torsdag 7 januari 2010
Freud ute - men inte i svenska deckare
Psykiatrin sågar nuförtiden Sigmund Freuds teorier om hur våra hjärnor fungerar. Det finns inga vetenskapliga belägg för hans teorier som är närmare hundra år gamla. De har legat till grund för psykoanalysen under större delen av 1900-talet där teorin går ut på att vi har ett undermedvetet jag som styr våra handlingar och beteenden och att detta kan förklaras med händelser i barndomen. Att gräva i barndomen har ju varit det klassiska psykologknepet liksom inom ledarskapsutbildningar såsom UGL och NLP.
En bransch som dock skördar stora framgångar med Freuds teorier är de svenska deckarförfattarna. Läckberg och Stieg Larsson tar oftast sats i händelser i förövarnas barndom. Ett antal flash-backs förekommer ständigt i de filmatiserade versionerna där barndomen ger förklaring till de ohyggliga och spektakulära brotten.
Det här kan vara en förklaring till framgångarna internationellt (förutom skicklig marknadsföring). En amerikansk deckare skildrar mer ingående den enskilde polisen eller deckaren och offret är oftast bara en buse som ska tas fast.
Svenska deckare skildrar förövarna mer grundligt. Förövarna är offer och deras handlande har en förklaring.
Med en ingrediens av tidsenlig feministiskt revansch kan brottet till och med vara accepterat.
Drogmissbruk är sällan orsaken, vilket ofta är den mindre spektakulära förklaringen i verklighetens deckare.
Själva offret för den brottsliga gärningen är det dock sällan någon som skildrar.
Varken i Sverige eller något annat land.
Några intressanta blogginlägg i ämnet:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/01/stieg-larsson-hade-inte-kunnat-skriva-om-lisbeth-salander-i-dag
http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/03/om-salander-varit-man-hade-hon-betraktats-som-ett-avskum
http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/13/man-hatar-inte-kvinnor
/Trendspaning X