I Sverige pågår fn debatt och funderingar kring större sammanslagna regioner för att få en effektivare offentlig sektor.
Ett grundläggande problem är dock i första hand att varje ofentlig verksamhet har sin egna indelning av Sverige. Länsstyrelserna har sin, Vägverket har sin osv. Detta gör samarbeten mellan de olika organisationerna svåra att bedriva.
Den föreslagna lösningen att slå samman till större regioner (vilket varit lösningen under årtionden) går dock stick i stäv med den starka opinion och därmed strävanden som finns i övriga EU-länder. Där ses de egna regionala gränserna som mer tydliga än nationalstatens gränser. Milano-borna bor i första hand i Lombardiet, i andra hand i Italien. Inom ex.vis Lombardiet finns sedan ännu mindre uppdelningar i distrikt med stark självkänsla och egen kultur. Bayern, Normandie , Skottland, Bretagne, Katalonien är ytterligare sådana exempel.
Få stater i Europa är så homogena som Sverige. Men med en fortsatt strävan att slå samman till större och därmed mer anonyma regioner kan lokalpatriotismen förväntas öka även i Sverige. Det som för närvarande kan vara en hindrande faktor är den offentliga sektorn som i sin struktur bygger på storskalighet. En effektivisering behöver dock inte betyda större enheter. En mängd lyckosamma intraprenad-lösningar och privatiseringar av offentlig verksamhet talar för detta.
Inlägg
