Globaliseringsdebatten har pågått i flera år i Sverige. Det som mestadels förknippats med den är att produktion flyttats från Sverige till lågkostnadsländer (Kina, Baltikum m.fl.) Den trenden är sedan ett par år bruten. Logistik och kommunikation gör det svårare att bedriva produktion långt från Sverige, speciellt då de långa serierna ger vika för korta serier och att kraven på kundanpassning ökar alltmer.
Till detta ska läggas kommande energiprishöjningar som gör att eventuell besparing i produktionsledet äts upp av bl.a. ökade fraktkostnader.
Däremot kan globaliseringstrenden leda till en ökad internationalisering på ett mera lokalt plan dvs handel och annan form av utbyte med våra EU-grannar. En starkt bidragande orsak till det är att nationsgränserna inom EU alltmer suddas ut. Dels har de nationella politikerna allt mindre makt att utöva samtidigt som förtroendet för dem minskar i stadig takt. Dels ser den unga generationer inte nationsgränser och språk som ett hinder i den utsträckning de äldre gjort.
Ett exempel på scenario i konsumentledet är tecken på större intresse för ex.vis. tysk och polsk kultur och mat och stark nedgång för texmex, thaimat och amerikansk kultur.
I näringslivet kan nu även de små företagen alltmer ge sig ut i Europa pga samma orsaker men även borttagna handelshinder i och med EU. Även om dessa är borttagna sedan länge tar det alltid sin tid för nya kanaler att etablera sig.
Inlägg
