Sportringens butiker blir ägarledda

Inte bara IKEA ser möjligheterna med entreprenörens drivkraft. Några butiksägare har köpt ut "sin" kedja Sportringen från den stora koncernen. Med syfte att skapa bättre lönsamhet med ägarledda butiker, till och med lönsammast i sin bransch.

http://www.dagenshandel.se/dh/dagensh.nsf/0/428E6AF8C577ACB7C1257830002C8A19?open


Tidigare incitament för att skapa ingå i en butikskedja var till stor del att inköp av varor var en kritisk framgångsfaktor. Höga inköpsvolymer pressade priser hos leverantörerna. Idag råder det dock överproduktion på det mesta. Varor finns alltid. Vem som helst kan idag köpa både små och stora kvantiteter varor på en internationell spotmarknad. Tidigare fanns det ensamrätt på distributionskalanerna dvs en grossist hade ex.vis "ensamrätt" i Sverige för en viss märkesvara. Den tiden är också förbi.



Sportringen har i flera butiker praktiserat detta och köpt in varor på spotmarknaden som skapat både lönsamhet och konkurrensfördelar. Ett sådant förfarande passar bättre för entreprenörs-drivna butiker. Volymerna per butik blir relativt små och det gäller att hålla nere risken för inkurranta varor i lager. En sportbutik förväntas också ha ett komplett sortiment ("vi har stavar och pjäxor men tyvärr inga skidor") vilket gör det hela svårt att samordna i en stor centralstyrd kedja.



Återigen enligt Darwins teori:
Det är inte den starkaste som överlever, det är den som anpassar sig lättast.



/Trendspaning X

Inte bara IKEA, nu även Sportringen

Inte bara IKEA; nu även Sportringen. Några entreprenörer tog saken i egna händer och köpte ut "sin" kedja ur den stora koncernen för att nå konkurrensfördelar med ägarledda butiker. De går ut med att de ska bli lönsammast i sin bransch.

http://www.dagenshandel.se/dh/dagensh.nsf/0/428E6AF8C577ACB7C1257830002C8A19?open

Tidigare har kedjor bildats av huvudskälet samordna inköp av varor. Större volymer gav mer prispress på leverantörerna/fabrikanterna med en ekonomisk samordningsvinst som följd.

Idag är världen full av överproduktion. Varor finns alltid i överflöd. Långt ifrån alla varor går inte heller via de traditionella grossistkanalerna där en aktör i ett land hade "ensamrätt" på en viss vara. Idag kan vem som helst köpa stora eller små partier varor på en internationell spotmarknad. Det kan också bli en affärside i sig. Överskottsbolaget, Ö&B är ett sådant exempel. Tillsammans med sina nordiska branschkollegor Europris, Tokmanni och Nille omsätter den butiksidén ca 14 miljarder SEK.

Åter till Sportingen: Flera av deras butiker har vid flera tillfällen praktiserat idén att köpa upp spotlager och erbjuda konsumenterna märkesvaror till lågpris.

Att hantera små kvantiteter av varor som blir fallet med sportartiklar, där också kunden förväntar sig ett komplett sortiment (til skillnad från Ö&B) passar bättre för en ägarledd butik som är mån om att få så lite inkurrant lager som möjligt.

Återigen Darwins teori: Det är inte den starkaste som överlever, det är den som anpassar sig bäst.

/Trendspaning X

IKEA på tvärs mot trenden i detaljhandeln

Historiskt sett har en kedjebutik oftast varit ledd av en ägare som haft ett franchiseavtal eller varit delägare i huvudbolaget som äger varumärket. Trenden de senare åren har varit att huvudbolaget köpts upp av riskkapitalister och sedan köpt upp varje butik. En utväxling av värdet genom en börsindtroduktion har varit incitamentet. Det här har inte gått helt smärtfritt. Att driva en kedja där varje butik drivs av en ägare är något helt annat än när varje butik drivs av en anställd butikschef. Varje butiks tidigare nettovinstnivåer har inte med automatik adderats in i moderbolaget efter denna operation.

IKEA går dock på tvärs mot den här utvecklingen. Eftersom det är uteslutet att de skulle börsnoteras sprider de istället ägandet av varuhusen för att få än mer engagemang. Varuhuscheferna i Sverige erbjuds nu att bli delägare. I andra länder har modellen redan införts med gott resultat.

http://di.se/Artiklar/2011/2/4/226548/Ikeas-chefer-far-kopa-sina-varuhus/

Trenden är att alltfler företag i allt fler branscher mår bra av att drivas av entreprenörer. Skalfördelarna i stora koncerner äts upp av overhead-kostnader och kan inte matcha entreprenörsdrivna företags effektivitet. Skalfördelarna blir också allt färre. Tidigare var stor = stark men i dagens globaliserade värld där funktioner nödvändiga för ett företag blir mer lätttilggängligt och allt billigare (inköp, infrastruktur, marknadsföring osv.) gynnas de som är flexibla och har egen personlig drivkraft.

/Trendspaning X