Post Corona #15  - 2021 

Detta inlägg publicerades första gången i NWT 18 dec 2020 

nwt.se

Hur kommer samhället att förändras efter Corona? Stora förändringar eller går vi tillbaka till bussiness-as-usual? Här kommer en kort trendspaning kring "Post-Corona".
En kris, oavsett orsak, skakar om samhällets maktstrukturer, inte alltid den starkaste som överlever, oftare den som lättast anpassar sig.

Corona-krisen skiljer sig från en ekonomisk kris, eftersom den är mer personligt inriktad. Alla kan bli bli sjuka och dö. Krisen är också avhängig av att var och en beter sig ansvarsfullt. Troligen dröjer det innan handhälsningar och kramar blir OK igen, särskilt med perifera bekanta. Distanshållning blir en vana, alla är potentiella smittobärare av nästa virus.

I arbetslivet har vi har lärt oss bli mer digitala. Fördelarna, mindre resande och färre fysiska möten lär bestå. Mer nyttigt arbete och mindre onyttiga möten.

En trend under många år kommer att rasa ihop - individualismen. Utvecklad som en konsekvens av tre ingredienser: ökat välstånd, sociala media, och import av trender från USA, individualismens högborg.
Identitetspolitiken är i sin tur en konsekvens av individualismen där "jaget" är centralt. En gruppering hävdar sin offerroll, rättigheter och krav på positiv särbehandling. Inte bara lika villkor utan även lika utfall. Individualismen ersätts nu av kollektivismen. Överlevnad kräver att vi som grupp samarbetar, inte att var och en tar för sig och kräver fördelar på andras bekostnad.

Folkhälsomyndighetens Corona-statistik per kön lär också ta död på genuspolitikens tes om att kön är en social konstruktion. Statliga projektpengar som flödat in i identitetspolitiken flyttas till samhällsnyttiga behov när Corona-notan ska betalas. 

Kollektiv nytta fasar ut det polariserade, aggressiva debattklimatet. Aggressivitet från etablerade aktörer visar bara att de känner sig hotade. Medie-konsumenten har tröttnat på mediadrev i storstadspress och social media. Det är också en direkt orsak till politikens oförmåga att skapa verkstad. Ordkriget på Twitter ägnas mer energi än att driva igenom beslut om förändringar. Politisk pajkastning ersätts av resonemang och handlingskraft för att lösa samhällsproblem. Det kommer att kräva andra aktörer än dagens, både inom storstadsmedia och politik.

Nationalismen får en renässans i EU-förespråkande Sverige. Regeringens presskonferens med svenska flaggor i bakgrunden och flagg-pins var ett tydligt tecken.

De gigantiska EU-stöden till de värst Coronandrabbade länderna, framförallt Italien, kommer att skapa konflikter. Förmögenheten per capita i Italien är en av de allra högsta i EU, 125 000 euro per capita. Sveriges och Tysklands motsvarande siffra ligger på ca 45 000 euro per capita. Debatten pågår i Tyskland men ännu inte i Sverige. De fattiga svenskarna och tyskarna ska alltså ge till de rika italienarna. De nordiska länderna och Nederländerna fick vika sig för en svällande EU-budget. Spänningarna mellan Öst- och Västeuropa ökar också stadigt. Räkna med eskalerande konflikter när EU:s Corona-nota ska betalas.

Influencers som tjänar miljoner på "likes" nedgraderas i ljuset av de nya hjältarna; underbetalda undersköterskor och vårdbiträden som riskerar sin hälsa i underbemannad dåligt organiserad verksamhet.
Att ägna dagen åt Instagram-inlägg, skapa Twittermobbar eller som högavlönad tjänsteman ägna sig åt "samverkan" och "värdegrundsarbete" blir värdelöst.

Den som skapar konkret nytta vinner över den som sysslar med flummig kvasiverksamhet utan samhällsnytta.

/Trendspaning X

Demografisk fakta kontra mediabild

Att media ofta ger en annan bild än den som är faktabelagd är vi tyvärr vana vid. 

Ämnet i detta inlägg är demografi dvs. befolkningsutveckling i antal och ålder. Vi har fått till oss att jorden befolkning ökar i allt starkare takt och att vi står inför en framtida befolkningsexplosion. Och att jordens resurser därmed inte kommer att räcka framöver.

Fakta är att befolkningstillväxten minskar. På grund av att i alltfler länder minskar antalet födda barn per familj i takt med ökat välstånd och allt mindre barnadödlighet dvs man behöver inte gardera sig i lika stor utsträckning för att många barn dör innan de nått vuxen ålder. 

Historiskt har antalet barn per kvinna (som födde barn) varit 6 barn och medellivslängd på 30 år. 

Det är bara några få generationer sedan även en svensk normalfamilj bestod av 5-6-7 barn. Idag är antalet barn per familj nere på 1,9 barn i Sverige. Och en medellivslängd på 72 år.

Fakta är att samma utveckling sker nu i en rad länder världen över. I Bangladesh är motsvarande siffra exempelvis 2.0 (antal barn per kvinna som fött barn). 

Fakta är att ökningstakten för jordens befolkning har halverats under de senaste 50 åren. Från 2% till nuvarande 1%. Bedömningen enligt demografisk forskning är att ökningstakten fortsatt minskar. På sikt kan således jordens befolkningen minska.

Anledningen till att jordens befolkningstal för närvarande är den allra högsta är istället att vi är i en brytningstid där alltfler länder går från fattiga till rika länder. Medelåldern ökar i takt med ökat välstånd  samtidigt som antalet barn per familj ännu inte gått ner.

Befolkningsökningen är också en avgörande orsak till miljöförstöring och tärande på jordens resurser.

Hur pass mycket vi tär på jordens resurser påverkas också av ökat välstånd. Både för och emot. 

På lång sikt skulle säkerligen en minskad befolkning också minska miljöpåverkan. 

Men en ytterligare effekt kan också vara att medvetenheten om skadlig miljöpåverkan ökar med höjd utbildningsnivå i länder som hittills förstört sin miljö för att förse västvärlden med varor för överkonsumtion. Det inhemska motståndet från en lokal miljöopinion skulle exempelvis kunna minska palmoljeodlingar och skövling av regnskogar. Vi ser liknande scenarier i bl.a de afrikanska nationalparkerna där befolkningen ser kopplingen mellan djur- och naturskydd och därmed bättre levnadsvillkor och större intäkter från turism.

 

Ökat välstånd och därmed ökad utbildningsnivå leder m a o till mindre risk för rika länders utsugning av de fattiga länderna, eller snarare de f.d. fattiga länderna.

/Trendspaning X

Paradigmskiften

Att använda teorin om Paradigmskiften är effektivt när det gäller att upptäcka trender som är på gång eller som kan förväntas dyka upp.

Här ett utdrag ur Wikipedia som förklarar termen:

"Paradigm är en term myntad av fysikern och vetenskapshistorikern Thomas Samuel Kuhn (1922 - 1996)för att beteckna en förebild, ett idealexempel eller mönster inom vetenskapen. Enligt Kuhn avgör ett paradigm bland annat:

·       vilka frågor som skall ställas och inte ställas

·       vilka svar som är relevanta (vilka resultat som kan förväntas)

·       hur experiment skall utföras

 

När det inom ett paradigm har uppstått en kritisk massa avvikelser från det normala kan en vetenskaplig revolution ske, ett paradigmskifte."

 

Även om de allra flesta trenderna är allt annat än vetenskapliga revolutioner så finns det ändå relativt gott om sådana. Förutom att gamla "sanningar" faller i och med ett paradigmskifte, stökar ett paradigmskifte till det ordentligt i samhällets maktstrukturer. Och därmed också de ekonomiska strukturerna.

 

Alltifrån teknik till mer teoretiska och filosofiska områden. Från analogt till digitalt. Från barnaga till curlingföräldrar. För att ta några konkreta exempel.

För att tidigt finna tecken på paradigmskiften finns det några grundläggande förhållningssätt.

 

Först och främst att inte vara i någon form av beroendeställning till rådande paradigm. Det kan vara beroende utifrån makt, ekonomi eller personlig prestige. Förändringar ses då som ett hot och ignoreras gärna genom bortföklaringar. 

När konsensus råder kring en "sanning" dvs det finns bara ett perspektiv på en företeelse, teori, eller "fakta" är det läge att börja leta efter motsatserna. Där kan kommande paradigmskiften hittas. Sverige är världsledande i disciplinen konsensus.

 

När en paradigm fallit ersätts den av en annan. Det finns då också en tendens till att en paradigm åt det mer extrema hållet ersätts med en paradigm åt det motsatta extrema hållet. Vitt blir svart, vitt blir sällan ljusgrått.

Att sitta bekvämt i en maktposition gör att vi ignorerar skeenden som kan hota den egna makten. 

Makt ger pengar, personlig prestige och allmänt välbefinnande men som ganska snabbt utvecklas till en bedräglig känsla av odödlighet och i värsta fall en grandios självbild. 

Vi blir fat-and-happy.

Fastnar i maktstrukturer gör dessutom särskilt den som hela tiden söker bekräftelse och gillande.

Det gör att exempelvis politiker är sämst i klassen beträffande trendspaning. Ju mer makt desto mindre förmåga att snappa upp långsiktiga signaler i omvärlden. 

När ett paradigmskifte börjar inträffa uppstår ett sk "Liminal Moment". Det präglas av stor oro bland de som känner sin ställning, prestige eller trygghet hotad. Det kan vara på individnivå men även på en mera kollektiv samhällsnivå där gamla strukturer börjar rasa ihop men ännu inte ersatts av nya strukturer. Vilket ger en ökad aggressivitet som kan utmynna i ren härskarteknik. Politiken stiftar exempelvis fler lagar och ropar på förbud. 

Maktstrukturerna börjar krackelera, de flesta klamrar sig fast, medan de med bättre utvecklad överlevnadsinstinkt redan hoppat av i ett tidigt stadium. De senare är för det mesta ganska få.

"The Liminal Moment"

"It means a moment when things are betwixt and between, when old structures have broken down and new ones have not yet been created. Historically, these times of change are the times of greatest cultural creativity, everything is infused with new meanings."

Shirley Turkle, Professor i Sociologi, MIT Boston, USA

 

Paradigmskiften med stökiga Liminal Moments kan verka destruktiva men utan dem hade troligen Homo Sapiens varit kvar på stenåldersnivå.

/Trendspaning X

Sveriges feministiska regering

 Statsbesök med olika framtoning ... och resultat

1. Svenska beslöjade feministiska ministrar på officiellt besök i Saudi-Arabien:

2. Ivanka Trump på besök hos kung Salman bin Abdulaziz al-Saud, Saudi-Arabien. Med anledning av Ivanka Trumps inititativ till en fond inrättad av Världsbanken för kvinnligt entreprenörskap där Saudi-Arabien och Förenade Arab-emiraten donerat 100 miljoner dollar.

Vari ligger trenden i detta?

Politik har mer blivit en "bransch" att göra karriär i. De höga lönerna och de skattefria ersättningarna som EU-politikerna får, gjorde att politik på riksnivå blev en språngbräda till Bryssel och de stora pengarna. Folkomröstningen om Sveriges medlemsskap i EU 1994 visade tydligt på det då riksdagens ledamöter var allt annat än representativa för folk-opinionen.

Därför har ideologi fått stryka på foten. Viktigare att hålla sig kvar i sin position. Åsikterna som hävdas ena stunden ändra till det motsatta när det passar bättre för den egna karriären och maktspelet politikerna emellan. Därför hamnar politiska epitet i genren plakatpolitik, dvs. det som trendar kortsiktigt. Påståenden som en "feministisk regering" eller en "humanitär stormakt" hamnar därför långt bortom trovärdigheten.

Om Sverige faktiskt hade haft en feministisk regering värd namnet hade kanske inte regeringens ministrar sett ut och agerat som de gjorde när de med svansen mellan benen (se bild ovan) besökte Saudi-Arabien. Meningarna om familjen Trumps görande och låtande går naturligtvis isär men det är kontrasten bilderna emellan som är det intressanta (dock med en passus att Sverige är en lilleputt jämfört med USA på den världspolitiska kartan). Vem utstrålar pondus på de båda bilderna? Ivanka Trump utan slöja eller de svenska feministerna med? 

Och det viktigaste; vem gjorde mest för jämställdheten? 

/Trendspaning X

Post Corona #13 Hur vi förstorar nuets skeenden

Det negativa som händer just i detta nu har historiskt visat på att det förstoras till orimliga proportioner där det inte finns något hopp om framtiden.

En form av mass-psykos drivet av dels oro och dels av den faktiska möjligheten att göra sig hörd i media med diverse domedagsprofetior.


Det senare handlar dels om att skaffa makt genom en form av härskarteknik och dels att sticka ut i mediabruset.

Den som för fram positiva åsikter i media får långt ifrån samma utymme och uppmärksamhet, om ens någon.

Corona-krisen inkluderad i detta mänskliga och mediala fenomen.

Bra beskrivet av Henrik Höjer i nyhetssajten Kvartal:

https://kvartal.se/artiklar/islamiska-staten-var-varken-oovervinnerliga-eller-varst-i-historien/

/ Trendspaning X

Post Corona #12 EU versus Deutschland

Ett tidigare inlägg förutspådde en krackelering
beträffande EUs makt över medlemsländerna.

Mera bakgrund kring det temat:
Tyskland har tidigare konstaterat att de med sina starka statsfinanser riskerar att få stå för notan hos de länder inom den monetära unionen (dvs Euro-samarbetet) som inte har ordning i sina finanser.
Italiens befolkning sitter på en av Europas allra största förmögenhet per capita.
Däremot är de italienska statsfinanserna under isen. Med en förmögenhetsskatt skulle Italien ganska snabbt ta sig ur sina dåliga finanser. Vilket lär bli svårsmält för italienarna. I praktiken skulle då situationen uppstå att tyskarna med en avsveärt lägre förmögenhetsnivå per capita skulle få betala för italienarnas usla statliga finanser. Rejält politiskt kontroversiell m a o.

Därför har tyskarna alltmer börjat agera.
I början av maj seglade en konflikt upp mellan tyska regeringen och EU-kommissionen. Det handlar i korthet om Europeiska centralbankens stödköp av krisande EU-länders statsobligationer. Den tyska författningsdomstolen ignorerade EU-domstolen i frågan och har fällt avgörandet att det inte är förenligt med Tysklands grundlag.
Och där började striden mellan Ursula van der Leyen och Angela Merkel. Enligt EU-kommissionen så står EU-rätt  över nationell rätt. Vilket Tyskland då ignorerat. Polen och Ungern applåderar det tyska beslutet.

https://www.europaportalen.se/2020/05/tyskland-varnas-eu-ratten-vager-tyngre-nationell-ratt

Då är frågan vad som kommer att hända i krisens spår där nationalstaterna alltmer börjar vägrar följa EU samt ifrågasätta EU:s makt.

/Trendspaning X

Post Corona #11 Business as usual

Kriser förändrar en hel del efter att krisen gått över. Dock inte allt.

Den psykopatiske chefen kommer fortsatt att vara psykopat.
Den osäkra chefen kommer fortsatt att vara proffs på härskarteknik.
De lydiga tjänstemännen kommer fortsatt att huka sig och lyda ovanstående.
De giriga finanshajarna kommer fortsatt att vara giriga.
De religiösa extremisterna kommer fortsatt att vara fasta i sin tro.
De extrema feministerna, högerpopulisterna, vänsterextremisterna och alla andra i den genren kommer fortsatt vara övertygade om att de har rätt och alla andra helt fel.

Listan handlar mer om personlig läggning än något annat. Även om det också handlar om strömningar i samhället. Men vissa personlighetstyper drar sig till vissa strömningar.

Personlighet ändrar man inte så lätt, vare sig den personliga läggningen anses vara normal eller tillhöra någon modern diagnos.

Näringslivet, börsen och makteliterna kommer efter krisen att återupprätta sina domäner. Eller i allafall försöka. I de flesta fall kommer de att lyckas, då pengar ändå är samhällets styrmedel oavsett politisk eller ideologisk livsåskådning.

Det som förändras är snarare befolkningens konsumtionsmönster. Konsumtion av varor och tjänster men även konsumtion av åsikter och ideologier. Vilket i sin tur styr vad som anses vara OK och inte OK, vad som är skamligt, trendigt, ute eller inne. Vad som ger status och vad som anses vara töntigt out-of-date. Och därmed också hur debattagendan kommer att se ut. Detta kan makteliterna inte påverka i lika stor utsträckning. Konsumentens makt är större än så.

Corona-krisen har av en del debattörer jämförts med 2:a världskriget. I den jämförelsen ska vi dock komma ihåg att i det kriget dog 50 miljoner människor och att största delen av Europas produktionsapparat i stort sett låg i ruiner. Förutom Sveriges ska nämnas, som hade förhandlat med nazityskland under kriget och därmed var väl rustade att möta en ökad efterfrågan i efterkrigstiden. På den grundvalen byggdes sedan folkhemmet.

/Trendspaning X

Post Corona #10 Med pengar upphör vänskapen

Så länge någonting inte kostar för mycket
kan de som har den politiska makten vara
ganska frikostiga.

Beim Geld hört die Freundschaft auf.

Inte minst i plakatpolitikens tidevarv.

EUs finansministrar hade i natt ett online-möte där syftet var
att komma överens om finansieringen av EU.
Någon överenskommelse kom dock inte till stånd då notan lades på bordet.

Så här skriver Handelsblatt, Tysklands ledande affärstidning:

Als der Staatsminister im Auswärtigen Amt diese Zeilen schrieb, kannte er noch nicht das Ergebnis des EU-Finanzministertreffens der vergangenen Nacht. 
Das lässt sich mit der alten Lebenserfahrung zusammenfassen: Beim Geld hört die Freundschaft auf. Nach einer Verhandlungsnacht am Videoschirm sind Europas Kassenwarte heute Morgen ohne eine Einigung über ein gemeinsames Finanzpaket auseinandergegangen.

För den läsare som inte kan tyska räcker översättning av en enda mening från ovanstående text för att förstå vad oms hände på det mötet.

Beim Geld hört die Freundschaft auf =  Med pengar upphör vänskapen.

Det kan bekräfta att i krisens efterdyningar får nationalstaten en renässans. Bra eller dåligt är mer en ideologisk fråga. I praktiken är var och en sig själv närmast, både på individnivå liksom nationell nivå.

/Trendspaning X

Post Corona #9 EU - en Union i snabbt förfall

I nöden prövas vännen är ett gammalt talesätt som
blivit högst aktuellt.

I kriser prövas våra förmågor beträffande hur pass rustade vi är för att hantera krisen - alltifrån individuella förmågan till staten och i det här fallet Europeiska Unionen.

Italien var ju först ut beträffande krisen och därmed också först ut med drastiska åtgärder bl.a. att stänga gränsen runt Lombardiet. Italien var också först ut med att få brist på skyddsutrustning inom sjukvården och bad därför sina grannar om hjälp med leveranser.
Responsen från övriga EU-länder var noll. Istället förbjöd de flesta länderna export av skyddsutrustning. Även export inom EU dvs den tullfria unionen med de öppna gränserna.

EU:s gemensamma ekonomi styrs ju från Bryssel. Alltför krångligt att gå in på detaljer här men kort sagt kan konstateras att på ett tidigt stadium i krisen ställde EU:s ledning till det ordentligt inte minst för Italien. De fick bl.a böta 7,5 miljoner Euro för att italienska staten gick in med ekonomisk stöttning för hotellbranschen på Sardinien.

Något som nu alla EU-länder för att företagen inte ska gå i konkurs och därmed skapa massarbetslöshet. Vilket är olagligt enligt EU eftersom det snedvrider konkurrensen, men alla EU-länder har helt enkelt ignorerat det.

EU:s ledning har reagerat alltför sent på krisen och istället för att hjälpa till och stötta samt ta ett aktivt ledarskap för hela EU har Bryssel fått hålla sig undan för att inte hindra de åtgärder som varit nödvändiga. Nationalstaterna vs EU.

Det grundläggande i Europeiska Unionen är att det är ett fredsprojekt och att det därför bl.a. ska finnas en gemensam marknad, öppna gränser och en gemensam ekonomi.

Gränserna är stängda, handeln mellan länderna är starkt reglerad eller stoppad. EUs ledning håller sig undan. Nationsgränserna har återuppstått.
Varje land värnar om sin ekonomi och sina företag. Alla länder ser nu över sin egen försörjningsgrad.

Den ekonomiska klyftan mellan norra och södra Europa blir också alltmer tydlig och kommer säkerligen att skapa en hel del konflikter länderna emellan efter krisen då notan ska betalas.

Räkna med att vi får en Post Corona-debatt kring EU:s roll. Frågan är också om Brexit var en engångsföreteelse?

/Trendspaning X

Post Corona #8 Identitetspolitik

Sverige har ju legat i frontlinjen när det gäller så kallad identitetspolitik. Även om trenden kommer från USA. Som ofta brukligt är. Men USA är ett stort land och som helhet verkar svensk identitetspolitik ha fått ett större medialt genomslag "per capita" och "per mediautrymme" jmf med USA.

När andra saker blir avsevärt viktigare, ex.vis egen risk för sjukdom och överlevnad, blir kränkande behandling (såväl faktisk som påstådd) utifrån någon form av identitet och hävdande av att den i sig diskrimineras, av underordnad betydelse.

Folkhälsomyndigheten redovisar insjuknade och avlidna personer fördelat på män resp. kvinnor.
Före krisen och i helt andra sammanhang skulle troligen en sådan uppdelning ha blivit kritiserad från identitetspolitiskt håll eftersom den uppdelningen av befolkningen enligt identitetspolitiska teorier hade klassats som exkluderande och omodern.

Att viruspandemins offer är främst äldre och att dessutom en majoritet är män ger inte heller bränsle till den svenska identitetspolitiska debatten. Båda de grupperna har per definition stått utanför identitetspolitiken (dvs varit exkluderade om man nu vill vara vitsig).

Möjligt scenario: Identitetspolitiken förpassas till ett slags konstruerat välfärdsproblem som körs över av mer konkreta och basala behov och risker här i livet.

/Trendspaning X

Post Corona #7 Kinaskam

Skambeläggning är ju ett nytt fenomen på sociala medier och i riksmedia framförallt.
Flyg och kött har varit skambelagt utan att egentligen varit statistiskt eller logiskt motiverat.

Nästa skambeläggning kan bli Kina. Kinaskam.

Kina var det land där viruset uppstod. Liksom flera av de tidigare virusen. Pga deras djurhållning och deras matvanor beträffande vilda djur och marknaderna där sådant säljs.
Än så länge har inte den aspekten dykt upp i någon större utsträckning i media då dagsläget är i fokus i media.

Kina har dessutom fört en ganska massiv men diskret kampanj i västvärlden genom att sprida kritik gentemot de stater som de i dagsläget ogillar. Varav en är Sverige där de utmålar vår regering som oansvarig och släpphänt. Vilket de lyckats med när man skummar igenom rubrikerna i internationell press.
Dessutom verkar de ha gjort politik av försäljningen av skyddsutrustningen till Europa. Vissa länder favoriseras av, verkar det som, handelspolitiska och diplomatiska skäl. Norge är exempelvis prioriterat beträffande leveranser av skyddsutrustning. Av skäl som ännu är höljt i dunkel men som vi tills vidare bara kan spekulera kring. Facit lär komma framöver.

/Trendspaning X

Post Corona #6 Försörjningskedjor

Som det skrevs om i blogginlägget Post Corona #1 så kommer här ytterligare en spaning som bekräftar vad som kan väntas beträffande svensk industri.

I en artikel på fPlus.se säger Jan Olhager, professor i Teknisk Logistik vid Lunds universitet att:

" – Jag tror definitivt att många företag efter att Coronakrisen lagt sig kommer att se över sina leveranskedjor för att se om de inte kan skapa kortare och regionala försörjningskedjor där man både sourcar och producerar, samt säljer på en hyfsad nära och begränsad marknad, för att minska globala risker."

Artikeln i sin helhet:

www.fplus.se: Därför blir inget likt för det svenska näringslivet efter corona

/Trendspaning X

Post Corona #5 Kvasiverksamheter

Överläkaren Magnus Snäckestrand, Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg skräder inte orden när det gäller kritiken till ledning och politiker i en debattartikel i Göteborgsposten 22 mars.

https://www.gp.se/debatt/stödpengar-regnar-på-näringslivet-var-är-pengarna-som-ska-rädda-människors-liv-1.25777128

Han pekar på en allt annat än fungerande HR-avdelning. en IT-avdelning som inte lyckas skapa i vården fungerande IT-system, hemsidor som prioriteras före fungerande IT-system, bristande underhåll och funktioner på lokaler m.m., omorganisationer som tar folk från vården in i administrationen.

När vården nu står inför en överbelastning blir vårdpersonalen, inte ledningen, de sanna hjältarna som mot alla odds i en dåligt rustad sjukvård med sparbeting och åratal av åsidosatta åtgärder och uteblivna investeringar förhoppningsvis lyckas upprätthålla viss vård om än inte tillräcklig.
Det är m a o de på golvet, de ute i verkligheten som ser till att det fungerar. Svensk sjukvård fungerar m a o trots ledningen och tack vare medarbetarna på golvet.

Det blir naturligtvis svårt i efterdyningarna att för ledningen ha något förtroende hos de som de är satta att leda. Såväl som hos opinionen.
Opinionen, folket, medborgarna kommer att hålla på de som gjorde jobbet och än mer ifrågasätta de som satt i ledande positioner inte bara underlät att bidra utan i många fall dessutom hindrade de som gjorde jobbet.

Konklusionen blir att det bör bli en renässans för de som gör jobbet. Diverse kvasiverksamheter inom de stora offentliga organisationerna såsom kommunikation, administration, IT, kvalitetssäkring, mångfald och genus, hållbarhet, verksamhetsutveckling dvs flummiga arbetsuppgifter som sällan eller aldrig behöver visa på konkreta resultat kommer att hamna i en dålig dager och alltmer ifrågasättas.

De som gör jobbet blir hjältar. Oavsett i vilken bransch de jobbar.

Magnus Snäckestrand avslutar sin debattartikel med att påminna om att regeringen släppte till 500 miljarder till företagen och frågar retoriskt var pengarna för att rädda människors liv finns.

Som nämnts tidigare i den här bloggen lär dock de 500 miljarderna inte komma företagen till gagn. Åtminstone inte de små företagen dvs de som hade behövt dem. Troligen utmynnar även det i ett spel för gallerierna. Om det inte var det redan från början vill säga.

/Trendspaning X

Post Corona #4 Nationalstaten

Solidaritet och samarbete är fina ord och fungerar bra när det existerar harmoni och fred bland människor.
När det däremot blir kriser av olika slag tenderar dessa goda egenskaper att bli av mer underordnad betydelse.
Det handlar alltås om överlevnad och då slår reptilhjärnan till.

En av de första reaktionerna är hamstring. Det gäller att förse sig för överlevnad. Både på individnivå och nationell nivå.

Europeiska Unionen är i grunden ett fredsprojekt. Idén var ursprungligen att förhindra starka nationalstater och istället skapa en fredsbevarande union i Europa. Vi har ju facit från första hälften av 1900-talet därvidlag.

När nu Corona-krisen slog till föll dessa tankar platt. Tyskland som varit drivande i union-tanken har bromsat tillgången på skyddsutrustning. De flesta av unionens nationalstater har stängt sina gränser.
Rädda sig den som räddas kan. Plötsligt är alltså union-tanekn som bortblåst.

De nationella politikerna som har ett uns av självbevarelsedrift (vilket alla med maktbegär har överskott av) och vill sitta kvar i sin maktposition även efter att krisen ebbat ut, lär inte gå på union-tanken utan snarare skydda sitt eget land och därmed ta parti för de dvs väljarna i det egna landet.

En intressant symbolik i Sverige är att vid varje presskonferens vajar ett antal svenska flaggor i bakgrunden. Regeringens S-märken på kavaj-slaget har ersatts av svenska flaggor.

I kriser halas EU-flaggan halas till förmån för
nationsflaggorna. Frågan är när och
om den kommer upp igen.

Svenska flaggan, en fd rasist-symbol i ett land där allt vad svenskhet förnekats eftersom alla våra seder varit importerade från andra länder och att det inte egentligen finns någon svensk kultur.

En gemensam fiende är det bästa sättet att ena en befolkning.

Konklusionen för Post Corona #4 kan således bli att:



1. Nationalstaten får en renässans. I Sverige ska tilläggas. I flera andra europeiska länder har aldrig nationalstaten ifrågasatts. Lex Brexit exempelvis.

2. Gränser är bra att ha när det gäller att skydda den egna befolkningen.
Schengen var en god idé men i praktiken har det kanske för många gett fler problem än möjligheter i form av stöldligor från balt-länderna, EU-migranter från Rumänien och Bulgarien, illegal invandring osv. Dvs heta och extremt känsliga debattämnen under de senaste åren som även lett till polarisering i politiken.

3. Den europeiska unionen får svårare att tillförskansa sig makt över nationalstaterna.
Nationalstaterna kommer framöver att vägra finna sig i för den egna staten ogynnsamma regler, lagar och direktiv. Alltmer trots och ignorans.

4. EU försvagas därför radikalt till förmån för nationella intressen.
Trycket på respektive lands EU-delegater lär öka då det gäller at stå upp mot övergripande regler och lagar vilket gör EU-parlamentet alltmer handlingsförlamat dvs allt färre beslut går igenom.

5. Kulturskillnader länder emellan bejakas istället för förnekas. Och att dessa kulturskillnader bör försvaras.
Mångkulturellarismen går in i en annan fas. Vi är inte "alla europeer". Varje land har sin särart och kultur. Det förändrade allmänt accepterade synsättet gäller framförallt i Sverige medan de flesta övriga EU-länder aldrig ifrågasatt detta faktum.

/Trendspaning X

Post Corona #3 Maktstrukturer

Den som vet hur man googlar kan lätt finna statistik över dödsfall i samband med influensaepidemier. Statistiken från Folkhälsomyndigheten visar att antalet dödsfall orsakat av influensa-epidemi säsongen 2017 - 2018 uppgick till 1012 personer i Sverige. För säsongen 2018-2019 var antaled döda 451 personer.

I skrivande stund är dödstalet för 2019-2020 16 personer (2020-03-20).

För multisjuka patienter med ett mycket dåligt immunförsvar blir enligt expertisen en virusrelaterad sjukdom det som kan leda till dödsfall.

Om vi nu sätter de åtgärder som satts igång, in i sitt sammanhang för att minska smittspridningen, varför gjordes inte detsamma under 2016-17-18-19?

Kan det vara så att Sverige dragits med i en internationell panik via länder som inte är vana influensa-epidemier i den utsträckning som nordliga länder med kallt vinterklimat har?
Med kallt klimat kommer torr luft både inomhus och utomhus vilket gör at smittorisken ökar i o m att virus lättare sprids.

3 frågor som ännu inte har ett svar:

1. När dagens kris är över vad kommer de efterföljande analyserna att komma fram till?

2. Och vad blir reaktionerna av de analyserna utifrån de konskevenser som de olika åtgärderna lett till.

3. Och i sin tur, kommer konsekvenserna att ha lett till en omfördelning av maktstrukturerna både i det offentliga samhället och det privata näringslivet?

/Trendspaning X

Post Corona #2 Småföretagen

I kriser prövas våra system.
Det har helt plötsligt blivit officiellt uppenbart att Sveriges ekonomi till

Allt sämre villkor för de små företagen.

stor del vilar på de små företagen. Särskilt stora delar av servicesektorn.

Varje kris prövar som sagt hur pass uthålligt samhället som sådant är. Och hur pass väl anpassat systemen och maktstrukturerna är till den faktiska verkligheten.

Riksbanken har anslagit 500 miljarder kronor för stöd till företag i ekonomisk kris. I praktiken kommer dessa pengar enbart att vara möjlig att dela ut till stora företag då sedvanlig kreditprövning fortfarande gäller. En kreditprövning som är helt anpassad till fastighets- och bostadskrediter och allt annat än anpassad till småföretag.

Anstånd med skatteinbetalningar låter ju bra men det kan bli en riktig rysare för småföretagaren. Det är alltid företagaren / styrelsen personligen som är ansvarig för att skatterna betalas, oavsett konkurs.
Därför kan ett anstånd bli en rysare vilket vid en konkurs också kan leda till personlig konkurs.
Likaså ska ränta betalas till Skatteverket vilket enligt beräkningar kommer att ge en miljard kronor i extra ränteintäkter till staten. Intressant stödform m a o.

Ett beslut om sk korttidsarbete har raskt drivits igenom för att underlätta för företagen att minska sina lönekostnader. Byråkratin är dock omfattande. Dels ska kollektivavtal tecknas, sedan ska det tecknas skriftliga avtal med personalen för att sedan kunna dra ner arbetstiden med exakt 20, 40 eller 60%. Exakt. Dessutom ska det göras en skriftlig utredning om att företagen faktiskt drabbats av Corona-krisen och att det inte kunde förutses.
När detta är gjort ska en ansökan till Tillväxtverket skickas in för beslut. Ett statligt verk där personalen sitter hemma och jobbar.
Innan dessa byråkratiska processer gått igenom och eventuella (!) pengar betalats ut lär de små företagen för länge sedan gått i konkurs pga likviditetsbrist.

Till detta kommer den konservativa fastighetsbranschens hårdnackade inställning att hyran ska betalas oavsett vilka kriser som helst.

Allt detta klarar de stora företagen av men de små är oftast helt chanslösa.

Som alltid är det inte förlusterna på slutraden som är avgörande för en konkurs. Det är likviditetsbrist som avgör en sådan.
En småföretagare med självbevarelsedrift drar inte heller på sig stora skatteskulder utan sätter hellre företaget i konkurs.

Staten, regering och riksdag har således ingen kunskap om hur de spelregler de satt upp fungerar för småföretagen.

Snarare verkar det som at politiken även i kristider ägnar sig åt symbolpolitik. Att varje dag kunna kalla till presskonferens med maximal medial uppmärksamhet är naturligtvis också ett guldläge för sittande regering.

I varje valrörelse pratas det om att minska det byråkratiska krånglet för småföretagen men varje mandatperiod har detta istället ökat eftersom konskevensen av diverse nya lagar och regler inte utreds. Således allt svårare att driva småföretag.

Trenden på lång sikt kan förhoppningsvis bli att det blir mer tydligt att Sveriges ekonomi är beroende av småföretagen.

/Trendspaning X/

Post Corona #1

Varje kaos eller kris får efterföljande konsekvenser, både bra och dåliga. Oftast mer bra än dåliga faktiskt om vi ska se till historiken. Särskilt i Sverige där vi har trott oss vara förskonade från nationella kriser. Flyktingkrisen 2015 var den första på väldigt många år, troligen sedan andra världskriget som vi ändock bara var indirekt drabbade av.

Några Post-Corona värderingar:

Företagen och företagarna är viktiga för nationen. Faktiskt!
Det är de privata företagen som ser till att det blir exportinkomster, skatteintäkter och arbetstillfällen. Offentlig verksamhet är tärande dvs spenderar skatteintäkterna som de privata företagen drar in. Borde inte behöva påpekas men Svenskt Näringsliv, Företagarna m.fl. organisationer får alltför ofta påminna politiken om detta självklara faktum. Det blir nu än mer uppenbart då krisåtgärderna ganska snabbt riktats till företagen för att upprätthålla befolkningens livsnödvändiga försörjning av varor och tjänster.

Närproducerat är livsviktigt
De små företagen som odlar och producerar lokal mat har hittills varit missgynnade av både statliga och kommunala regelverk liksom de stora dagligvarukedjornas inköpspolicy. Likaså har offentlig upphandling såsom den hanterats varit negativt för de små producenterna. Till skillnad från vad konsumenterna vill ha. Dvs. ett glapp mellan de som har makten om marknaden och vad kunderna vill ha.
Här kan vi skönja en omvärdering utifrån ett hållbart försörjningsperspektiv, inte bara miljömässigt utan även vid kriser.

Lågkostnadsländer är riskabelt

Källa: https://www.happyprint.se/

De stora producerande företagen jagar kostnader i takt med kvartalsboksluten och har under många år outsourcat tillverkning och anlitat billigare underleverantörer i lågkostnadsländer. Det har lett till stora bekymmer i det uppkomna krisläget. Närhet till sina underleverantörer blir nu allt viktigare för att trygga sin egen överlevnad i krislägen.

Påspädning pga. att ex.vis Kina blir alltmer aggresiva och att deras diktatoriska samhällssystem därmed blir alltmer uppenbart. Något vi hittills blundat för eftersom "money rules".

Lönsamheten kring outsourcing har ända från början varit tveksam men i stora organisationer är kontraproduktivitet och suboptimering mer vanligt än att i praktiken följa de påklistrade värdegrunderna som publiceras med klatschiga slogans på deras webbsidor. Helhetsbilder har inte varit prioriterade.

Stängda gränser är OK
I den känsliga debatten kring migrationspolitiken har stängda gränser i olika avseenden varit ett hett ämne. När det börjar gälla den egna hälsan så blir det en helt annan dimension. Med människor kommer hotande sjukdomar.

Expertis kontra mediala gaphalsar?
Många är de debattörer och andra åsiktsleverantörer som försökt - och lyckats - få publicitet genom att kritisera åtgärder och utropat diverse domedagsprofetior. Facit lär utvisa vem eller vilka som hade rätt eller fel.

En gemensam fiende är en effektiv strategi
Under hela Corona-kaoset har sittande regering inte behövt ta obekväma debatter kring gängkriminalitet eller framförallt den senaste flyktingvågen som trycker på vid gränsen mellan Turkiet och Grekland. Där taggtråd och tårgas används för att stoppa flyktingarna. Eftersom alla politiker vet att gränserna måste hållas stängda för att inte upprepa 2015 års situation. Vad de däremot säger i debatten är en annan sak. Nu slapp de ta den.
För att ena nationens folk är det därför effektivt att rikta dess blick mot ett yttre hot. Praktiserat av ett antal amerikanska presidenter under årens lopp: starta ett krig någonstans inför omvalskampanjen.

Globalisering är inte coolt
Konklusionen är att globaliseringen fått sig en törn. Lokalt och nära är bättre ur både miljöaspekt och säkerhetsaspekt. Det var i allafall kul så länge det varade.

/Trendspaning X

Doldisarna tar över

Under mer än ett årtionde har den som skriker högst fått mest uppmärksamhet. Bloggare (!), influencers, dokusåpaskådisar, Idol-deltagare, Youtube-stjärnor har fått stort utrymme och en del av dem har dessutom tjänat stora pengar.

Det är antal klick och "likes" som räknas.
Och då börjar många slira på sanningen eftersom den blir underordnad.

Spännande anonymitet

Identitetspolitiken är också en produkt av strävan att få uppmärksamhet. Mest kränkt och mest diskriminerad vinner. Oavsett om det är sant eller inte.
Plakatpolitik, symbolpolitik och identitetspolitik är nyuppfunna ord vars innebörd väl beskriver tidsandan.
Likaså att varje person ska ha byggt sitt eget personliga varumärke. Att CV:n ska preppas och stylas. Liksom kroppen, bostaden och i värsta fall även barnen. Till och med de egna åsikterna ska preppas så att de följer det för tillfället korrekta.

Alla starka trender får alltid en lika stark back-lash. Med andra ord allt ovan är snart out-of-date, om inte redan.

Några mer moderna exempel som visar på vad som kommer istället:

Banksy
Ingen vet vem han eller hon är. Konstverken ställs inte ut på gallerier, kulturjournalisterna rescenserar inte verken vid en vernissage. Det går med några få och udda undantag inte ens att köpa konstverken.  Förutom från de som profiterar på Banksy eftersom han eller hon inte hävdar sin upphovsrätt. Konstverken kan inte ens flyttas då de flesta är målade direkt på en betongmur. Och det som såldes förstördes efter att det högsta budet klubbats.
Upplagt för uppmärksamhet utöver det vanliga. Utan ansträngning. Och kanske sitter Banksy där och skrattar åt den fåfänga kultureliten och att det är den stora belöningen.
Spännande anonymitet.

Elena Ferrante
Italiensk (?) författare eller författarinna som ingen vet vem det är, som skrivit den sk Neapel-kvartetten, fyra böcker som handlar om 2 tjejer som växer upp i 50-talets Neapel. Har sedan blivit en succé-serie (Min fantastiska väninna) på HBO. Dessutom den enda serien som HBO streamat som inte utspelar sig i USA.
Spännande anonymitet.

Lars Kepler (dåligt exempel dock)
Den hemliga deckarförfattaren fick stor uppmärksamhet ända tills det avslöjades vilka som låg bakom pseudonymen. Sen har det varit mindre med uppmärksamhet.
Spännande anonymitet som försvann när de som låg bakom ville få uppmärksamhet. Nu finns det stylade bilder av författarparet på nätet. Och böckerna har hamnat i lågprishyllan.

Konklusionen är att trenden framåt är att det är resultat som räknas. Vad man gör,  inte vem man är.
Den som gör bra saker behöver inte ens tala om vem hon eller han är. Snarare är det en fördel då vi alltmer börjar tröttna på utåtagerande personer som försöker bli berömda och rika.
Ju mer utåtagerande du är desto mindre trovärdig blir du.

En accepterad inbjudan till Skavlan eller Nobelfesten visar kanske på ett förestående förfall.

/Trendspaning X/

Kollektivt stress-syndrom ger mer flight och mindre fight.

En välbalanserad klok ledare som vet hur man för sig i olika sammanhang. Det är ju normen och det som fungerat bäst långsiktigt.

Förvärvad makt kontra tilldelad makt där det förra är att föredra. För båda parter i det långa loppet.

Det nya medialandskapet ger dock en del andra spelregler.
Trendspaningen ifråga är att de kommer att vara framgångsrika bara på kort sikt och att den sedvanliga backlashen redan är på gång.Men bara framgångsrika på kort sikt.

Kan det uppstå nya sätt att "samla folket"?  I en verklighet där ett antal nya stressfaktorer dyker upp, ex.vis de f n aktuella; klimatdebatt, virus samt migration och med den fallerande integration som utmynnat i gängkriminalitet, sprängningar, skjutningar, religiös extremism, terrorism.... Då lär inte det sk "folket" lyssna på den som talar i lågmäld ton kontra den som är avsevärt mer högljudd och stökig. En gemensam fiende är också ett effektivt sätt att mobilisera en befolkning.

Vid stora samhällsförändringar och problem ökar de kollektiva stressnivåerna. I världens mest sekulariserade land Sverige (på gott och ont) finns ingen tydlig kollektiv livsåskådning som samlar flertalet invånare. Samtidigt söker människan något slags rättesnöre i livet. Forskning visar att svenskarna har ersatt religionen med olika former av dieter ex.vis vegansk kost. Eller olika former av träning, multisporter, yoga eller mindfulness-kurser.... Något att tro på helt enkelt. Något att samlas kring med likasinnade för att känna gemenskap med de som delar ens livsåskådning. Trygghet.

Stress föder aggressivitet. Därvidlag har vi ett modernt forum för att uttrycka vår frustration; de sociala medierna. Politikerna ingår i den kollektiva stressen eftersom de oasvett vad de säger känner att de tappat greppet om ex.vis tryggheten, att det homogena Sverige, Folkhemmet inte finns längre, att det stora partiet inte är dominerande längre osv. Därav ett alltmer aggressivt debattklimat ju mer man tappar sin maktställning, dels gentemot medborgarna och dels gentemot övriga politiker.

Långvarig stress gör att cellerna i frontalloberna i hjärnan helt enkelt börjar dö. I dem sitter vår förmåga till analys och reflektion. Liksom empati och humor. Därav blir det kortsiktiga tänkandet alltmer framträdande och saklig analys tar stryk. Det gäller att vinna kriget på Twitter och andra media snarare än att analysera och komma med kloka förslag.

I frontalloberna finns också förmågorna humor och empati. Därmed försvinner våra inbyggda gränsdragningar för vad som är ok eller inte ok beträffande aggresivt beteende. Bara att köra på över alla gränser.

Med stress kommer också frustration. Ett frustrerat kollektiv (ex.vis samhälle/nation/region/grupp) söker då snabba lösningar som minskar frustrationen. I takt med att intoleransen ökar alltmer.

Däggdjuren, som vi biologiskt tillhör har i princip två strategier för att hantera stressiga situationer; fight or flight. Båda två överlevnadsfaktorer. Ibland fungerar den ena bäst och ibland den andra.


För rasens dvs Homo Sapiens överlevnad har individerna olika egenskaper vilket gör att situationen att samtliga individer använder den ena eller andra strategin vid ett och samma tillfälle är osannolik. Ibland dör hälften medan den andra hälften överlever pga att just då var den ena strategin den rätta.

Som tur är (eller otur) för Sverige så är den kollektiva stressnivån just nu mer markant i maktelit och mediaelit i storstäderna (där stressnivån dessutom är generellt mycket hög).
Motsatsen dvs de som bestämt sig för att inte följa storstadsmedia och sociala media utan lever ett lugnare liv i landsorten nära naturen, i mer harmoni med densamma och årstidsväxlingarna, där karriär och status inte är lika viktigt, bör generellt ha en lägre stressnivå.

Därför börjar utflyttningsnettot från Stockholm öka, särskilt bland barnfamiljerna.  Därför börjar alltfler överge de sociala medierna, särskilt de unga. Därför är Netflix bättre än Public Service.
Därför vill allt färre ge sig in i politiken. Allt för att minska stressnivåerna och öka sin livskvalitet.

Mera flight och mindre fight!

/Trendspaning X