Post Corona #4 Nationalstaten

Solidaritet och samarbete är fina ord och fungerar bra när det existerar harmoni och fred bland människor.
När det däremot blir kriser av olika slag tenderar dessa goda egenskaper att bli av mer underordnad betydelse.
Det handlar alltås om överlevnad och då slår reptilhjärnan till.

En av de första reaktionerna är hamstring. Det gäller att förse sig för överlevnad. Både på individnivå och nationell nivå.

Europeiska Unionen är i grunden ett fredsprojekt. Idén var ursprungligen att förhindra starka nationalstater och istället skapa en fredsbevarande union i Europa. Vi har ju facit från första hälften av 1900-talet därvidlag.

När nu Corona-krisen slog till föll dessa tankar platt. Tyskland som varit drivande i union-tanken har bromsat tillgången på skyddsutrustning. De flesta av unionens nationalstater har stängt sina gränser.
Rädda sig den som räddas kan. Plötsligt är alltså union-tanekn som bortblåst.

De nationella politikerna som har ett uns av självbevarelsedrift (vilket alla med maktbegär har överskott av) och vill sitta kvar i sin maktposition även efter att krisen ebbat ut, lär inte gå på union-tanken utan snarare skydda sitt eget land och därmed ta parti för de dvs väljarna i det egna landet.

En intressant symbolik i Sverige är att vid varje presskonferens vajar ett antal svenska flaggor i bakgrunden. Regeringens S-märken på kavaj-slaget har ersatts av svenska flaggor.

I kriser halas EU-flaggan halas till förmån för
nationsflaggorna. Frågan är när och
om den kommer upp igen.

Svenska flaggan, en fd rasist-symbol i ett land där allt vad svenskhet förnekats eftersom alla våra seder varit importerade från andra länder och att det inte egentligen finns någon svensk kultur.

En gemensam fiende är det bästa sättet att ena en befolkning.

Konklusionen för Post Corona #4 kan således bli att:



1. Nationalstaten får en renässans. I Sverige ska tilläggas. I flera andra europeiska länder har aldrig nationalstaten ifrågasatts. Lex Brexit exempelvis.

2. Gränser är bra att ha när det gäller att skydda den egna befolkningen.
Schengen var en god idé men i praktiken har det kanske för många gett fler problem än möjligheter i form av stöldligor från balt-länderna, EU-migranter från Rumänien och Bulgarien, illegal invandring osv. Dvs heta och extremt känsliga debattämnen under de senaste åren som även lett till polarisering i politiken.

3. Den europeiska unionen får svårare att tillförskansa sig makt över nationalstaterna.
Nationalstaterna kommer framöver att vägra finna sig i för den egna staten ogynnsamma regler, lagar och direktiv. Alltmer trots och ignorans.

4. EU försvagas därför radikalt till förmån för nationella intressen.
Trycket på respektive lands EU-delegater lär öka då det gäller at stå upp mot övergripande regler och lagar vilket gör EU-parlamentet alltmer handlingsförlamat dvs allt färre beslut går igenom.

5. Kulturskillnader länder emellan bejakas istället för förnekas. Och att dessa kulturskillnader bör försvaras.
Mångkulturellarismen går in i en annan fas. Vi är inte "alla europeer". Varje land har sin särart och kultur. Det förändrade allmänt accepterade synsättet gäller framförallt i Sverige medan de flesta övriga EU-länder aldrig ifrågasatt detta faktum.

/Trendspaning X