Under många år har en "må-bra"-trend pågått. Mängder av litteratur, metoder och övningar, goda råd, mer eller mindre flummiga konsulter på läger och kursgårdar har missionerat lyckans lära.
Samtidigt blir vi allt olyckligare. Försäljningen av lyckopiller har mångdubblats, bl.a med god hjälp av läkemedelsindustrins marknadsföring där tidigare normala om än ganska olyckliga tillstånd numera klassas som depression eller annan psykisk sjukdom m.m.
Alltfler forskare, läkare och författare uppmärksammar nu detta lyckofenomen. Genomgående tes är att samhället och marknaden indirekt ställer krav på att vi i alla situationer ska vara lyckliga och när vi inte är det så är det något fel på oss. Vi klarar därmed inte av vardagliga bekymmer eller allvarliga händelser i livet som är vanliga och oundvikliga, såsom dödsfall, separation m.m.
David Eberhard, överläkare i psykiatri och författare till boken "I trygghetsnarkomanernas" har definierat fenomenet i termen "nationellt paniksyndrom". Han menar att Sverige är det land i världen som är värst drabbat av detta syndrom, dvs vi är mest trygghetsfixerade och minst tåliga inför livets alla sidor.
/Trendspaning X
Inlägg
