Almedalen - politiskt jippo eller demokratisk kommunikation?

Från att ha varit en ganska beskedlig och stillsam tillställning för Sveriges politiker har
Almedalsveckan utvecklats sig till ett stort event där politikerna börjar närma sig en minoritet i antal. Alla tänkbara lobbande organisationer ser möjligheterna att göra sin röst hörd under veckan. Mediabevakningen är massiv.
Debattören och krönikören Soran Ismail menar att eventet är ett hot mot demokration. Att det uppstår en elit av lobbyister och debattörer som alltmer frotteras sig med politikerna och därför närmar sig varandra vad gäller egenintresset dvs att deras roller mer och mer handlar o en födkrok, att de som sitter på pengarna (politikerna) kan bearbetas för att lättare få loss dem till den egna organisationens verksamhet. En proffstyckarelit, en mediaelit som förr eller senare sitter i samma båt och därmed inte kritiskt granskar politikerna eftersom de blir alltmer beroende av dem. Och politikerna av dem.
Det är väl belagt att konsensus är grogrunden för korruption. Frågan är om Almedalsveckan blir en grogrund för konsensus mellan två grupper; politikerna resp. de som ska granska och ifrågasätta dem.
Eller är det helt enkelt tvärtom. Att en ökad kommunikation mellan lobbyister och politiker ger mer förståelse för varandras situation och därmed en bättre politik?

Att finna balansen mellan två grupper i motsatsförhållande är ofta avsevärt svårare än att den ena gruppen är starkare. Makt är beroende av styrka. Frågan är vem som gett de som har makten deras mandat och hur starkt det upplevs vara?
Att Almedalsveckan bytt skepnad bara på några år kan vi konstatera. Vad det bytet får för  konsekvenser kan vi än så länge mest spekulera i. Tydligt är dock att det alltmer uppstår en "proffstyckarelit" som har liten kontakt med "folket". Särskilt om den eliten är finansierad av allmänna medel. Här närmar vi oss både EU och USA vad gäller den frågan. Ett tecken är att de mer radikala och extrema partierna tar mark då de etablerade blir alltmer fjärmade från sina sk väljargrupper. Grupper som tidigare var mer homogena än vad de är idag då generationsskiftena tickar på. Medlemsraset i de flesta partierna är en signal om detta. Det som sitter i väggarna i gamla organisationer brukar vara väldigt svårt att bli av med. Oavsett verksamhet och ideologi.

/Trendspaning X