när samhällets skyddsfunktioner inte förmår klara sitt uppdrag pga ökad brottslighet i form av stölder, rån, ofredande, våldtäkter m.m.
Tidigare hade vi en viss tilltro till etablerad media och vad de förmedlade. Den tilltron har rasat väsentligt bara det senaste året.

Det andra hotet är befolkningens tappade framtidstro. När vi ser att vårt välfärdssystem är på väg att urholkas, att statsfinanserna försämras, att vi alltmer hotas av våld och annan brottslighet, att vi får ett segregerat samhälle, organiserad brottslighet, påfrestningar och därmed minskad kvalitet på vårt och skola, att grupper ställs mot varandra vad gäller att få tillgång till samhällsservice.....
...då minskar framtidstron och därmed konsumtion vilket i sin tur leder till mindre investeringar i näringslivet. Eftersom tillväxten i Sverige såsom i de flesta länder, till största delen drivs av konsumtionen. Recession blir resultatet.

Men som sagt, evolution är inte smärtfri. Det kan bli avsevärt värre i Sverige innan det blir bättre. Och analysen är att det kommer att gå snabbt utför dessutom. Uppsidan är dock att många av de negativa sidorna i det svenska folkhemmet som vi dragits med på övertid kommer att försvinna på köpet. Att vi kan få tillbaka ett Sverige så som det var tidigare kan vi med all säkerhet glömma bort. Om vi ser det positivt så behöver det troligen bli avsevärt värre innan det kan bli bättre. Särskilt om vi ska kunna motivera till handlingskraft för att göra stora förändringar i samhällssystemet.

/Trendspaning X

Krisernas positiva baksida

Flyktingkris....bostadsbubbla....Bostadsbrist...Sjukvård och skola går på knäna....Ungdomsarbetslöshet fortsatt hög...Polisen har tappat greppet i mer än 50 invandrartäta områden...Segregationen ökar....

Länge har politikerna förnekat (för sig själva?) att vi redan idag står inför gigantiska problem och att
problemen med tiden kommer att eskalera ytterligare. Den förnekelsen har nu åtminstone officiellt och helt plötsligt upphört. Det fenomenet är ett ämne i sig men det tar vi inte nu.

Problemens framsida, dvs. de negativa konsekvenserna på sikt lär sannolikt bli ökad segregation, en ökad svart ekonomi, ökad arbetslöshet, resursbrister i samhällstjänster såsom skola och sjukvård med påföljande s.k. undanträngningseffekter dvs. resurserna räcker inte åt alla.

Som vanligt är det de svagaste i samhället som drabbas men det lär även bli andra som måste prioriteras bort pga kostnadsskäl. Och vilka som prioriteras bort beror gärna på vartåt de politiska vindarna blåser och hur nära valrörelsen eventuella politiska beslut tas samt vilka väljargrupper som är störst och lättast att bearbeta. Krasst.

Problemens positiva baksida? Allt har två sidor och den ena sidan är ofta, trots allt positiv.
Här följer några teorier om vilka de sidorna kan bli:

- Ungdomsarbetslösheten har vi inte fått bukt med och den späds på ytterligare av flyktingströmmen. Det positiva är att ungdomarna idag krasst inser att en trygg anställning kan de glömma. Då återstår att starta eget. Vilket inte är ett dåligt alternativ. Sverige behöver många fler entreprenrörer och vi kommer att, utan att anstränga statsfinanserna, få fram ett stort antal entreprenörer. Välbehövligt.

- Segregationen och parallell-samhällen i invandrartäta förorter ökar. Det leder till en hel del svart ekonomi men även grogrund till alltfler entreprenörer.
Även om den svarta ekonomin eskalerar pga flyktingströmmar och de 10 000-tals som uppehåller sig i landet oregistrerade så blir det alltid vita spin-offer av en svart ekonomi. När en svart verksamhet växer sig större blir det svårare att ha kontroll på den, det behövs fler kunder och större marknad och då blir utrymmet i den svarta sektorn en begränsning. Alltså ökar BNP och vita arbetstillfällen.

- Vi trygghetsknarkande svenskar mår bra av en välbehövlig avvänjningskur. Vi blir kränkta av allt möjligt, vi blir sjukskrivna av orsaker som människan egentligen är rustad att tåla. När vi inser att det inte finns resurser i välfärdssystemet för att ta hand om både det ena och andra, att vi måste klara oss själva, då är det bara att bita ihop och gå vidare. En hårdför avvänjningskur är oftast bättre än motsatsen.

- Det i sin tur kanske kan ge den svenska mentaliteten en mer bry-sig-om-sina-medmänniskor-attityd istället för den rådande självförverkligande-eftersom staten-tar-hand-om-de-som-behöver-hjälp-attityden. Den som varit utomlands och träffat människor utanför de värsta turiststråken vet nog vad detta handlar om.

- När nu den offentliga välfärdssystemet inte räcker till, då tar de som har mer pengar än genomsnittet saken i egna händer och köper sin välfärd själva. Det ger en boom för privata vårdföretag (både frisk- och sjuk-) och äldreboenden. Politikerna som argumenterat hårt mot detta gör nog bäst i att blunda framöver då det blir en välbehövlig avlastning för det offentliga välfärdssystemet. Fler arbetstillfällen. Och med detta följer en boom i försäkringsbranschen för privata vårdförsäkringar.

- Skolans och förskolans resurser kommer likaså att bli hårt ansträngda. Samma utveckling där att privata skolor och dagis fortsätter att öka, troligen i än högre takt. Fler arbetstillfällen.

- Polisens resurser blir alltmer ansträngda. Vi får bl.a. räkna med resurskrävande gränskontroller, alltmer organiserad och ökad brottslighet, spänningar mellan befolkningsgrupper, terrorhot m.m. under överskådlig tid framöver. Öppnar för fler privata vakt- och säkerhetsbolag. Teknikutveckling på området och fler arbetstillfällen.

- Till sist bostadsbubblan. Det kanske inte hör till de mänskliga rättigheterna att en småbarnsfamilj runt 30 ska ha möjlighet att köpa ett hus får 4 miljoner med en ränta på 2%. Eller renovera badrummet för en halv miljon. Om huspriserna sjunker samtidigt som kraven sjunker, kanske tillgång och efterfrågan samt rim och reson möts någonstans på vägen.

Rent generellt kommer vi att få ändrade konsumtionsmönster dvs vi kommer att lägga mer av våra pengar på sådant som vi tidigare kunde räkna med att få gratis eller subventionerat av staten.
Vilket drar ner vår överkonsumtion av annat mindre nödvändigt. Vilket i sin tur minskar miljöbelastningen.
Konsumtionen har hittills drivit tillväxten i västvärlden. Den eran kan m a o vara på väg ut. Istället behöver vi bygga ett hållbart samhälle. Ur flera aspekter. Kanske har vi incitamentet för det framöver?

/Trendspaning X