Kärnkraften het fråga i Tyskland men inte i Sverige

I Tyskland avgjorde Fukushima-haveriet valen i Baden-Würtemberg och Rheinland-Pfalz. Die Grüne, det tyska miljöpartiet överraskade med en jordskredsseger i slutet av mars 2011. Landsomfattande demonstrationer och omedelbara åtgärder för att säkerhetstesta de tyska kärnkraftverken vidtogs. I Sverige har däremot katastrofen i Japan knappast lett till några större debatter. Torts att det förekommit allvarliga incidenter och att våra kärnkraftverk är ålderstigna.

Några tänkbara förklaringar till den svenska tystnaden:

1. Valet i Tyskland drev på frågan. 2. Vattenfalls agerande i Tyskland har gjort tyskarna mer kritiska till energibolagen och därmed hållit liv i energidebatten. 3. Tyskarna har kommit avsevärt mycket längre inom förnyelsebar energi (sol och vind) och vet att det finns möjliga ofarliga alternativ. 4. Svensken lever i tron att staten kontrollerar kärnkraftverken (=trygghet). 5. Jordbävningar händer inte i Sverige. 6. Med regler och teknik kan allt kontrolleras, dvs stark tro på logik. 7. Sverige har varit förskonat från katastrofer såsom två världskrig. Stora katastrofer där människor dör händer inte här, bara långt borta. 9. Nollvision. Vår trygghetsnarkomani kräver att alla olyckor går att förhindra, t o m döden ska kontrolleras. 10. Om det osannolika skulle hända kan alltid någon ställas till svars. Någon annans fel och därmed någon annans problem.

Det hela låter kanske något ironiskt men faktum är att det finns tydliga exempel. Tsunami-katastrofen var ett sådant där svenska ambassader och politiker var handfallna inför situationen. Det italienska Räddningsverket agerade blixtsnabbt och var snabbt på plats medan det svenska satt och väntade på formella beslut som aldrig kom. Sedan följde en lång process för att finna de ansvariga. Som naturligtvis hade följt reglerna. Vilket gör att punkt 10 oftast faller bort.

/Trendspaning X

Sverige mest sekulariserat i världen

Ungefär vart femte år kommer en undersökning av värderingar i världens länder; World Values Survey. http://www.worldvaluessurvey.org/

Mätningen handlar dels om sekulariseringsgraden i samhället dvs religionens betydelse kontra logik och dels graden av självförverkligande kontra överlevnad. Livet i ett fattigt och oroligt land handlar ex.vis knappast om självförverkligande utan om överlevnad för dagen.

Sverige är det mest extrema landet i världen i båda fallen. Logiken och egot är det som gäller hos oss. Ur ett svenskt perspektiv tolkas detta som positivt utifrån demokrati, jämställdhet och grunden för ett modernt samhälle. Baksidan har vi dock svårare att se. Kanske finns här en förklaring till att Sverige är det land inom EU som tolkar Lagen om Offentlig Upphandling allra mest extremt. Att Plan- och Byggnadslagen hindrar utveckling av vår infrastruktur (bl.a. energi/vindkraft). Att sjukförsäkringssystemet misshandlar befolkningen eller socialtjänsten som överreagerar vid minsta misstanke på missförhållanden. Eller att japanska serieteckningar klassas som barnpornografi.

Förklaringen kan vara att om det saknas en övergripande livsfilosofi, ex.vis en religion som bygger på medmänsklighet, då tar regler och en logisk tolkning av dessa överhanden. Logiska resonemang kan drivas in absurdum om enbart logiken får råda. Medmänskligheten blir lidande och i slutänden gäller det att skydda den egna ryggen. "Vi följde bara reglerna och det är politikernas fel att vi har dom." I länder som varit i krig eller där staten är relativt svag tenderar befolkningen att förlita sig mer på livsåskådning än statens regler. Både Italien och USA har stått stilla under årtionden vad gäller sekularisierng men gått framåt vad gäller överlevnad. Kanske kan förklara varför Berlusconi sitter kvar vid makten (ingen bryr sig) och att den italienska trafiken (ingen bryr sig i reglerna men hjälps åt ändå) ofta är mer hänsynsfull än svensk (där långfingret ofta åker upp hos självutnämnda trafikpoliser).

/Trendspaning X

Kollegial relation ger okritisk press

Journalister föredrar ofta att kommunicera med professionella informationschefer istället för direktkontakt med ledningen för organisationer/företag. En tydlig trend de senaste åren. En mediatränad informationschef, kanske fd journalist, kan vara guld värd när det blåser snålt kring företaget.

Risken är att det uppstår kollegiala relationer mellan de båda yrkesgrupperna. En väl behandlad informationschef ger journalisterna det de vill ha, Och tvärtom.

Ett exempel: Vattenfalls förre koncernchef Lars G Josefsson fick 12 miljoner i avgångsvederlag.. När det avslöjades fick styrelsens Lars Westerberg gå och de 12 miljonerna togs tillbaka.. Likaså uppdagades mångmiljonbelopp i avgångsvederlag till Vattenfall-chefer i Tyskland. Enligt Vattenfalls informationschef var dock problemet numera löst då regeringen redan begränsat avgångsvederlagen till 18 månadslöner. Därmed slut diskussion och över till nästa nyhet. Dock var Lars G:s månadslön 1 miljon. Med de "avsevärt hårdare" reglerna skulle han då få 18 x 1 miljon = 18 miljoner. Svår matte för en journalist? Kollegor sänker inte kollegor. En dag kan de dessutom vara på "samma sida".

/Trendspaning X