Sociala medier kontra parlamentarism

Framtidsforskare har i flera år förutspått en sekulariseringsvåg i Mellersta Östern och arabländerna. Att den skulle ta sig så drastiska och snabba uttryck var kanske svårt att föreställa sig. Det handlar om de folkliga revolutionerna i Tunisien, Egypten, Libyen, Jemen, Bahrein och Syrien. Historiskt har religion oftast verkat hämmande på folkets revolutionsvilja. När fattigdomen kvarstår i ett land medan omvärlden skapar ökat välstånd minskas tilltron till religionen. "Om Gud vill" fungerar inte längre. Detta kombinerat med en korrumperad regim som på papperet är parlamentarisk och demokratiskt vald, ger grogrunden för en folklig resning.
Med sociala medier är kommunikationen numera i folkets händer. Facebook användes för att "organisera" revolutionerna i norra Afrika. Inte organisera på sedvanligt sätt styrd av ett fåtal utan en spontan community utan förgrundsgestalter eller ledare. Med sociala medier blir parlamentarismens styrverktyg alltmer verkningslösa. Maktfördelning via valurnor fungerar inte längre. En ny social logik som inte längre bygger på representativ demokrati och hierarkier.
Hur en nationalstat ska hantera denna nya logik är svårt att se idag.
För Sveriges del lär knappast en revolution vara aktuell men klyftan mellan politik och folket kan säkert åstadkomma en tilltagande civil olydnad. Även om det också sitter hårt inne i Sverige. I en intervju sa Håkan Juholt att demokratin hotas pga den dåliga uppslutningen i Första-maj-tågen. Kanske har han missat något i den analysen.

/Trendspaning X

LAS - svenskt Berlinmurs-ras?

Föråldrade maktstrukturer faller förr eller senare, oavsett hur starka de en gång varit. Berlinmuren är det klassiska exemplet. Det tog 40 år, men en "spricka" i muren kombinerat med ett bankrutt samhällssystem (DDR) gjorde att den rasade snabbt när raset väl börjat. Med sociala medier har folket i flera nordafrikanska länder störtat korrumperade regimer. Med dagens verktyg går det att rasera något på dagar eller månader istället för år.

En av Sveriges enskilt största kvarlevor från ett svunnet samhällsskick är Lagen om Anställningsskydd, LAS. Den skrevs när arbetsgivaren var ett stort och starkt företag som per definition utnyttjade den svage arbetaren. Den skrevs också för att skydda den äldre arbetskraften.
OECD gav i en rapport tidigare under året Sveriges ekonomi högsta betyg. Med ett undantag: en trögrörlig arbetsmarknad med oproportionerligt hög arbetslöshet, speciellt bland de unga.

Idag skapas arbetstillfällena i de små företagen, vilket också bevisats i och med konjunkturuppgången. Småföretagaren som alltså ska skapa jobben är dock lika svag och utsatt som arbetstagaren idag. Båda sitter i samma båt, går företaget under blir bägge arbetslösa.
Det gör LAS till en helt orimlig lag för de små företagen. En arbetstagare kan ex.vis idag ganska enkelt driva sin arbetsgivare i konkurs om han/hon skulle vilja det. Med stöd av LAS.
Småföretagen anger i flera undersökningar att ett av de största hindren för tillväxt är riskerna med att anställa. En felrekrytering kan bli ödesdiger. Potentialen i de svenska småföretagen är m a o stor vad gäller arbetstillfällen. Närmare 30% ungdomsarbetslöshet är egentligen helt onödigt.
Politikerna har försökt lindra effekterna och lappa ihop den sk Svenska modellen för arbetsmarknaden bl.a. genom 6 månaders provanställning och smärre justeringar av turordningsreglerna. Provanställningarna har gett Sverige en ny arbetarklass som står helt utanför alla trygghetssystem. Diskussion har funnits om att förlänga provanställningstiden till 12 månader. Vilket skulle öka den nya arbetarklassen drastiskt.
Arbetsmarknadens parter dvs arbetsgivarorganisationerna och facken lever i och av systemet och förändringsbenägenheten är inte alltför stark ens från arbetsgivarnas sida.
LAS skyddar eller snarare låser inne de som är inne i systemet och låser alla andra ute.
70% av dagens ungdomar tror ex.vis inte att de kommer att få ett fast jobb.
De ekonomiska problemen i Spanien, Protugal tillskrivs också en stelbent arbetsmarknad liknande den i Sverige.

På politisk nivå är frågan känslig och tabu-belagt. Troligen för att inte reta upp de äldre väljarna och starka lobby-organisationer. De yngre väljarna är en heterogen grupp som inte är opininonsbildande.
Tabu-beläggning av ett ämne brukar oftast vara förstadiet till en drastisk förändrad syn på ämnet ifråga. Vad som blir den tändande gnistan när det gäller raset för LAS är svårt att sia om men att de unga vänder facket ryggen lägger grunden. En Facebook-revolution med 100 000-tals arbetslösa ungdomar kanske? Eller en "Salladsbar 2"? En sak är säker, det blir inte etablerade politiker som triggar igång ett LAS-ras. Lex Egypten, DDR, Tunisien............

/Trendspaning X

Berättelse - Medialt buzzword

Det i reklambranschen använda uttrycket "story telling" är knappast nytt. Det handlar om att det är mer slagkraftigt att ta fram en "story" kring varumärket än en klatschig slogan (slogans var mest poppis på 60-70-talet).
Först under förra året har det svenska ordet "Berättelse" börjat dyka upp i högre grad. För att stärka varumärket: "Berättelser". För att profilera den nya konferensanläggningen: "Ett hus för Berättelser". Även Svenskt Näringslivs Framtidsmöte 2011 hade temat "Berättelser".

Logiken för Berättelser (istället för slogans, one-liners, elevator pitch m.m.) är att de ska fånga intresset bättre, bli mer kraftfulla och lättare för minnet att relatera till. De kan också enklare laddas med äkta värderingar. Ingvar Kamprads berättelse om hur han startade och driver IKEA som en sann smålänning är naturligtvis slagkraftig.
Det är en förutsättning att berättelsen är sann (!) och en klar fördel att den är personrelaterad. Den är ett försök att göra sig hörd i ett mer eller mindre meningslöst mediabrus och skapa en äkthetskänsla. Även Kellogs cornflakes-paket har numera en berättelse för att försöka få en industriell produkt att verka genuin.
Problemet är att en berättelse tar tid att förmedla. I takt med att det dyker upp allt fler berättelser blir det också ett berättelsebrus. Det blir allt svårare att lansera varumärken då konsumenten kräver allt mer äkthet, genuinitet och personlig relation i takt med ett ökat utbud av det mesta. De stora varumärkesbolagen i världen bekräftar svårigheten. Traditionella mediekanaler fungerar inte längre. Nästa steg som redan drivs på av de sociala medierna är att konsumtion alltmer kretsar kring personliga relationer. Varumärket blir sekundärt. Vi köper hellre närproducerad ost direkt av mjölkbonden än fabriksgjord sådan från Arla. Någon som känner familjen Arla?
Vi köper hellre något som en kompis rekommenderar än påverkas av reklam.

Stora ekonomiska resurser som satsas på marknadsföring var tidigare en konkurrensfördel men minskar alltmer i betydelse.
Notera de inledande engelska fackorden; svensk reklam och marknadsföring har hittills varit starkt USA-influerad. Även om branschen inte alltid erkänner det. Men den trenden håller på att brytas.

/Trendspaning X

Kärnkraften het fråga i Tyskland men inte i Sverige

I Tyskland avgjorde Fukushima-haveriet valen i Baden-Würtemberg och Rheinland-Pfalz. Die Grüne, det tyska miljöpartiet överraskade med en jordskredsseger i slutet av mars 2011. Landsomfattande demonstrationer och omedelbara åtgärder för att säkerhetstesta de tyska kärnkraftverken vidtogs. I Sverige har däremot katastrofen i Japan knappast lett till några större debatter. Torts att det förekommit allvarliga incidenter och att våra kärnkraftverk är ålderstigna.

Några tänkbara förklaringar till den svenska tystnaden:

1. Valet i Tyskland drev på frågan. 2. Vattenfalls agerande i Tyskland har gjort tyskarna mer kritiska till energibolagen och därmed hållit liv i energidebatten. 3. Tyskarna har kommit avsevärt mycket längre inom förnyelsebar energi (sol och vind) och vet att det finns möjliga ofarliga alternativ. 4. Svensken lever i tron att staten kontrollerar kärnkraftverken (=trygghet). 5. Jordbävningar händer inte i Sverige. 6. Med regler och teknik kan allt kontrolleras, dvs stark tro på logik. 7. Sverige har varit förskonat från katastrofer såsom två världskrig. Stora katastrofer där människor dör händer inte här, bara långt borta. 9. Nollvision. Vår trygghetsnarkomani kräver att alla olyckor går att förhindra, t o m döden ska kontrolleras. 10. Om det osannolika skulle hända kan alltid någon ställas till svars. Någon annans fel och därmed någon annans problem.

Det hela låter kanske något ironiskt men faktum är att det finns tydliga exempel. Tsunami-katastrofen var ett sådant där svenska ambassader och politiker var handfallna inför situationen. Det italienska Räddningsverket agerade blixtsnabbt och var snabbt på plats medan det svenska satt och väntade på formella beslut som aldrig kom. Sedan följde en lång process för att finna de ansvariga. Som naturligtvis hade följt reglerna. Vilket gör att punkt 10 oftast faller bort.

/Trendspaning X

Sverige mest sekulariserat i världen

Ungefär vart femte år kommer en undersökning av värderingar i världens länder; World Values Survey. http://www.worldvaluessurvey.org/

Mätningen handlar dels om sekulariseringsgraden i samhället dvs religionens betydelse kontra logik och dels graden av självförverkligande kontra överlevnad. Livet i ett fattigt och oroligt land handlar ex.vis knappast om självförverkligande utan om överlevnad för dagen.

Sverige är det mest extrema landet i världen i båda fallen. Logiken och egot är det som gäller hos oss. Ur ett svenskt perspektiv tolkas detta som positivt utifrån demokrati, jämställdhet och grunden för ett modernt samhälle. Baksidan har vi dock svårare att se. Kanske finns här en förklaring till att Sverige är det land inom EU som tolkar Lagen om Offentlig Upphandling allra mest extremt. Att Plan- och Byggnadslagen hindrar utveckling av vår infrastruktur (bl.a. energi/vindkraft). Att sjukförsäkringssystemet misshandlar befolkningen eller socialtjänsten som överreagerar vid minsta misstanke på missförhållanden. Eller att japanska serieteckningar klassas som barnpornografi.

Förklaringen kan vara att om det saknas en övergripande livsfilosofi, ex.vis en religion som bygger på medmänsklighet, då tar regler och en logisk tolkning av dessa överhanden. Logiska resonemang kan drivas in absurdum om enbart logiken får råda. Medmänskligheten blir lidande och i slutänden gäller det att skydda den egna ryggen. "Vi följde bara reglerna och det är politikernas fel att vi har dom." I länder som varit i krig eller där staten är relativt svag tenderar befolkningen att förlita sig mer på livsåskådning än statens regler. Både Italien och USA har stått stilla under årtionden vad gäller sekularisierng men gått framåt vad gäller överlevnad. Kanske kan förklara varför Berlusconi sitter kvar vid makten (ingen bryr sig) och att den italienska trafiken (ingen bryr sig i reglerna men hjälps åt ändå) ofta är mer hänsynsfull än svensk (där långfingret ofta åker upp hos självutnämnda trafikpoliser).

/Trendspaning X

Kollegial relation ger okritisk press

Journalister föredrar ofta att kommunicera med professionella informationschefer istället för direktkontakt med ledningen för organisationer/företag. En tydlig trend de senaste åren. En mediatränad informationschef, kanske fd journalist, kan vara guld värd när det blåser snålt kring företaget.

Risken är att det uppstår kollegiala relationer mellan de båda yrkesgrupperna. En väl behandlad informationschef ger journalisterna det de vill ha, Och tvärtom.

Ett exempel: Vattenfalls förre koncernchef Lars G Josefsson fick 12 miljoner i avgångsvederlag.. När det avslöjades fick styrelsens Lars Westerberg gå och de 12 miljonerna togs tillbaka.. Likaså uppdagades mångmiljonbelopp i avgångsvederlag till Vattenfall-chefer i Tyskland. Enligt Vattenfalls informationschef var dock problemet numera löst då regeringen redan begränsat avgångsvederlagen till 18 månadslöner. Därmed slut diskussion och över till nästa nyhet. Dock var Lars G:s månadslön 1 miljon. Med de "avsevärt hårdare" reglerna skulle han då få 18 x 1 miljon = 18 miljoner. Svår matte för en journalist? Kollegor sänker inte kollegor. En dag kan de dessutom vara på "samma sida".

/Trendspaning X

Sportringens butiker blir ägarledda

Inte bara IKEA ser möjligheterna med entreprenörens drivkraft. Några butiksägare har köpt ut "sin" kedja Sportringen från den stora koncernen. Med syfte att skapa bättre lönsamhet med ägarledda butiker, till och med lönsammast i sin bransch.

http://www.dagenshandel.se/dh/dagensh.nsf/0/428E6AF8C577ACB7C1257830002C8A19?open


Tidigare incitament för att skapa ingå i en butikskedja var till stor del att inköp av varor var en kritisk framgångsfaktor. Höga inköpsvolymer pressade priser hos leverantörerna. Idag råder det dock överproduktion på det mesta. Varor finns alltid. Vem som helst kan idag köpa både små och stora kvantiteter varor på en internationell spotmarknad. Tidigare fanns det ensamrätt på distributionskalanerna dvs en grossist hade ex.vis "ensamrätt" i Sverige för en viss märkesvara. Den tiden är också förbi.



Sportringen har i flera butiker praktiserat detta och köpt in varor på spotmarknaden som skapat både lönsamhet och konkurrensfördelar. Ett sådant förfarande passar bättre för entreprenörs-drivna butiker. Volymerna per butik blir relativt små och det gäller att hålla nere risken för inkurranta varor i lager. En sportbutik förväntas också ha ett komplett sortiment ("vi har stavar och pjäxor men tyvärr inga skidor") vilket gör det hela svårt att samordna i en stor centralstyrd kedja.



Återigen enligt Darwins teori:
Det är inte den starkaste som överlever, det är den som anpassar sig lättast.



/Trendspaning X