torsdag 25 mars 2010

Beatrice Ask fångar tidsandan


Beatrice Asks uttalande om lilafärgade brev till misstänkta sexköpare ledde slutligen till en pudel från hennes sida.
Rättsstatens fundament är att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad. Men hur är det i praktiken? Kan det vara så att Beatrice Ask helt enkelt ger uttryck för (om än ytterst obetänksamt av en justitieminister) en smygande förändring i svenskt samhälle.

Det finns flera exempel på detta:

Familjen i Karlstad som av Socialtjänsten blev oskyldigt misstänkta för incest. Utredningsrutinerna hos Socialtjänsten drogs igång trots att det inte fanns några som helst indicier, annat än en anmälan av en förvirrad granne.

Mamman i Göteborg med en dotter som hade anorexia och av en "expertläkare" misstänkliggjordes för incest och att detta kunde vara en förklaring till sjukdomen.

Journalisten Maciej Zarembas reportageserie 2008; "Jaktscener från Lärarhögskolan". Anmälningar från studenter om kränkande särbehandling som sattes i system och där ledningen inte vågade annat än betala skadestånd till anmälarna trots att de misstänkliggjorda lärarna uppenbart inte var skyldiga. Vilket de dock formellt blev eftersom ledningen gick med på skadestånd.

David Eberhard, psykiater och författare har tagit upp ämnet i sin bok "Ingen tar skit i de lättkränktas land" och menar att det är ett utslag av svensk trygghetsnarkomani. Vi tillämpar försiktighetsprincipen, dvs misstänka och utreda för säkerhets skull, även om indicierna är grundlösa. Vilket lätt kan missbrukas och därmed går stick i stäv med det rättsliga fundamentet.

/Trendspaning X