Snabbrörlig detaljhandel - pop-up shops

Konkurrensen ökar inom detaljhandeln, dels pga överutbud och dels pga minskad konsumtion i finanskrisernas spår. Därför blir också varumärken och produkter alltmer en färskvara. Det gäller dels att finna nya sätt att attrahera kunderna och dels nya sätt att snabbt både ta sig in på en marknad och lika snabbt ta sig ur densamma. Långa hyreskontrakt på en osäker marknad blir därför livsfarligt. Hellre då tillfälliga inhopp i bra lägen: pop-up-shop.

Uppstod först i Los Angeles redan 1999 där företaget Vacant var pionjär http://www.govacant.com/.

Som så många andra trender dröjer det ofta innan det tar fart och blir tillräckligt tydligt för att kallas en trend. Nu har det alltså tagit fart. Ett alternativ till den trögrörlighet som de traditionella kedjorna har inbyggd.

Till och med gallerior med pop-up-shops inrättas. I Amsterdam öppnas Boxpark som byggs av containrar.

http://www.dagenshandel.se/nyheter/boxpark-oppnar-i-amsterdam

Allt detta ger stora möjligheter för små okända varumärken, små tillverkare osv. som i sin tur leder till mer spännande shopping. Allt bättre logistik och tillverkningsmöjligheter i takt med effektivisering och globalisering går också hand i hand med trenden och förstärker den. Det gäller alltså att ha idéerna först och främst, inte kapitalet och den stora organisationen.
Ett konkurrenskraftigt alternativ till de välkända kedjorna som får allt svårare att göra shoppingen till en upplevelse. Vilket idag är vad shoppingen är först och främst: en upplevelseindustri.

/Trendspaning X

En liten ökning trots allt

En liten rättelse från föregående inlägg om julhandeln 2011. En liten ökning blev det faktiskt. Om än väldigt liten: 1,0 %. Dessutom var inte bilden entydig över alla varugrupper. Mat, sport och leksaker var vinnarna. Konfektion förlorare även om vissa kedjor gick bättre än andra. För närvarande kämpar hemelektronikhandlarna med dålig lönsamhet. Onoff gick i konkurs. Rykten om att Siba är på samma väg. Expert rensar ut olönsamma butiker. Kedjornas övergång från franchise-butiker till helägda butiker uppvisar blandad framgång, dels diverse bråk och dels lönsamheten. Även de stora drakarna såsom MediaMarkt och Elgiganten uppvisar dålig eller ingen lönsamhet. Mediamarkt har hittills förlorat 1 miljard på sin Sverige-satsning. De ser dock det hela som de säger långsiktigt.

http://www.hui.se/nyheter/nytt-rekord-i-julhandeln-2011

/Trendspaning X

Konsumtionsökningen bruten

Något nytt rekord för julhandeln blev det inte 2011. Under många år har det varit en stadig ökning men nu bröts den trenden. Så här skrev HUI Research i november 2011:

"Förutsättningarna för en fröjdefull julförsäljning är goda. Hushållen har mer pengar i plånboken än någonsin tidigare. Men det ekonomiska klimatet är allt annat än fröjdefullt. Skuldkrisen i Europa sprider oro till svenska konsumenter och handeln är dessutom hårt konkurrensutsatt från andra branscher. HUI Research bedömer att det blir rekord i år igen, om än med knapp marginal."

Men bilden är allt annat än entydig. Viss internethandel har ökat kraftigt, ex.vis SIBA. Blocket och annan second hand ökar. Vissa kedjor har gått framåt och visar en liten ökning. Lindex ex.vis 0,7% vilket väl kanske är inom felmarginalen. Andra backar rejält och lyckades inte ens återhämta sig med mellandagsrean. Lågprissegmentet ökade, ex.vis Ullared.

Att det enbart beror på den stundande lågkonjunkturen (om den nu blir så djup) är inte hela förklaringen. Snarare är det ändrade konsumtionsmönster. Generationer som varit van vid att materiella tillgångar inte är en brist, ex.vis 80-90-talisterna lär inte anamma samma köpmönster när de nu blir alltmer köpstarka och därmed påverkar handelns utveckling. Snarare mindre prylar men att man satsar mer pengar på mindre saker dvs kvalitet, exklusivitet.
Att shoppingcentren parasiterar på centrumhandeln förekommer men inte heller där är bilden entydig längre. Trenden internationellt är definitivt tvärtom. Snarare är det kedjebutikerna som är känsligast medan de små privata butikerna ofta härdar ut lite längre. En allt annat än homogen bild m a o.
Till syvende og sidst är det upplevelse, utbud, service och tillgänglighet som avgör. För den förändringsbenägna och trendkänsliga butiken eller butikskedjan är det i osäkra tider läge att ta marknadsandelar eller ännu bättre, finna en ny marknad genom att pröva nya grepp, att sticka ut, att helt enkelt affärsutveckla sin butik. De som gör det vinner, de som inte gör det förlorar.

/Trendspaning X

Sportringens butiker blir ägarledda

Inte bara IKEA ser möjligheterna med entreprenörens drivkraft. Några butiksägare har köpt ut "sin" kedja Sportringen från den stora koncernen. Med syfte att skapa bättre lönsamhet med ägarledda butiker, till och med lönsammast i sin bransch.

http://www.dagenshandel.se/dh/dagensh.nsf/0/428E6AF8C577ACB7C1257830002C8A19?open


Tidigare incitament för att skapa ingå i en butikskedja var till stor del att inköp av varor var en kritisk framgångsfaktor. Höga inköpsvolymer pressade priser hos leverantörerna. Idag råder det dock överproduktion på det mesta. Varor finns alltid. Vem som helst kan idag köpa både små och stora kvantiteter varor på en internationell spotmarknad. Tidigare fanns det ensamrätt på distributionskalanerna dvs en grossist hade ex.vis "ensamrätt" i Sverige för en viss märkesvara. Den tiden är också förbi.



Sportringen har i flera butiker praktiserat detta och köpt in varor på spotmarknaden som skapat både lönsamhet och konkurrensfördelar. Ett sådant förfarande passar bättre för entreprenörs-drivna butiker. Volymerna per butik blir relativt små och det gäller att hålla nere risken för inkurranta varor i lager. En sportbutik förväntas också ha ett komplett sortiment ("vi har stavar och pjäxor men tyvärr inga skidor") vilket gör det hela svårt att samordna i en stor centralstyrd kedja.



Återigen enligt Darwins teori:
Det är inte den starkaste som överlever, det är den som anpassar sig lättast.



/Trendspaning X

IKEA på tvärs mot trenden i detaljhandeln

Historiskt sett har en kedjebutik oftast varit ledd av en ägare som haft ett franchiseavtal eller varit delägare i huvudbolaget som äger varumärket. Trenden de senare åren har varit att huvudbolaget köpts upp av riskkapitalister och sedan köpt upp varje butik. En utväxling av värdet genom en börsindtroduktion har varit incitamentet. Det här har inte gått helt smärtfritt. Att driva en kedja där varje butik drivs av en ägare är något helt annat än när varje butik drivs av en anställd butikschef. Varje butiks tidigare nettovinstnivåer har inte med automatik adderats in i moderbolaget efter denna operation.

IKEA går dock på tvärs mot den här utvecklingen. Eftersom det är uteslutet att de skulle börsnoteras sprider de istället ägandet av varuhusen för att få än mer engagemang. Varuhuscheferna i Sverige erbjuds nu att bli delägare. I andra länder har modellen redan införts med gott resultat.

http://di.se/Artiklar/2011/2/4/226548/Ikeas-chefer-far-kopa-sina-varuhus/

Trenden är att alltfler företag i allt fler branscher mår bra av att drivas av entreprenörer. Skalfördelarna i stora koncerner äts upp av overhead-kostnader och kan inte matcha entreprenörsdrivna företags effektivitet. Skalfördelarna blir också allt färre. Tidigare var stor = stark men i dagens globaliserade värld där funktioner nödvändiga för ett företag blir mer lätttilggängligt och allt billigare (inköp, infrastruktur, marknadsföring osv.) gynnas de som är flexibla och har egen personlig drivkraft.

/Trendspaning X