SAS - Lönenivån inte ens halva sanningen?

Lönesänkningen för de SAS-anställda skapar f.n. en hel del debatt. Att ledningen menar att det är lönenivån som måste ner för att SAS ska bli konkurrenskraftiga igen. Många bedömare menar att den sänkning som kommit till stånd ändå inte räcker till och måste ner ännu lägre.
Låt oss se det hela ur ett helt annat perspektiv som lätt glöms bort i debatten.

Det handlar om själva affärsmodellen. Framgångsrika företag idag har en unik affärsmodell men sällan en unik tjänst eller produkt. De säljer och levererar den dock på ett unikt sätt tvärtemot "gängse branschstandard". Själva affärsidén är i princip densamma för lågprisbolagen som för SAS. Att frakta människor i flygplan från punkt A till B. Det är alltså modellen för HUR detta görs som gör skillnaden mellan bolagen och som är RyanAirs och Norwegians stora konkurrensfördel.

Lågprisbolagen och då RyanAir i synnerhet gör så här:

Du sköter all bokning själv. Ingen provision till resebyråer.
Landar och startar på mindre flygplatser med lägre avgifter.
Blir dominerande på de flygplatserna och kan ta provision på taxfree, restauranger
Erbjuder bokning av boende och hyrbilar på sajten. Tar provision på detta.
Ingenting gratis. Allt kostar extra.
Mer intäkter på kringtjänster än själva biljetten. Se bilden nedan.
En enda flygplanstyp som gör underhållet avsevärt billigare. Även prutmånen vid inköp.
Eftersom mycket sköts av kunden och entreprenörer runt omkring är overhead-kostnaden låg.

Därmed inte sagt att SAS ska försöka kopiera lågprisbolagen. Där lär de förlora i vilket fall som helst.

Att som i SAS fall skära ner lönekostnaderna utan att revidera affärsmodellen radikalt är kanske bara en högst temporär lösning. Kristiska röster menar att SAS styrelse är inkompetenta eftersom de inte har erfarenhet av flygbranschen. De är måhända inkompetenta på sin post eftersom de inte lyckats särskilt bra, men att tänka nytt kräver inte branscherfarenhet. Snarare tvärtom. Att ändra affärslogik utifrån ändrade förutsättningar på marknaden dvs trender, uppstickande konkurrenter m.m. är inte lätt om man är belastad av gammal erfarenhet från branschen. Inte ens i debatten.

/Trendspaning X

Varsla när det är OK

Just nu rasar det in nyheter om varsel i näringslivet. Volvo, Ericsson, EON och många fler. Troligen inte slut än. Men att det enbart beror på konjunkturen är kanske inte helt sant.

Först och främst är varsel inte detsamma som att alla blir uppsagda. Man tar till lite extra för att gardera sig eftersom det är en komplicerad process att avskeda folk. Antalet friställda när allt är klart brukar normalt bli mindre. Varslen av de fast anställda har också föregåtts av att företagen "rensat" i avtalen med bemanningsföretag och diverse resurskonsulter. Dessa utgör alltmer en flexibel buffert för att kringgå problematiken med varsel och uppsägningar. Bemanningsföretagens expansion de senaste åren i Sverige är en konsekvens av att företagens stora kostnadsmassa är personalkostnader och att svängningarna på marknaden blir allt snabbare. Därför krävs mer flexibilitet för att konkurrera på en global marknad.

Och så till saken med detta blogginlägg. Att varsla i tider där det inte är en lågkonjunktur är ofta väldigt uppseendeväckande. Att varsla när konjunkturen viker gör att företaget som varslar bara blir en i mängden och därmed skadas inte företagets goodwill. Och den senare blir allt viktigare bl.a. i och med allt kräsnare konsumenter.

Ytterligare en trend som påverkar är att tjänstemannasektorn fått vara relativt sett orörd vad gäller rationaliseringar till skillnad från produktion som under många år slimmats och automatiserats ibland till bristningsgränsen, för att hänga med i den globala konkurrensen. Så inte längre. Nu måste även det administrativa trimmas liksom att tjänsteproduktionens effektivitet ses över. Digitalisering och nya kommunikationsverktyg slår redan hårt mot tjänstesektorn. Även om den växer på annat sätt med krav på andra kompetenser.

Det finns massor att göra för oss alla men vi är troligen fel organiserade för att kunna få möjlighet att uträtta det som finns att göra. Därav hög arbetslöshet även under de senaste högkonjunkturerna. Någon form av strukturfel m a o. Exakt vilka strukturfel kan diskuteras. Där har vi den största utmaningen. Fler inlägg om stora förändringar i vårt arbetsliv kommer på denna blogg.

/Trendspaning X

Trendspanandets "dilemma"

Trender, särskilt i sina tidiga faser, kan lätt bli kontroversiella. Anledningen är att de kan ifrågasätta ett etablissemangs normer, hota etablerade maktstrukturer, hota en marknadsaktörs positioner på "sin" marknad osv osv.
Att inte ta till sig trendsignaler som vid ett första påseende ter sig obekväma eller i värsta fall ett reellt hot kan vara ödesdigert för den egna verksamheten eller den egna positionen. Alltifrån Facit till Nokia och nu SAS är tydliga exempel på företag som missat detta. Musikbranschen är en hel bransch som missat viktiga trendsignaler, dessutom orsakade av ett teknikskifte, dvs. det hade inte varit svårt att "räkna ut" vad som skulle kunna ske. Vilket också skedde. Aggressionerna i den branschen har också varit mer än tydliga.

Paradigmskifte är en tes som lanserades av forskaren Thomas Kuhn (1922 - 1996) redan 1962, som mycket väl kan beskriva ett förlopp när trender börjar visa sig och stadierna, "fat and happy", förnekelse, aggression och så vidare lätt kan definieras.
http://en.wikipedia.org/wiki/Thomas_Kuhn

Den som sysslar med trendspaning kommer förr eller senare också att "ramla över" trender i tidigt stadium som är kontroversiella dvs. hotande. Att påvisa en sådan trend leder ofta till att det uppfattas som argumentation för eller emot en företeelse. En effektiv trendspaning måste dock vara åsiktsfri. Att bedriva trendspaning utifrån egna eller andras särintressen går alldeles utmärkt men blir allt annat än relevant. Att finna signaler för det man helst vill se som en trend är inga problem eftersom det alltid finns flera och ofta motsatta signaler, speciellt i de tidiga faserna av en trend på gång. Omvärlds- och trendanalyser i politiskt styrda organisationer har ofta små chanser att vara tillförlitliga när de filtrerats för att vara politiskt korrekta.

Objektivitet är med andra ord en förutsättning. Att uppfattas som objektiv är dock svårare eftersom de som känner sig hotade ser det som en argumentation mot deras vedertagna sanningar. Därför riskerar de reella hoten att ignoreras.

Den tyske filosofen Arthur Schopenauer (1788 - 1860), bilden, definierade tre faser i trender: förlöjligande, våldsamt motarbetande och slutligen, när vi står inför faktum, accepterat som en självklarhet. "Det har jag alltid sagt/ansett/trott!" http://en.wikipedia.org/wiki/Arthur_Schopenhauer

Som årtalen i texten ovan antyder så är trender och hur vi hanterar dem knappast något nytt. Vi har inte heller lärt oss hantera dem på ett smartare sätt eftersom rädslan ofta är starkare än logiskt tänkande. Speciellt om vi befinner oss i en grupp där rådande sanning inte får ifrågasättas pga. kollektiv rädsla.

/Trendspaning X

Paradigm-skifte i relation fack - arbetsgivare?

SAS uppgörelse med facken får anses som unik på svensk arbetsmarknad. Och kanske ett paradigmskifte i den svenska modellen för arbetsmarknaden. Krasst sett sitter numera fack och arbetsgivare i samma båt i en global konkurrenssituation. För att rädda arbetstillfällen krävs därför samarbete istället för konflikt.

Fackets "fiende" i SAS-sammanhang är inte arbetsgivaren utan snarare RyanAir, Norwegian m.fl. lågprisbolag. Om man nu vill se världen i ett konfliktperspektiv. Risken kan vara att arbetsgivarna pressar mer än nödvändigt om det här förfarandet blir vedertaget. De sitter ändå på de faktiska "siffrorna" som avgör
om konkurs är ett reellt hot eller inte. Därför kommer säkert högre krav på transparens att komma som nästa steg.

http://www.dn.se/ekonomi/folj-sas-dramat-minut-for-minut

Forskaren Clayton Christensen, Harvard Business School, har lanserat tesen "disruptive innovation", vilket ganska tydligt är vad SAS råkat ut för. Kort uttryck handlar detta om att nya aktörer finner helt nya affärsmodeller att konkurrera med i mogna branscher som länge sysslat med att beräkna marknadsandelar sinsemellan.

http://www.claytonchristensen.com/key-concepts/

Anledningen till lågprisbolagens framgång är dels att de byggts upp utan onödig overhead, som för SAS del är svår att bli av med, och dels att de skalat bort tjänster som passagerarna kan vara utan; skynken i kabinen, gratis mat och drinkar osv. De har m.a.o. en helt annan affärsmodell som tagit SAS m.fl. traditionella flygbolag på sängen. Att förändra affärsmodellen i etablerade gamla bolag är ytterligt svårt eftersom det dels handlar om intern kultur men framförallt att ledningens perspektiv inte går att förändra i tillräcklig omfattning. En mogen bransch med dess ledningar utvecklar vedertagna sanningar och blir genom benchmarking m.fl. "övningar" mer eller mindre identiska.

/Trendspaning X

Samarbete istället för konflikt

Nu pratas det alltmer, särskilt i länder med hårt konkurrenstryck (Tyskland, USA) om Co-operation, eller på tyska "Kooperation statt Konflikt". Detta diskuteras dock inte nämnvärt i Sverige. Än.
Det tyska debattklimatet är mer öppet och marknaden mer öppen för innovativa affärsmodeller.

Den svenska debatten handlar snarare om det motsatta: Konkurrensverket verkar för att öka konkurrensen i samhället. LOU ska syfta till att förbilliga offentliga sektorns inköp genom konkurrensutsättning (dock ytterst tveksamt). Marknadsekonomin anses bygga på att företag konkurrerar och därmed förbättrar sina produkter och tjänster. Vedertaget och odiskutabelt?..... alla sanningar har sin tid!

I en globaliserad marknad är inte närmsta grannen konkurrenten utan snarare andra länder med andra förutsättningar. Affärslogiken rubbas m.a.o. Konkurrens är bara effektiv till en viss gräns. Ju mer den hårdnar desto mer improduktivt arbete behövs för att delta i den, desto mer tär den på jordens resurser. Samhällsekonomiskt finns det en brytgräns där kostnaderna för att konkurrera blir högre än vad det ger i kvalitetsutveckling och effektivisering.

Trenden som sådan har troligen tagit fart pga. dels innevarande eurokris som bara kan lösas i samarbete EU-länderna emellan (i bästa fall), dels klimatfrågan som kräver samarbete över alla gränser. Kriser leder till mer samarbete. Ingenting förenar som en gemensam fiende.

Tyskarna diskuterar en modernare kapitalism där samarbete visar sig fungera bättre än klassisk s.k. konfliktbaserad konkurrens. Anledningen förutom globalisering är också att varor och tjänster blir alltmer komplexa. Allt färre enkla köp över disk kan göras. Kortare produktionsserier, kundanpassning, utveckling där kunden är involverad redan från idéstadiet; Co-creation, Co-construction, Co-production... Fordonsindustrin samarbetar sinsemellan trots att de är konkurrenter utåt; gemensam utveckling av delkomponenter, bottenplattor m.m.

Ekonomen och sociologen Richard Sennett har med sin bok "Together- the Rituals,Pleasures and Politics of Cooperation" gått in på djupet i ämnet och menar att marknadsekonomn går in i en ny fas där Darwins tes "Survival of the fittest" inte stämmer helt ens i en marknadsekonomi längre.

I detta perspektiv ter sig Konkurrensverkets hållning out-of-date liksom att arbetsmarknadens parter fortfarande bygger sin tillvaro på konflikt, liksom partipolitisk retorik som blir allt mindre respekterad av allmänheten. Som om Sveriges gränser gav dem en skyddad tillvaro. Förr, ja men nu ... nej knappast.
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                       
/Trendspaning X

Nutidstokerier?

En liten snabb undersökning på Facebook om vilka nutidstokerier vi har. (Helt ovetenskapligt genomförd men att bevisa trender med vetenskaplig korrekthet tar så lång tid att trenden nästan gått förbi innan den är bevisad.)

Sådana saker som vi om ett antal år kommer att anse var helt tokigt. Vi har lätt för att fördöma värderingar och tankesätt från förr men när det gäller att rannsaka sig i nutid går det avsevärt sämre. Att ifrågasätta det som är politiskt korrekt eller anses som en sanning kan dessutom vara ganska kontroversiellt. Bra att leta efter om man vill spana på trender. Politiskt korrekta åsikter som inte ens får ifrågasättas, dvs mer eller mindre tabu-ämnen idag blir troligen diskutabla och ifrågasatta i framtiden. Det som ofta behövs är att någon som innehar ett stort förtroende i en grupp, stor eller liten, lyckas bryta isen.

Här är listan som kom in via Facebook:

• Finna en mötestid tidigast om 5 veckor
• Dildopartyn
• Hen
• Livspusslet
• LCHF 
• one-piece
• Umgänge med sina vänner via Facebook
• frukt från Sydamerika
• grönsaker från Asien
• tulpaner i januari
• grillhetsen
• dagens ojämställdhet/ojämlikhet
• kanal-tv
• 2 bilar per familj
• "shopping" som hobby
• externa köpcentrum
• semesterhus i Thailand
• flytt av tillverkningsindustrin till Kina
• fractional-reserve banking (FRB)
• europeiska bank- och skuldkrisen
• europeiska bankunionen
• Lyssna på musik i små skithögtalare eller direkt ur mobilen
• Användarovänligheten av hemelektronik
• Dagens obefintliga räntor på sparkapital
• Semlor i november

/Trendspaning X

Missing people - filantropisk renässans

På bara några veckor har den idéella organisationen Missing People funnit ett antal försvunna personer, levande eller döda. Flera av de döda har polisen sedan länge avslutat spaningen efter.
Då kan man fundera på vad detta ger uttryck för. Och då handlar det inte om polisens ineffektivitet. Den som justitieministern, Beatrice Ask, "för samtal om". Vad nu det innebär.

Missing people är ett ganska tydligt exempel på en trend i Sverige som kan rubriceras som idéell, empatisk eller filantropisk. Filantropi har under många år snarare klassats som naivitet och dumhet. Vi har krävt ersättning för allt. Staten ska betala notan för all nödvändig välgörenhet eller annan omtanke, det har gällt alltifrån barnomsorg, stöd och vård av handikappade till vård av äldre. De vuxna barnen till vårdkrävande åldrande föräldrar har exempelvis krävt ersättning av staten för sin insats hos de egna föräldrarna. För många andra nationaliteter ter sig detta resonemang helt absurt. men inte i Sverige. Vi är nu alltså inne på en mycket svensk trend.

För inte alls många år sedan ansågs frivilliga bevakningsorganisationer vara likställt med beväpnade medborgargarden enligt amerikanskt snitt. Att befolkningen "tog lagen i egna händer" hotade rättssamhället. Idag finns ett stort antal frivilliga bevakningsorganisationer, särskilt på landsbygden där polisen har små eller inga resurser. De samarbetar dessutom med polisen och har drastiskt fått ner brottsligheten, främst vad gäller egendomsbrott men även det faktum att ibland gör ju tillfället tjuven. "Tillfällena" har m a o minskat för diverse olika typer av brott. Idag vädjar dessutom polisen till allmänheten att tipsa och alltmer engagera sig i brottsbekämpningen. Utan att för den skull beväpna sig.
På 70-talet fanns många fall där de som förhindrade brott själva blev dömda om de bedömdes ha använt mer våld än vad nöden krävde. Idag är sådana fall extremt sällsynta. M a o en attitydförändring hos rättssystemet, inte i lagen.

Varför då denna ökning av frivilliga organisationer i Sverige? (Efterkrigstidens minskning av idéellt arbete var framförallt ett svenskt fenomen.)

En orsak kan vara att de unga generationerna inte anser att samhället ska eller kan ordna allt. Till skillnad från de äldre generationerna som sett det som en rättighet, ett krav.
I många fall anser de unga att det etablerade samhället vänt dem ryggen eller blivit deras fiende. En ungdomsarbetslöshet på 25 - 30 % pga. en stelbent arbetsmarknad, ett trygghetssystem som de aldrig fått chansen att kvalificera sig in i, Migrationsverkets, som de upplever, ologiska och empatilösa beslut om utvisning av klasskompisar, offentliga tjänstemän som "bara följde reglerna" när något gick helsnett, Ipred-lagen, FRA-lagen osv osv.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=5342323

Lägg till detta att de sena 80-talisterna och yngre ända sedan 6-årsgruppen i skolan varit vana att diskutera värdegrundsfrågor och att de i samma skola lärt sig att kritiskt granska samhället och dess auktoriteter. I det ljuset uppfattas offentligheten ha stora brister i just värdegrundsfrågor. Särskilt då ideologierna inte längre går att skönja i den politiska debatten.
De unga generationerna drar slutsatsen att arbetet för ett bättre och mänskligare samhälle inte längre sköts av staten.   "Missing people" är bara ett exempel som de tolkar som ett bevis på detta. Som vanligt när det gäller trender så driver generationsväxlingarna trenderna men därmed inte sagt att det enbart är de unga som driver eller följer dem. Även de äldre generationerna dras med i trenden.

/Trendspaning X