OCH-ekonomin - Starka varumärken räcker inte

Varumärket SONY har säkert ingen missat. Det har under decennier stått för kvalitet och innovativa produkter. Ett av Japans största varumärke som gick i frontlinjen när det gällde att bevisa att Made in Japan stod för kvalitet då de gjorde sitt intåg på den internationella marknaden.
Men ...inga träd växer till himlen. SONY brottas sedan några år med stora ekonomiska problem och har svårt att lyckas både i sina traditionella produktnischer (ex.vis TV) och de för företaget lite nyare (ex-vis mobiltelefoner, PC och kameror).

http://www.dagenshandel.se/nyheter/sony-center-i-konkurs/

Det räcker alltså inte med ett starkt varumärke. Det måste finnas produkter, det måste finnas identitet och en själ i företaget. Stora koncerner såsom SONY har knappast en själ som är tydlig för konsumenten. Att varumärken tas upp som betydande värden i de stora företagens balansräkningar har blivit allt vanligare men frågan är hur mycket luft det då blir i balansräkningen?
I stora hierarkiska organisationer vet vi också att kreativitet hämmas rejält. Därav tendensen att de stora köper upp de små innovativa företagen som inte orkar växa av egen kraft.

Idag finns det ett överutbud i de allra flesta branscher som ger hård konkurrens och det leder till OCH-ekonomin:

OCH-ekonomin kräver att "allt" finns på plats. Det starka varumärket OCH de rätta produkterna OCH den rätta imagen OCH den rätta designen OCH att företagets själ är tydlig OCH att kvaliteten är hög OCH att priset är rätt OCH att det finns en mänsklig frontfigur...... OCH så vidare. Annars är man inte med i matchen.

/Trendspaning X

Jorden underbefolkas

Förra inlägget på den här bloggen handlade om att punktera "sanningar". Vi omger oss med mängder av "sanningar" som inte stämmer men som vi tar för givna ändå. Att avskogningen i världen ökar, att brottsligheten ökar, att vi får allt fler krig osv.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-maste-forsoka-begransa-befolkningsokningen_6583964.svd

Inget av detta stämmer faktiskt. Vi har svårt att ta till oss detta och drar felaktigt slutsatsen att de stora ogripbara trenderna bara blir värre och värre. Att det var bättre förr och att vi konstant oroar oss för framtiden. Det gör det lätt för den som vill skapa uppmärksamhet att spela på de känslorna. Men även negativa trender kan faktiskt kan ändra sig.

http://newsfeed.time.com/2013/01/11/overcrowding-nah-the-worlds-population-may-actually-be-declining/?xid=newsletter-europe-weekly

Att jorden håller på att överbefolkas är det nog ingen som ifrågasätter. Det visar sig dock att det inte riktigt är på väg dit. Japan, Ryssland och de flesta väseuropeiska länderna har födelsestatistik som ger en befolkningsminskning. I takt med ökad välfärd minskar antalet födda barn per capita. I Kina kan enbarnsgränsen komma att tas bort då den börjar ställa till det demografiskt med konsekvenser för samhället inom några år. Den starkt växande ekonomin i många afrikanska länder bör skapa samma utveckling där; ökad levnadsstandard ger ökad utbildningsnivå. Båda dessa faktorer ger färre barn.
Men som sagt domedagsprofetior säljer lösnummer. Och där slutar ordleken.

/Trendspaning X

Att punktera en politiskt korrekt "sanning"

Den som spanar på trender stöter förr eller senare på politiskt korrekta sanningar som visar sig vara osanna. Ett litet språkområde som Sverige har per automatik också relativt begränsat antal mediakanaler (även om sociala medier och bloggosfären alltmer inkräktar på de etablerade mediernas revir). Därmed blir också takhöjden i debatten ganska låg. Konsekvensen blir att det är lätt att etablerade politiskt korrekta sanningar. Uttryck eller förhållanden blir till ett mantra som till slut inte någon ifrågasätter. Eller vågar ifrågasätta. De som har någon form av egenintresse i "sanningen" späder hela tiden på den.

http://www.rb.se/vartarbete/isverige/barnfattigdom/Pages/default.aspx

Den som dristar sig till att punktera sådana sanningar blir ofta hårt ansatt till att börja med.
Trenden i Sverige är att det allt oftare dyker upp alltfler politiskt korrekta sanningar. Statistik hanteras vårdslöst eller felaktigt för att understödja sanningen och därmed den egna organisationen eller andra intressen, ekonomiska eller maktrelaterade, ofta politiska. Kritiska och frispråkiga bloggare pratar om PK-eliten (PK = Politiskt Korrekt). (Enligt nidbilden bor PK-eliten på Södermalm med tillhörande passande attribut såsom arbete inom NGOs, kulturredaktioner m.m.)

Barnfattigdom är en numera fd. politiskt korrekt "sanning" som florerat de senaste åren. Uttrycket är i sig starkt laddat, troligen från början konstruerat för att väcka uppmärksamhet och hindra ifrågasättande.
När nu Uppdrag Granskning med grävande journalisten nr 1 Janne Josefsson i spetsen punkterade det hela blev det naturligtvis protester. De som företrädde uttrycket svängde dock märkbart i sin argumentation i efterföljande debatt. De började då försvara sig med uttrycket "relativ fattigdom".

http://www.svt.se/ug/barnfattigdomen-i-sverige-kraftigt-overdriven

Med en snäv krets som styr media, framförallt ideologiskt, blir det lätt sådana här effekter. Sverige har internationellt sett en särställning i detta sammanhang.
Detta är naturligtvis mumma för en trendspanare. Sociala trender blir tydliga och enkla att finna. Om en trend vilar på sann eller falsk grund är oväsentligt rent trendmässigt men påverkar naturligtvis trendens livslängd markant.
I länder med högre befolkningstal och/eller större språkområde uppstår inte trender lika lätt på det vis som de uppstår i Sverige. Det är relativt lätt att skapa egna laddade begrepp eller kapa begrepp för egna syften. Ofta förekommer inte de heta debattämnena här överhuvudtaget utanför Sveriges gränser.
Men som sagt, förr eller senare punkteras en lögn.

/Trendspaning X

Glappet mellan fackmedlem och fack

Om vi tänker bort att de olika facken till viss del konkurrerar om medlemmarna, så kan det ändock te sig som en något (!) felaktig utveckling att glappet mellan facket och medlemmarna är så stort som påstås i bifogad debattartikel.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lonen-ska-inte-sattas-langt-over-ens-huvud_7790534.svd

Den svenska modellen för arbetsmarknaden har fungerat alldeles utmärkt i decennier ur aspekten att det antalet strejker i Sverige varit rekordlågt och att inflationen kunnat hållas i schack. Exempelvis i jämförelse med Storbritannien, Frankrike och Spanien där arbetsmarknadens parter varit avsevärt mer heterogena och militanta.
Att glappet mellan de sk centrala förhandlingarna och medlemmarnas lönekrav blir allt större öppnar dock för nya krafter även i Sverige. Sjuksköterske-uppropet under 2012 liksom lärarnas missnöje med sina facks förhandlingsresultat visar kanske att det börjar jäsa i modellen. Likaså att det görs lokala uppgörelser vid konjunktur-svackor trots protester från centralt håll. Idag är dessutom arbetskraften mer lättrörlig än förr, även över nationsgränserna.

Krav på alltmer insyn i det mesta i svenskt samhälle gör också att centrala förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter bakom stängda dörrar blir alltmer passé. Enstaka procentenheter som resultat av förhandlingarna ger småpengar på lönekontot. Om de överhuvudtaget följs. Möjligen av de stora företagen men mer sällan av de små.

Idén med kollektivavtal lär dock bestå ett tag till då den förenklar för båda parter. Dessa genomsyras ofta av en ömsesidighet. Det är snarare lönebildningen som står i fokus för reformering. Faran kan dock vara att lönerna drar iväg med inflation som följd, eller i värsta fall arbetslöshet.

Kontentan av det hela är att det blir alltmer uppenbart att båda parter sitter i samma båt (arbetsgivare och arbetstagare). Arbetsgivaren är inte alltid längre den starkare parten. I de små företagen kan det snarare vara det omvända. Lönebildningen i de mindre företagen sköts ju allt oftare på lokal nivå dvs en direkt överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.
Att både facken och arbetsgivarorganisationerna måste finna nya roller är sedan länge uppenbart och egentligen inte märkvärdigt alls. Omvärlden står ju inte stilla, särskilt inte i och med globaliseringen. Att försöka bibehålla en modell är alltid svårt. Förr eller senare blir den passé eller kontraproduktiv.
Att kämpa emot långsiktiga trender är svårt, enklare då att anpassa sig till dem och dra nytta av dem.

/Trendspaning X