Konsumtionsökningen bruten

Något nytt rekord för julhandeln blev det inte 2011. Under många år har det varit en stadig ökning men nu bröts den trenden. Så här skrev HUI Research i november 2011:

"Förutsättningarna för en fröjdefull julförsäljning är goda. Hushållen har mer pengar i plånboken än någonsin tidigare. Men det ekonomiska klimatet är allt annat än fröjdefullt. Skuldkrisen i Europa sprider oro till svenska konsumenter och handeln är dessutom hårt konkurrensutsatt från andra branscher. HUI Research bedömer att det blir rekord i år igen, om än med knapp marginal."

Men bilden är allt annat än entydig. Viss internethandel har ökat kraftigt, ex.vis SIBA. Blocket och annan second hand ökar. Vissa kedjor har gått framåt och visar en liten ökning. Lindex ex.vis 0,7% vilket väl kanske är inom felmarginalen. Andra backar rejält och lyckades inte ens återhämta sig med mellandagsrean. Lågprissegmentet ökade, ex.vis Ullared.

Att det enbart beror på den stundande lågkonjunkturen (om den nu blir så djup) är inte hela förklaringen. Snarare är det ändrade konsumtionsmönster. Generationer som varit van vid att materiella tillgångar inte är en brist, ex.vis 80-90-talisterna lär inte anamma samma köpmönster när de nu blir alltmer köpstarka och därmed påverkar handelns utveckling. Snarare mindre prylar men att man satsar mer pengar på mindre saker dvs kvalitet, exklusivitet.
Att shoppingcentren parasiterar på centrumhandeln förekommer men inte heller där är bilden entydig längre. Trenden internationellt är definitivt tvärtom. Snarare är det kedjebutikerna som är känsligast medan de små privata butikerna ofta härdar ut lite längre. En allt annat än homogen bild m a o.
Till syvende og sidst är det upplevelse, utbud, service och tillgänglighet som avgör. För den förändringsbenägna och trendkänsliga butiken eller butikskedjan är det i osäkra tider läge att ta marknadsandelar eller ännu bättre, finna en ny marknad genom att pröva nya grepp, att sticka ut, att helt enkelt affärsutveckla sin butik. De som gör det vinner, de som inte gör det förlorar.

/Trendspaning X

Big Brother-attityden trotsar jante-lagen

Copyright Tony Cronstam http://www.elvisthecomic.com/

Jante-lagen som norm borde tappa mark alltmer då vi dels influeras allt starkare av andra kulturer, både genom invandring och genom allt fler kontakter med andra kulturer i världen. Ett synbart tecken på att den gamla hederliga jante är på väg bort är kanske snarare de olika bilder som vi exponeras för i vardagen. Den som liksom undertecknad har eller har haft en dotter i skolan vet säkert att utvecklingssamtalen ofta handlar om att dottern ska ta för sig. Ny norm. Tjejerna ska ta för sig mer än vad som var normen tidigare. Det här återspeglas också på studieresultaten där tjejerna nu gått om killarna vad gäller betyg och intagning på universiteten.

Ytterligare ett tecken är dokusåpe-attityderna där det är norm att ta för sig, att vara udda, att definitivt inte vara konflikträdd, ego-trippad osv. De som deltar i dem är naturligtvis handplockade för att få en så "omöjlig" mix av perosnligheter som möjligt. En dokusåpa där alla är snälla mot varann, där alla är överens och där det inte förekommer konflikter ger sämre tittarsiffror, inga skandaler som ger kvällstidningsrubriker och därmed sämre reklamintäkter. Eller också är det så att det snart finns marknad för sådana som en ren motvikt till de som hittills varit.

Tony Cronstam fångar tidsandan på ett träffande sätt när Elvis står för vissa saker i hissen. I typisk Big Brother-anda. Eller Robinson eller annan dokusåpa.
Alla är en produkt av sin tid och naturligtvis påverkas framföralt de unga av förändrade attityder, inte minst i media. Bra eller dåligt? Det är nog helt en bedömningsfråga från fall till fall. Jante-lagen är väl inte den bästa av lagar, det kan vi nog konstatera. Även om den hade en viss relevans i gamla fattig-Sverige med begränsade resurser och där hela gruppens överlevnad äventyrades av om någon tog ut svängarna allt för mycket.

Fler träffande serie-slippar om Elvis finns på http://www.elvisthecomic.com/
En av Sveriges bästa trendspanare!

/Trendspaning X

Början av 2000-talet: Det var då vi pratade om kompetensutvecklingsplaner

Arbetsgivaren förväntas ha kompetensutvecklingsplaner för varje anställd. Att gå på kurs anses som en rättighet, t o m en skyldighet. Facket, samhället, arbetsgivare trycker på och kräver på olika sätt kompetensutveckling, löneutveckling, karriärutveckling. Det finns naturligt relevans i det hela eftersom omvärlden förändrar sig i allt snabbare takt. Men....

Baksidan är att det lätt blir en press på varje individ att man måste sätta mål, utveckla sin kompetens, utvecklas i sin yrkesroll, göra karriär. Det finns t o m kompetensutvecklingssystem som är kopplade till inpasseringssystem. Om man inte gått de kurser som satts upp som krav av företaget fungerar inte passerkortet. Och hur bra blir då resultatet av arbetet som man faktiskt ska utföra.
Är det bra att alla hela tiden ha denna press över sig. Eller är det så att det bara är en tidsanda. Målstyrning, målsättning, karriärmål blir kanske till en belastning.

Är det hela också en orsak till en alltmer utbred stress i samhället i allmänhet eller i arbetslivet i synnerhet. Eller är det så att vi istället skulle försöka få oss själva och andra att vara tillfreds med där vi är idag, att trivas med den situation vi har nu. Ska vi fånga dagen eller sträva efter morgondagen? Är det så att "kravet" på personliga mål och kompetensutveckling bara leder till stress? Är det så att det är komtraproduktivt? Stress och prestationskrav motverkar kreativitet.Är det något som behövs framöver så är det väl kreativitet? Och hur lär man sig något bäst. På kurs eller i verkligheten varje dag?

Eller är det bättre att göra som mänskligheten gjort i tusentals år (innan industrialismen); leva i nuet? Är vi m a o inne i en trend som just nu uppfattas som den enda självklara sanningen och därmed inte ifrågasätts?

Fundera ett tag på det.

/Trendspaning X

Långsiktighet - nytt "buzzword"

Dags för nästa konjunktursvacka pga finansmarknaden som agerar alltför kortsiktigt och som i symbios med ett antal mer eller mindre misskötta länder dragit ner ekonomin i en djup svacka. Hur lång tid det tar innan konjunkturen går upp igen diskuteras naturligtvis. Vanligtvis är prognoserna i början av en kris att det kommer att ta lång tid. Facit hittills visar dock att det brukar gå avsevärt snabbare än vad man befarar.
Finansmarknaden får nu klä skott för kommande lågkonjunktur, vilket troligen är relativt välförtjänt. Banksystemet, starkt allierat med ländernas regeringar och arbetsmarknad har agerat alltför kortsiktigt. Inte ens bankernas ledning och styrelse har förstått konsekvenserna av mekanismerna i finanssystemet. Kortsiktiga vinster utan förankring i verklig produktion av värde i företagen leder till en bubbla som snart brister. Kortsiktighet ut, långsiktighet in.

PG Gyllenhammar avfyrar en bredsida gentemot kvartalsekonomin och finansbranschen som på ett lättfattligt sätt sammanfattar problematiken. Kontentan av vad han skriver är att det finns olika typer av kapitalister. De kortsiktiga nykapitalisterna ut och renässans för de gamla långsiktiga kapitalisterna som tar ett samhällsansvar. http://di.se/Artiklar/2011/11/17/251275/Debatt-Gor-upp-med-girigheten/

/Trendspaning X

Sanning idag - idioti imorrn.

Vad är det idag vi gör som om ett antal år kommer att ses som otroligt dumt. Det värsta exemplet de senaste hundra åren kanske kan tillskrivas rasbiologin som var en vedertagen forskningsgren i många länder, inte minst Sverige. En professur var inrättad. 1934 stiftades lagar baserade på "vetenskapligt" säkrad rasbiologi.

Att mänskligheten blir smartare och smartare ju längre vårt samhälle utvecklas är i stort en felaktig tanke. I vissa avseende ja, men i andra avseenden, nej inte alls. Naturfolken som levde i samklang med naturen. En modern människa skulle idag inte klara av att övereva i naturen såsom de gjorde för kanske bara 100 år sedan. De visste också bättre än att förstöra naturen. Vi förvärvar ny kunskap men tappar annan kunskap som inte behövs just nu. Men som kanske blir nödvändig igen. De olika ekonomiska kriserna i samhället är sådana exempel där vi snabbt glömt bort vad som hände i förra krisen och därmed inte tar lärdom.

Fundera först vilka sanningar som vi i närtid skrotat eftersom de visade sig vara helt felaktiga, galna, kränkande eller direkt skadliga. Där har du ett perspektiv på att vi inte blir smartare med åren, i allafall inte som kollektiv.

Fundera sedan på vilka vedertagna sanningar, kanske idag vetenskapligt belagda, som vi dras med men som kan tänkas bli helt passé eller till och med vara direkt skadliga utan att vi just nu ifrågasätter dem.

Bild: Ulf Lundkvist

/Trendspaning X

Myten om ett allt sämre Sverige

Här är några uppfattningar som är väl cementerade i den allmänna uppfattningen hos "folk i allmänhet"dvs du och jag. Ibland skapad av kvällspress där källforskningen får stå tillbaka till förmån för säljande löpsedlar. En faktor är också vår ökade exponering för media vilket får oss att tro att allt blivit värre. Här följer "Hela listan":

"Ökat våld i samhället"
Fel. Våldet i samhället sjunker stadigt enligt brottsstatistiken. Inte heller de grova våldsbrotten ökar.
http://www.fof.se/tidning/2011/6/morden-minskar-i-sverige

"Svenskarna super ihjäl sig. Vi behåller svenska dryckesvanor samtidigt som vi tar till oss de kontinentala."
Fel. Vi överger alltmer de svenska dryckesvanorna till förmån för de mer civiliserade kontinentala. Det innebär också att kopplingen mellan våld och alkohol minskar.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kontinentalt-drickande-leder-till-farre-brott_6600968.svd

"Rasismen ökar i det svenska samhället"
Fel. Den minskar stadigt.
http://www.fof.se/tidning/2011/5/rasismen-minskar

"Krig och konflikter ökar i världen"
Fel. Vi går mot en fredligare värld.
http://www.fof.se/tidning/2011/9/mot-en-fredligare-varld

/Trendspaning X

Vem vill "släppa in" de unga på arbetsmarknaden?

I en radiosänd debatt som handlade om ungdomsarbetslöshet diskuterades hur de unga skulle "släppas in" på arbetsmarknaden. Uttrycket indikerar att någon/några sitter och hindrar de unga att komma in på arbetsmarknaden. Vilka är de? Och hur definieras arbetsmarknaden? Är det de jobb som finns idag, de arbetsplatser som finns idag? Eller är det de som kommer i framtiden?

1. Om det nu är så att någon sitter och hindrar de unga så lär den eller de bli äldre också. Förr eller senare kommer de att falla för åldersstrecket och behöva ersättas. Resonemanget har kanske sin grund i att 65-åringen idag är allt annat än utsliten. När pensionsåldern sattes för många år sedan var det ofta så.

2. Fackföreningarna har hittills misslyckats med att nyrekrytera bland de unga. De ser inte vitsen med det hela och förstår inte ens retoriken, att de bör vara organiserade för att hantera den stora starka arbetsgivaren. Vilket alltmer sällan är fallet dvs alltfler småföretag. Dessutom är attityderna idag annorlunda både betr. modernt ledarskap såväl som hos ungdomar.För facket är en kortsiktig överlevnadsstrategi därför att bibehålla de gamla medlemmarna. Bättre villkor för de som vill jobba efter 65 och fokus på frågor som tryggar de befintliga medlemmarna. Knappast hur man kan "släppa in" de unga på arbetsmarknaden. Det borde rent logiskt gälla även arbetsgivarorganisationerna som har sitt mandat pga att det finns en motståndare dvs facket som de kan ha centrala förhandlingar med. Ingendera part borde därför rent logiskt (och kortsiktigt) vilja ändra den svenska arbetsmarknadsmodellen.

3. Politiken flörtar med pensionärerna som grupp. Den är homogen, tar del av och därmed lättare påverkbar av traditionell media. Till skillnad från gruppen ungdomar som är svåråtkomlig medialt, avsevärt mer heterogen (även åsiktsmässigt) och oorgansierad. Därför olika vallöften som gynnar blivande pensionärer som vill vara kvar på arbetsmarknaden. Med argumentet att vi står inför en kommande arbetskraftbrist. Varför täcker inte 30% ungdomsarbetslöshet upp denna brist? Plus hög arbetslöshet hos invandrargrupper?

4. Vilken arbetsmarknad debatteras det om? De företag och organisationer som hittills stått för jobben? En allt större andel av dagens elever från grundskolan och uppåt säger sig helst vilja starta eget, inte arbeta på ett stort företag eller inom offentlig sektor. Hur kommer detta att påverka arbetsmarknaden? I takt med att flertalet företag får allt äldre medarbetare kommer företagens konkurrenskraft knappast att öka. På en marknad där lyhördhet och trendkänslighet krävs och därmed snabba förändringar. Gamla företag försvinner och nya kommer till. Startade av unga naturligtvis.

Kontentan borde bli att de unga knappast behöver släppas in på arbetsmarknaden eftersom den biologiska klockan tickar men framförallt att global konkurrens slår ut de företag (och även offentliga institutioner på sikt) som inte förändrar sig i takt med en föränderlig marknad. Det löser sig m a o av sig självt. Som det alltid gjort. Eftersom ingen är odödlig.

/Trendspaning X