Ett känsligt ämne som politikerna helst undviker är den ökande ungdomsarbetslösheten. De föredrar att prata om den totala arbetslösheten vilken är relativt låg i ett internationellt perspektiv. Även oppositionen verkar ha den benägenheten. Det kan vara politiskt självmord om de vid en eventuell valseger skulle utgå från alltför höga siffror. Speciellt eftersom inte de heller har några konkreta förslag på hur problemet ska lösas. Svenskt Näringsliv, fackförbunden och politikerna verkar alla se det som en mycket känslig fråga. En politiker med "självbevarelsedrift" (kortsiktig sådan) vågar inte ta i den.
Teorierna är flera kring varför Sverige ligger mycket dåligt till inom EU. LAS, höga ingångslöner anges från företagen, särskilt de mindre. Det som inte lika starkt figurerar i debatten är kvartalsekonomin som driver företagen till anorektiska organisationer och globaliseringen som leder till outsourcing i lågprisländer.
När vi har en tydlig trend i samhället, som även är en känslig fråga, kan vi räkna med någon form av bakslag förr eller senare för de som försöker undvika frågan.
Siffrorna för ungdomsarbetslösheten 2009, 18 - 25 år, beroende på räknesätt:
25 % (antal arbetslösa / antal i arbetskraften i åldersgruppen) Officiell beräkning
8% (antal arbetslösa minus studenter / tot. antal i åldersgruppen) Arbetsförmedlingens räknesätt
34% (justerat för de som vill ha jobb men inte aktivt söker pga studier)
33% (justerat för de som vill ha heltidsjobb men har ett fåtal timmar per vecka)
46% (justerat för undersysselsatta och alla som vill ha arbete men inte kan få)
Källa: SCB för helåret 2009
/Trendspaning X