Sverige - ett land utan livsåskådning?

Organisationen World Value Survey gör med jämna mellanrum en internationell kartläggning av världens länder betr. deras grundläggande värderingar. Det man undersöker är graden av sekularisering och rationella värderingar kontra tro på traditionella livsåskådningar (olika religioner m.m.) samt graden av självförverkligande kontra graden av kamp för överlevnad. Dessa värderingar och situationer påverkar ca 70% av alla de övriga grundläggande värderingar befolkningen har.

Notera Sveriges placering i diagrammet i övre högra hörnet.
Sverige är speciellt, inte andra länder med ungefär samma levnadsstandard.

För en trendspanare är denna undersökning otroligt bra att utgå ifrån då det går att förutse en mängd olika trenders styrka och livskraft utifrån den.
Sverige utmärker sig mer än något annat land. Inget land är mer sekulariserat och inget land har en befolkning som är mer fokuserat på självförverkligande än Sverige. "Tvåan" efter Sverige ligger dessutom långt ifrån oss. Vi har inte längre en religion som kan ge svar på de existentiella frågorna, vi behöver mindre än något annat land bekymra oss för överlevnad.

Yttringar och konsekvenser? Här kommer några tänkbara exempel.

1. SMHI utfärdar Klass 1-varningar när vi får ett snöoväder eller när temperaturen är 30 grader under  fem dagar. Naturens krafter borde kunna hanteras. Det finns ingen högre makt som vi är underställda.

2. Cykelhjälm på trots att forskning och statistik visar att det ökar nackskadorna. Även om skallskadorna minskar. De flitigaste cyklisterna, holländarna, användning av cykelhjälm = 0%.

3. Nollvision. Vi tror oss med hjälp av diverse säkerhetssystem och rutiner kunna undvika alla olyckor. Olyckor kommer sig dock ibland av helt oförutsägbara händelser och tillfälligheter. Noll är en utopi.

4. Vi anammar diverse dieter från olika "forskare". Dieter som inte ens uppmärksammas i länder med mer konservativa värderingar dvs. man har hållit fast vid sin traditionella matkultur. Vilket inte betdyer att svensken är mer hälsosam eller mindre överviktig. Statistiskt snarare tvärtom.

5. Barn blir ett projekt, inte ett sätt att säkra sin egen ålderdom och sina egna gener. Vilket annars är naturens syfte med mänsklig fortplantning. En bäbis blir en accessoir som ska bevisa perfektionismen hos föräldrarna. Ett lyckat projekt kräver metoder och modeller för uppfostran för att skapa en nollvision för en misslyckad sådan.

6. Vår trygghetsnarkomani i största allmänhet. Vi har ingen religion eller andra sociala skyddsnät att söka tröst i för motgångarna i livet som därför förstoras till ett trauma. En motgång ska alltid skyllas på bristande resurser i samhället eller en person ska ställas till svars för att det inte gått som planerat.

7. Religionens makt över folket, vilken inte alls behöver vara positiv, ersätts av media där proffstyckare och experter ger pekpinnar till en vilsen befolkning som söker efter meningen med livet och rättesnören de ska leva sina liv efter. Inte heller det enbart positivt. Många teorier om det lyckliga och perfekta livet blir till normer och krav som ger falska förhoppningar om ett idealliv.

8. Alla definierbara grupperingar i samhället blir alltmer kränkta och kan inte längre acceptera att ignorera eller vända andra kinden till. Toleransnivån sänks alltmer för vad som är kränkande. Eftersom jaget, inte gruppen är viktigast och alla har rätt till det perfekta livet.

9. Hen och könsneutralitet. Ses med stor förundran av andra nationaliteter.

Bara några exempel som för andra kulturer ter sig ganska underliga. Vi ska alltså vara medvetna om att det är Sverige som är exceptionellt jämfört med andra länder. Vi kan inte hävda att vi har normen som alla andra borde rätta sig efter. Vi kan tycka så, men att mindre än 9 miljoner (bl.a. de flesta invandrare exkluderade) ska kunna omvända 9 miljarder till våra värderingar är ganska orealistiskt. Som svenskar får vi krasst räkna med att ta seden dit vi kommer och inte fördöma andra länders kultur. Sedan folkhemmets tid har vi fortfarande starka tendenser till att göra det.

Sekulariseringen i Sverige tog sin fart i samband med det svenska folkhemmet. För att skapa det var man helt enkelt tvungen att ta bort gamla värderingar och ersätta dem med nya. Den strategin var också otroligt framgångsrik under decennier. En avgörande orsak till att Sverige gick från ett fattigt jordbrukarsamhälle till en stark internationell industrination. Ökat materiellt välstånd ger också mindre behov av någon slags livsfilosofi, i alla fall inledningsvis. När väl det materiella blivit självklart och nya generationer ratar överflödet ökar återigen ett behov av mer immateriella värden. Som vanligt skapar alltså generationsväxlingar nya behov och nya trender.
Inga träd växer till himlen och någonstans spårar starka koncept ur (ex.vis folkhemmet) eller blir för gamla, i otakt med tiden och därmed passé och utvecklingshämmande.

/Trendspaning X

Almedalen - politiskt jippo eller demokratisk kommunikation?

Från att ha varit en ganska beskedlig och stillsam tillställning för Sveriges politiker har
Almedalsveckan utvecklats sig till ett stort event där politikerna börjar närma sig en minoritet i antal. Alla tänkbara lobbande organisationer ser möjligheterna att göra sin röst hörd under veckan. Mediabevakningen är massiv.
Debattören och krönikören Soran Ismail menar att eventet är ett hot mot demokration. Att det uppstår en elit av lobbyister och debattörer som alltmer frotteras sig med politikerna och därför närmar sig varandra vad gäller egenintresset dvs att deras roller mer och mer handlar o en födkrok, att de som sitter på pengarna (politikerna) kan bearbetas för att lättare få loss dem till den egna organisationens verksamhet. En proffstyckarelit, en mediaelit som förr eller senare sitter i samma båt och därmed inte kritiskt granskar politikerna eftersom de blir alltmer beroende av dem. Och politikerna av dem.
Det är väl belagt att konsensus är grogrunden för korruption. Frågan är om Almedalsveckan blir en grogrund för konsensus mellan två grupper; politikerna resp. de som ska granska och ifrågasätta dem.
Eller är det helt enkelt tvärtom. Att en ökad kommunikation mellan lobbyister och politiker ger mer förståelse för varandras situation och därmed en bättre politik?

Att finna balansen mellan två grupper i motsatsförhållande är ofta avsevärt svårare än att den ena gruppen är starkare. Makt är beroende av styrka. Frågan är vem som gett de som har makten deras mandat och hur starkt det upplevs vara?
Att Almedalsveckan bytt skepnad bara på några år kan vi konstatera. Vad det bytet får för  konsekvenser kan vi än så länge mest spekulera i. Tydligt är dock att det alltmer uppstår en "proffstyckarelit" som har liten kontakt med "folket". Särskilt om den eliten är finansierad av allmänna medel. Här närmar vi oss både EU och USA vad gäller den frågan. Ett tecken är att de mer radikala och extrema partierna tar mark då de etablerade blir alltmer fjärmade från sina sk väljargrupper. Grupper som tidigare var mer homogena än vad de är idag då generationsskiftena tickar på. Medlemsraset i de flesta partierna är en signal om detta. Det som sitter i väggarna i gamla organisationer brukar vara väldigt svårt att bli av med. Oavsett verksamhet och ideologi.

/Trendspaning X