Doldisarna tar över

Under mer än ett årtionde har den som skriker högst fått mest uppmärksamhet. Bloggare (!), influencers, dokusåpaskådisar, Idol-deltagare, Youtube-stjärnor har fått stort utrymme och en del av dem har dessutom tjänat stora pengar.

Det är antal klick och "likes" som räknas.
Och då börjar många slira på sanningen eftersom den blir underordnad.

Spännande anonymitet

Identitetspolitiken är också en produkt av strävan att få uppmärksamhet. Mest kränkt och mest diskriminerad vinner. Oavsett om det är sant eller inte.
Plakatpolitik, symbolpolitik och identitetspolitik är nyuppfunna ord vars innebörd väl beskriver tidsandan.
Likaså att varje person ska ha byggt sitt eget personliga varumärke. Att CV:n ska preppas och stylas. Liksom kroppen, bostaden och i värsta fall även barnen. Till och med de egna åsikterna ska preppas så att de följer det för tillfället korrekta.

Alla starka trender får alltid en lika stark back-lash. Med andra ord allt ovan är snart out-of-date, om inte redan.

Några mer moderna exempel som visar på vad som kommer istället:

Banksy
Ingen vet vem han eller hon är. Konstverken ställs inte ut på gallerier, kulturjournalisterna rescenserar inte verken vid en vernissage. Det går med några få och udda undantag inte ens att köpa konstverken.  Förutom från de som profiterar på Banksy eftersom han eller hon inte hävdar sin upphovsrätt. Konstverken kan inte ens flyttas då de flesta är målade direkt på en betongmur. Och det som såldes förstördes efter att det högsta budet klubbats.
Upplagt för uppmärksamhet utöver det vanliga. Utan ansträngning. Och kanske sitter Banksy där och skrattar åt den fåfänga kultureliten och att det är den stora belöningen.
Spännande anonymitet.

Elena Ferrante
Italiensk (?) författare eller författarinna som ingen vet vem det är, som skrivit den sk Neapel-kvartetten, fyra böcker som handlar om 2 tjejer som växer upp i 50-talets Neapel. Har sedan blivit en succé-serie (Min fantastiska väninna) på HBO. Dessutom den enda serien som HBO streamat som inte utspelar sig i USA.
Spännande anonymitet.

Lars Kepler (dåligt exempel dock)
Den hemliga deckarförfattaren fick stor uppmärksamhet ända tills det avslöjades vilka som låg bakom pseudonymen. Sen har det varit mindre med uppmärksamhet.
Spännande anonymitet som försvann när de som låg bakom ville få uppmärksamhet. Nu finns det stylade bilder av författarparet på nätet. Och böckerna har hamnat i lågprishyllan.

Konklusionen är att trenden framåt är att det är resultat som räknas. Vad man gör,  inte vem man är.
Den som gör bra saker behöver inte ens tala om vem hon eller han är. Snarare är det en fördel då vi alltmer börjar tröttna på utåtagerande personer som försöker bli berömda och rika.
Ju mer utåtagerande du är desto mindre trovärdig blir du.

En accepterad inbjudan till Skavlan eller Nobelfesten visar kanske på ett förestående förfall.

/Trendspaning X/

Kollektivt stress-syndrom ger mer flight och mindre fight.

En välbalanserad klok ledare som vet hur man för sig i olika sammanhang. Det är ju normen och det som fungerat bäst långsiktigt.

Förvärvad makt kontra tilldelad makt där det förra är att föredra. För båda parter i det långa loppet.

Det nya medialandskapet ger dock en del andra spelregler.
Trendspaningen ifråga är att de kommer att vara framgångsrika bara på kort sikt och att den sedvanliga backlashen redan är på gång.Men bara framgångsrika på kort sikt.

Kan det uppstå nya sätt att "samla folket"?  I en verklighet där ett antal nya stressfaktorer dyker upp, ex.vis de f n aktuella; klimatdebatt, virus samt migration och med den fallerande integration som utmynnat i gängkriminalitet, sprängningar, skjutningar, religiös extremism, terrorism.... Då lär inte det sk "folket" lyssna på den som talar i lågmäld ton kontra den som är avsevärt mer högljudd och stökig. En gemensam fiende är också ett effektivt sätt att mobilisera en befolkning.

Vid stora samhällsförändringar och problem ökar de kollektiva stressnivåerna. I världens mest sekulariserade land Sverige (på gott och ont) finns ingen tydlig kollektiv livsåskådning som samlar flertalet invånare. Samtidigt söker människan något slags rättesnöre i livet. Forskning visar att svenskarna har ersatt religionen med olika former av dieter ex.vis vegansk kost. Eller olika former av träning, multisporter, yoga eller mindfulness-kurser.... Något att tro på helt enkelt. Något att samlas kring med likasinnade för att känna gemenskap med de som delar ens livsåskådning. Trygghet.

Stress föder aggressivitet. Därvidlag har vi ett modernt forum för att uttrycka vår frustration; de sociala medierna. Politikerna ingår i den kollektiva stressen eftersom de oasvett vad de säger känner att de tappat greppet om ex.vis tryggheten, att det homogena Sverige, Folkhemmet inte finns längre, att det stora partiet inte är dominerande längre osv. Därav ett alltmer aggressivt debattklimat ju mer man tappar sin maktställning, dels gentemot medborgarna och dels gentemot övriga politiker.

Långvarig stress gör att cellerna i frontalloberna i hjärnan helt enkelt börjar dö. I dem sitter vår förmåga till analys och reflektion. Liksom empati och humor. Därav blir det kortsiktiga tänkandet alltmer framträdande och saklig analys tar stryk. Det gäller att vinna kriget på Twitter och andra media snarare än att analysera och komma med kloka förslag.

I frontalloberna finns också förmågorna humor och empati. Därmed försvinner våra inbyggda gränsdragningar för vad som är ok eller inte ok beträffande aggresivt beteende. Bara att köra på över alla gränser.

Med stress kommer också frustration. Ett frustrerat kollektiv (ex.vis samhälle/nation/region/grupp) söker då snabba lösningar som minskar frustrationen. I takt med att intoleransen ökar alltmer.

Däggdjuren, som vi biologiskt tillhör har i princip två strategier för att hantera stressiga situationer; fight or flight. Båda två överlevnadsfaktorer. Ibland fungerar den ena bäst och ibland den andra.


För rasens dvs Homo Sapiens överlevnad har individerna olika egenskaper vilket gör att situationen att samtliga individer använder den ena eller andra strategin vid ett och samma tillfälle är osannolik. Ibland dör hälften medan den andra hälften överlever pga att just då var den ena strategin den rätta.

Som tur är (eller otur) för Sverige så är den kollektiva stressnivån just nu mer markant i maktelit och mediaelit i storstäderna (där stressnivån dessutom är generellt mycket hög).
Motsatsen dvs de som bestämt sig för att inte följa storstadsmedia och sociala media utan lever ett lugnare liv i landsorten nära naturen, i mer harmoni med densamma och årstidsväxlingarna, där karriär och status inte är lika viktigt, bör generellt ha en lägre stressnivå.

Därför börjar utflyttningsnettot från Stockholm öka, särskilt bland barnfamiljerna.  Därför börjar alltfler överge de sociala medierna, särskilt de unga. Därför är Netflix bättre än Public Service.
Därför vill allt färre ge sig in i politiken. Allt för att minska stressnivåerna och öka sin livskvalitet.

Mera flight och mindre fight!

/Trendspaning X