onsdag 8 december 2010

Globalisering kräver lokalisering


Den svenska debatten kring regional utveckling handlar om att göra våra regioner större och mer konkurrenskraftiga genom sammanslagning. Ex.vis att Värmland bör bilda en större region tillsammans med Västra Götaland eller Dalarna. Vidare ser vi fortfarande nationalstaten Sverige som den mest kraftfulla konstellationen ur ett internationellt perspektiv, inte regionerna.

I övriga Europa är tongångarna faktiskt de motsatta, sprungna ur erfarenheter från de europeiska regioner som lyckats bra i en global konkurrens. Clive Vokes, guru inom regional utveckling och VD för det brittiska företaget Marketscoping, http://www.marketscoping.com/, säger följande:

"The more we globalize the more important the local dimension becomes."

"The international profile .....for the regional model has to come from within, not imported from elsewhere.....it has to be built on regional values and characteristics."

De som anammat detta är bl.a. de italienska regionerna. Nationalstaten Italien har aldrig varit särskilt stark jmf med den svenska men är sedan EU-inträdet (medvetet) ännu svagare där regionerna är alltmer självstyrande. Detsamma gäller Tysklands "Bundesländer" (också medvetet). För Tyskland är detta bl.a. ett sätt att förstärka fredstanken inom EU.

I framförallt Italien fortsätter dessutom utvecklingen i form av ytterligare uppdelning av regionerna, ofta informell och kulturell sådan. Till och med urgamla historiska, icke officiella uppdelningar har uppstått i och med EU. Allt för att skapa en identitet och lyfta fram en regions särart inom mat, kultur, näringsliv m.m.
En Europakarta i Italiens grundskolor visar ex.vis inte nationalstaternas gränser utan varje europeisk regions gränser. Identitet, särart och därmed unikitet blir allt viktigare för att konkurrera på en internationell marknad. M a o samma kriterier som för vilket konkurrerande företag som helst.

/Trendspaning X