Under större delen av 1900-talet har svensken varit van vid en polariserad debatt i form av ett höger-vänster-perspektiv. Fortfarande försöker man "facka" in varandra i den mallen när någon uttrycker en åsikt. En polarisering som blir alltmer förlegad av olika orsaker:
De nya EU-länderna, dvs f.d. östblocksländerna har en annan bakgrund än vår. Där stämmer inte höger-vänster-tanken. Ett i våra ögon högerinriktat parti i exempelvis Polen eller Ungern kan ha en ståndpunkt som faktiskt ligger till vänster enligt vår norm eller tvärtom.
Här i Sverige har vi också sett prov på att vissa frågor har en "folkets" åsikt och en politikernas åsikt. Arbetsrätten är en sådan där ungdomar och invandrare inte kommer in på arbetsmarknaden. EMU och EU-frågan var också liknande exempel. I dagens debatt finns flera sådana exempel där den gamla normen kring polarisering inte gäller.
Frågan är om det finns ett systemfel i politiken som alltfler upptäcker och om det i så fall kommer att utvecklas till ett läge där folket står mot det politiska systemet. Första stadiet är politikerförakt, vilket uppnåddes för flera år sedan. Nästa steg är en tilltagande civil olydnad som vi börjar märka alltmer; cykelhjälmslagen, filnedladdning, spritsmuggling, en svällande svart sektor är några exempel på detta. Detta kan (bl.a.) ses som tecken på en allt sämre kommunikation mellan politiker och medborgare.
Det här ger en grogrund för politiskt obundna debattörer, åsiktsleverantörer eller högljudda intressegrupper m.m. Än så länge är detta i sin linda i Sverige men är mer tydligt i andra länder där ex.vis mediabyråer påverkar politikerna på uppdrag av företag eller olika intressegrupper.
Inlägg
