Engagemang en konkurrensfaktor - Sverige ligger efter

Att ha engagerade och motiverade medarbetare i en verksamhet är naturtligtvis en dröm för de som ska leda den. Hur man åstadkommer det är naturligtvis inte helt enkelt. Forskningen kring betydelsen av engagemang och identitet sk Business IQ eller hur vi hanterar humankapitalet, är ett område som vi faktiskt ligger efter i Sverige.

Exempelland 1: Norge har kommit långt inom de "mjukare" faktorerna inom ledarskap. DEt handlar om negagemang, identitet och omdöme om den egna arbetsgivaren och hur detta påverkar resultatet i form av kvalitet, effektivitet och lönsamhet.

Exempelland 2: I tysk affärspress publicerades i somras en statistiskt undersökning som visade att lite drygt hälften av alla anställda kunde tänka sig att byta jobb av anledningen attd e inet ansåg att nuvarande arbetsgivare tog till vara deras talang och kapacitet. Artiklarna i ämnet väckte stor uppmärksamhet. I ett land som vi klassificerar som nr 1 när det gäller kadaverdisciplin och starka hierarkier.

I Sverige förlitar vi oss fortfarande mer på struktur och metoder för att uppnå konkurrenkraft. Ledarskapsteorier hämtade från det militära ses ex.vis fortfarande som goda exempel. Det är dock en viss skillnad mellan att leda en grupp människor in i förmodad död och att öka kreativitet och engagemang bakom bildskärmen i en helt ofarlig tjänsteproducerande verksamhet .

Vi är till vissa delar fortfarande kvar i det industriella tänkandet även när det gäller ledarskapet. System, struktur, processer är fortfarande ledord inom ledning av organisationer och företag. I motsats till detta står Scania som är ett av Sveriges mest framgångsrika företag under  de senaste 10 åren. En starkt bidragande faktor i den framgången: Lean Production som är en ledningsfilosofi, inte en metod eller process.

Varför tenderar Norge och Tyskland att vara på framkant i förhållande till Sverige inom området?
En av trendspaningens viktigaste teser: titta bakåt i historien. Norge har i princip hoppat över industrialismen. De har gått från jordbruk, sjöfart och fiske till kunskapsproduktion. Norsk industri är minimal i förhållande till svensk, undantaget offshore men den industrin drivs framförallt av internationella företag. De är alltså inte belastade av ett mekanistiskt tänkande a la Taylorismen.

Tyskarna då? Hård konkurrens inom landet samt att de konkurrerar starkt på en internationell marknad. Kombinerat med en lång tradition där kvalitet länge varit normgivande i produktionen. När konkurrensen hårdnar pg.a. prispress, överutbud, globalisering m.m. blir kvalitet bara en hygienfaktor. Liksom även produkternas egenskaper. Allt ska finnas på plats för en allt kräsnare konsument i ett överutbud av det mesta. Det blir då de mjukare faktorerna som avgör, engagemanget hos de som är i frontlinjen dvs möter kunderna, den interna kulturen, image m.m. Detta avgör "rejset" på marknaden alltmer.




/Trendspaning X