Socialt ansvar en allt större del av företagens varumärke

När politik och samhälle inte förmår lösa de stora problemen öppnas möjligheterna för andra att ta tag i frågan. Det uppstår ett öppet fönster i debatten som kan utnyttjas för att visa sitt samhällsansvar och därmed öka sitt goodwill-värde.

Två exempel:
Benetton, det italienska modeföretaget har startat kampanjen "Unemployee of the year" Det är en tävling för alla arbetslösa ungdomar mellan 18 och 30 år där de 100 bästa projektförslagen för UNHATE Foundation (välgörenhetsfond instiftad av Benetton mot diskriminering) prisbelönas med 5000 Euro.
http://unhate.benetton.com/

Matproducenterna Arla Foods går nu ut med krav på prishöjningar på mjölk med 40 öre för att rädda bönderna. Branschorganisationen Svenskt Kött går ut med liknande budskap. Axfood och ICA hakade snabbt på detta för att inte riskera bli "The bad guys" i sammanhanget. Man gör sig alltså nu till tolk för böndernas väl och ve. En snabb förändring från att ha varit prispressare.
http://www.dagenshandel.se/nyheter/sveriges-bonder-kraver-mer-betalt

Anledning:
De traditionella marknadskanalerna för reklam fungerar inte. Ett faktum som konsumentföretagen insett sedan flera år tillbaka. Traditionella reklamkampanjer visar inga resultat i försäljningssiffrorna. Ett massivt mediabrus tillsammans med att vi konsumerar media på andra sätt än idag. Lägg till detta en generationsväxling där de unga nytillkommande konsumenterna inte går på de enkla reklamtricksen längre och inte heller är nåbara via dagspress och TV.
Konsumentens makt år också stor idag. Inte minst har de sociala medierna sett till det. Ett dåligt rykte sprids snabbt via Facebook och Twitter och påverkar försäljningen negativt direkt. Modekedjan Zara fick stänga tre butiker i Sverige pga dålig personalpolitik. Lidl hade en trög start i Sverige pga deras policy att aldrig uttala sig i media. Den policyn är nu skrotad. I allafall i Sverige.

Är det bara snöd vinning som ligger bakom ovanstående exempel. Nej inte helt, troligtvis. Benetton som är ett familjeföretag, har under många år engagerat sig socialt. I svensk kultur har vi svårt att ta till oss att det finns en filantropisk tanke bakom "kapitalisternas" handlande eftersom det ansetts att det är staten som ska ta hand om de svaga i samhället.

Benetton har uppmärksammat att ingen med politisk makt bryr sig i ungdomsarbetslösheten. Orsaken till det kan förklaras med att gruppen arbetslösa ungdomar är heterogen och svår att nå via traditionella media och därför inte så intressanta för de etablerade partierna.

Blir det verkstad av det hela eller är det bara ett utspel?
Troligen vågar de inte stanna vid ett utspel enbart. Om Arla Foods visar sig ta hand om de 40 örenas prishöjning helt för egen del kommer det att slå ännu hårdare mot deras goodwill-värde. Och därmed naturligtvis försäljningen.
Sanningen är att det är tre personer i Sverige som styrt (pressat) mjölkpriset: tre inköpare på Axfood, ICA och COOP. Men .....det finns alltid alternativ som konsumenten kan välja istället. Finns de inte på Axfood, ICA eller Coop så finns de på Lidl. Oligopolet är brutet m a o. Vilket är ytterligare en anledning till allt ovanstående.

/Trendspaning X

Är svensk ungdomsarbetslöshet en möjlighet?

Under senare delen av 70-talet och början av 80-talet drabbades den svenska verkstadsindustrin av alltmer global konkurrens och höjda energipriser. Arbetslösheten sköt i höjden. Då räddades situationen med hjälp av en expansion av den offentliga sektorn. Det receptet fick Sverige senare bittert ångra när notan för kalaset så småningom skulle betalas. Det är alltså inte receptet idag. Hoppet om fler arbetstillfällen står nu till de små företagen. De stora rationaliserar, outsourcar och drar ner på personal. Problemet är att Sverige har brist på entreprenörer.
De äldre generationerna har blivit matade med att arbete är en rättighet, om vi bara utbildar oss så fixar någon annan jobben, att det är krångligt och osäkert att starta företag, att en fast anställning är likamed trygghet osv.

Alla är faktiskt födda entreprenörer, det är samhället som hämmar oss i vårt entreprenöriella tänkande. Skolsystemet är fortfarande designat för att göra oss till lydiga nedarbetare i stora organisationer. Än idag är många högskolestuderandes högsta önskan att få ett jobb på något av de stora företagen. Ericsson brukar ligga i topp.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige är skyhög och en av de högsta i Europa. Mera utbildning säger politiker och arbetsgivarorganisationer. Är det verkligen så? Aldrig har en generation varit så välutbildad som de unga är idag. Snarare ligger det i den svenska modellen för arbetsmarknaden. Men det är en annan fråga.

Kan kontentan av ungdomsarbetslösheten bli att eftersom det inte finns några jobb så tar entreprenörsgenen överhand. Tydliga tecken på det finns. Andelen studerande som vill starta eget efter studierna har ökat drastiskt bara de senaste åren. Ung Företagsamhet får allt fler deltagare och uppmärksamhet. Rekord i antalet nystartade företag under 2011. Det här kan vara alldeles rätt "timing" då vi har en stor andel åldrande företagare och företagsledare som inte orkar tänka nytt och förändra sin affärsmodeller för att fortsatt vara konkurrenskraftiga. Hör behövs nytänkande och det kan de unga nya entreprenörerna stå för. Många fyrtio-, femtio- och sextiotaliststyrda företag kommer inte att klara att ställa om till nya spelregler på marknaden. Fortfarande härskar många "saningar" om affärsverksamhet och ledarskap som redan nu är out-of-date. Många gamla företag måste därför ersättas av nya med nytänkande företagare. Fördel de unga och fördel Sverige.

/Trendspaning X

Vem vill "släppa in" de unga på arbetsmarknaden?

I en radiosänd debatt som handlade om ungdomsarbetslöshet diskuterades hur de unga skulle "släppas in" på arbetsmarknaden. Uttrycket indikerar att någon/några sitter och hindrar de unga att komma in på arbetsmarknaden. Vilka är de? Och hur definieras arbetsmarknaden? Är det de jobb som finns idag, de arbetsplatser som finns idag? Eller är det de som kommer i framtiden?

1. Om det nu är så att någon sitter och hindrar de unga så lär den eller de bli äldre också. Förr eller senare kommer de att falla för åldersstrecket och behöva ersättas. Resonemanget har kanske sin grund i att 65-åringen idag är allt annat än utsliten. När pensionsåldern sattes för många år sedan var det ofta så.

2. Fackföreningarna har hittills misslyckats med att nyrekrytera bland de unga. De ser inte vitsen med det hela och förstår inte ens retoriken, att de bör vara organiserade för att hantera den stora starka arbetsgivaren. Vilket alltmer sällan är fallet dvs alltfler småföretag. Dessutom är attityderna idag annorlunda både betr. modernt ledarskap såväl som hos ungdomar.För facket är en kortsiktig överlevnadsstrategi därför att bibehålla de gamla medlemmarna. Bättre villkor för de som vill jobba efter 65 och fokus på frågor som tryggar de befintliga medlemmarna. Knappast hur man kan "släppa in" de unga på arbetsmarknaden. Det borde rent logiskt gälla även arbetsgivarorganisationerna som har sitt mandat pga att det finns en motståndare dvs facket som de kan ha centrala förhandlingar med. Ingendera part borde därför rent logiskt (och kortsiktigt) vilja ändra den svenska arbetsmarknadsmodellen.

3. Politiken flörtar med pensionärerna som grupp. Den är homogen, tar del av och därmed lättare påverkbar av traditionell media. Till skillnad från gruppen ungdomar som är svåråtkomlig medialt, avsevärt mer heterogen (även åsiktsmässigt) och oorgansierad. Därför olika vallöften som gynnar blivande pensionärer som vill vara kvar på arbetsmarknaden. Med argumentet att vi står inför en kommande arbetskraftbrist. Varför täcker inte 30% ungdomsarbetslöshet upp denna brist? Plus hög arbetslöshet hos invandrargrupper?

4. Vilken arbetsmarknad debatteras det om? De företag och organisationer som hittills stått för jobben? En allt större andel av dagens elever från grundskolan och uppåt säger sig helst vilja starta eget, inte arbeta på ett stort företag eller inom offentlig sektor. Hur kommer detta att påverka arbetsmarknaden? I takt med att flertalet företag får allt äldre medarbetare kommer företagens konkurrenskraft knappast att öka. På en marknad där lyhördhet och trendkänslighet krävs och därmed snabba förändringar. Gamla företag försvinner och nya kommer till. Startade av unga naturligtvis.

Kontentan borde bli att de unga knappast behöver släppas in på arbetsmarknaden eftersom den biologiska klockan tickar men framförallt att global konkurrens slår ut de företag (och även offentliga institutioner på sikt) som inte förändrar sig i takt med en föränderlig marknad. Det löser sig m a o av sig självt. Som det alltid gjort. Eftersom ingen är odödlig.

/Trendspaning X

EU-idén en historisk parentes?

Någon gång i mitten av 1980-talet var jag på ett seminarium om trender som hölls av trendspaningens grand old man nummer 1 och pionjär i Sverige, Bengt Wahlström. http://trender.net/

Han hävdade då (vilket fastnade i mitt minne) att Europeiska Unionen i ett längre perspektiv skulle bli en historisk parentes, dvs idén skulle inte hålla särskilt länge. Anledningen han förde fram då var bl.a att stora kommande befolkningsströmmar mellan EU-länderna skulle skapa konflikter och på så vis punktera idén. Då var ex.vis båtflyktingar från Albanien ett problem i Italien.
Befolkningsströmmarna har väl inte varit störst mellan EU-länderna utan snarare från andra länder utanför EU. Spanien och Italien är drabbade av detta och i dagens svåra ekonomiska läge gror missnöjet bland befolkningen och gränserna stängs därför alltmer. Men även mellan EU-länderna. Franska gränsen mot Italien för att stoppa bl.a. tunisier är ett exempel. Sarkozys utvisning av rumänska zigenare ett annat exempel. Nu diskuterar även Danmark att trotsa Schengen-avtalet och införa gränskontroll vid tyska gränsen. I Sverige är vi inte heller helt förskonade. Byggfackets blockad mot estniska byggföretag för några år sedan är en yttring av samma art.

Det kanske ändå inte är befolkningsströmmarna som i första hand kan stjälpa EU-idén utan till större del den gemensamma ekonomin. Euro-valutan har i dagsläget, som alla vet, stora problem när Italien, Portugal, Grekland och Italien brottas med skyhög skuldsättningsgrad. Kanske är det svårt att få till en gemensam ekonomisk marknad när skillnaderna är så stora mellan EU-länderna. Storleken på de ekonomiska räddningspaketen blir gigantiska.
Italiens BNP består också till uppskattningsvis 20% av maffiarelaterad verksamhet, korruption och svart ekonomi är utbredd i de sydliga EU-länderna. Ett instabilt politiskt läge gör också att reformer för att komma till rätta med situationen blir svåra att genomföra. En skyhög ungdomsarbetslöshet pga föråldrade arbetsmarknadsregler (liknande de vi har i Sverige fast i Spanien ännu värre och angiven som en av flera avgörande orsaker till de ekonomiska problemen) gör också att protesterna "på gatan" blir allt våldsammare.
Kravaller i Aten och Madrid pga budgetnedskärningar är två exempel.

http://http//www.aftenposten.no/okonomi/article4192796.ece

/Trendspaning X

LAS - svenskt Berlinmurs-ras?

Föråldrade maktstrukturer faller förr eller senare, oavsett hur starka de en gång varit. Berlinmuren är det klassiska exemplet. Det tog 40 år, men en "spricka" i muren kombinerat med ett bankrutt samhällssystem (DDR) gjorde att den rasade snabbt när raset väl börjat. Med sociala medier har folket i flera nordafrikanska länder störtat korrumperade regimer. Med dagens verktyg går det att rasera något på dagar eller månader istället för år.

En av Sveriges enskilt största kvarlevor från ett svunnet samhällsskick är Lagen om Anställningsskydd, LAS. Den skrevs när arbetsgivaren var ett stort och starkt företag som per definition utnyttjade den svage arbetaren. Den skrevs också för att skydda den äldre arbetskraften.
OECD gav i en rapport tidigare under året Sveriges ekonomi högsta betyg. Med ett undantag: en trögrörlig arbetsmarknad med oproportionerligt hög arbetslöshet, speciellt bland de unga.

Idag skapas arbetstillfällena i de små företagen, vilket också bevisats i och med konjunkturuppgången. Småföretagaren som alltså ska skapa jobben är dock lika svag och utsatt som arbetstagaren idag. Båda sitter i samma båt, går företaget under blir bägge arbetslösa.
Det gör LAS till en helt orimlig lag för de små företagen. En arbetstagare kan ex.vis idag ganska enkelt driva sin arbetsgivare i konkurs om han/hon skulle vilja det. Med stöd av LAS.
Småföretagen anger i flera undersökningar att ett av de största hindren för tillväxt är riskerna med att anställa. En felrekrytering kan bli ödesdiger. Potentialen i de svenska småföretagen är m a o stor vad gäller arbetstillfällen. Närmare 30% ungdomsarbetslöshet är egentligen helt onödigt.
Politikerna har försökt lindra effekterna och lappa ihop den sk Svenska modellen för arbetsmarknaden bl.a. genom 6 månaders provanställning och smärre justeringar av turordningsreglerna. Provanställningarna har gett Sverige en ny arbetarklass som står helt utanför alla trygghetssystem. Diskussion har funnits om att förlänga provanställningstiden till 12 månader. Vilket skulle öka den nya arbetarklassen drastiskt.
Arbetsmarknadens parter dvs arbetsgivarorganisationerna och facken lever i och av systemet och förändringsbenägenheten är inte alltför stark ens från arbetsgivarnas sida.
LAS skyddar eller snarare låser inne de som är inne i systemet och låser alla andra ute.
70% av dagens ungdomar tror ex.vis inte att de kommer att få ett fast jobb.
De ekonomiska problemen i Spanien, Protugal tillskrivs också en stelbent arbetsmarknad liknande den i Sverige.

På politisk nivå är frågan känslig och tabu-belagt. Troligen för att inte reta upp de äldre väljarna och starka lobby-organisationer. De yngre väljarna är en heterogen grupp som inte är opininonsbildande.
Tabu-beläggning av ett ämne brukar oftast vara förstadiet till en drastisk förändrad syn på ämnet ifråga. Vad som blir den tändande gnistan när det gäller raset för LAS är svårt att sia om men att de unga vänder facket ryggen lägger grunden. En Facebook-revolution med 100 000-tals arbetslösa ungdomar kanske? Eller en "Salladsbar 2"? En sak är säker, det blir inte etablerade politiker som triggar igång ett LAS-ras. Lex Egypten, DDR, Tunisien............

/Trendspaning X

Ungdomsarbetslösheten 8 - 46 % beroende på räknesätt

Ett känsligt ämne som politikerna helst undviker är den ökande ungdomsarbetslösheten. De föredrar att prata om den totala arbetslösheten vilken är relativt låg i ett internationellt perspektiv. Även oppositionen verkar ha den benägenheten. Det kan vara politiskt självmord om de vid en eventuell valseger skulle utgå från alltför höga siffror. Speciellt eftersom inte de heller har några konkreta förslag på hur problemet ska lösas. Svenskt Näringsliv, fackförbunden och politikerna verkar alla se det som en mycket känslig fråga. En politiker med "självbevarelsedrift" (kortsiktig sådan) vågar inte ta i den.
Teorierna är flera kring varför Sverige ligger mycket dåligt till inom EU. LAS, höga ingångslöner anges från företagen, särskilt de mindre. Det som inte lika starkt figurerar i debatten är kvartalsekonomin som driver företagen till anorektiska organisationer och globaliseringen som leder till outsourcing i lågprisländer.

När vi har en tydlig trend i samhället, som även är en känslig fråga, kan vi räkna med någon form av bakslag förr eller senare för de som försöker undvika frågan.
Siffrorna för ungdomsarbetslösheten 2009, 18 - 25 år, beroende på räknesätt:

25 % (antal arbetslösa / antal i arbetskraften i åldersgruppen) Officiell beräkning

8% (antal arbetslösa minus studenter / tot. antal i åldersgruppen) Arbetsförmedlingens räknesätt

34% (justerat för de som vill ha jobb men inte aktivt söker pga studier)

33% (justerat för de som vill ha heltidsjobb men har ett fåtal timmar per vecka)

46% (justerat för undersysselsatta och alla som vill ha arbete men inte kan få)

Källa: SCB för helåret 2009

/Trendspaning X

Ungdomsarbetslöshet skapar oroligheter

Bränder och förstörelse i Göteborgs förorter orsakade av ungdomar förbryllar många.
De som arbetar ute i fält med ungdomar är dock inte lika förbryllade liksom ungdomarna själva i de aktuella områdena som säger ungefär så här:
Det finns inga jobb, inget att göra på fritiden då fritidsgårdar m.m. har stängts pga besparingar. De upplever också att ingen lyssnar på dem, det finns helt enkelt inget forum där de kan göra sig hörda. Framförallt när de alltmer tenderar att hamna utanför samhället.
Med en ungdomsarbetslöshet på 29% (senaste siffran) plus närmare 100 000 personer i åldersgruppen 18-25 år som står helt utanför all statistik (inte i arbete, inte studerande, inte sjukskrivna, inte arbetslösa) menar många att vi får räkna med fler oroligheter i fler städer.

Sverige har sedan flera år legat i botten vad gäller EUs statistik för ungdomsarbetslöshet. En fråga som politikerna inte tagit tag i och som då enligt naturlagarna börjar "jäsa" för att till slut explodera.

Publicera inlägg

/Trendspaning X