Arbetsgivaren förväntas ha kompetensutvecklingsplaner för varje anställd. Att gå på kurs anses som en rättighet, t o m en skyldighet. Facket, samhället, arbetsgivare trycker på och kräver på olika sätt kompetensutveckling, löneutveckling, karriärutveckling. Det finns naturligt relevans i det hela eftersom omvärlden förändrar sig i allt snabbare takt. Men....
Baksidan är att det lätt blir en press på varje individ att man måste sätta mål, utveckla sin kompetens, utvecklas i sin yrkesroll, göra karriär. Det finns t o m kompetensutvecklingssystem som är kopplade till inpasseringssystem. Om man inte gått de kurser som satts upp som krav av företaget fungerar inte passerkortet. Och hur bra blir då resultatet av arbetet som man faktiskt ska utföra.
Är det bra att alla hela tiden ha denna press över sig. Eller är det så att det bara är en tidsanda. Målstyrning, målsättning, karriärmål blir kanske till en belastning.
Är det bra att alla hela tiden ha denna press över sig. Eller är det så att det bara är en tidsanda. Målstyrning, målsättning, karriärmål blir kanske till en belastning.
Är det hela också en orsak till en alltmer utbred stress i samhället i allmänhet eller i arbetslivet i synnerhet. Eller är det så att vi istället skulle försöka få oss själva och andra att vara tillfreds med där vi är idag, att trivas med den situation vi har nu. Ska vi fånga dagen eller sträva efter morgondagen? Är det så att "kravet" på personliga mål och kompetensutveckling bara leder till stress? Är det så att det är komtraproduktivt? Stress och prestationskrav motverkar kreativitet.Är det något som behövs framöver så är det väl kreativitet? Och hur lär man sig något bäst. På kurs eller i verkligheten varje dag?
Eller är det bättre att göra som mänskligheten gjort i tusentals år (innan industrialismen); leva i nuet? Är vi m a o inne i en trend som just nu uppfattas som den enda självklara sanningen och därmed inte ifrågasätts?
Fundera ett tag på det.
/Trendspaning X
Inlägg
