Sociala medier kontra parlamentarism

Framtidsforskare har i flera år förutspått en sekulariseringsvåg i Mellersta Östern och arabländerna. Att den skulle ta sig så drastiska och snabba uttryck var kanske svårt att föreställa sig. Det handlar om de folkliga revolutionerna i Tunisien, Egypten, Libyen, Jemen, Bahrein och Syrien. Historiskt har religion oftast verkat hämmande på folkets revolutionsvilja. När fattigdomen kvarstår i ett land medan omvärlden skapar ökat välstånd minskas tilltron till religionen. "Om Gud vill" fungerar inte längre. Detta kombinerat med en korrumperad regim som på papperet är parlamentarisk och demokratiskt vald, ger grogrunden för en folklig resning.
Med sociala medier är kommunikationen numera i folkets händer. Facebook användes för att "organisera" revolutionerna i norra Afrika. Inte organisera på sedvanligt sätt styrd av ett fåtal utan en spontan community utan förgrundsgestalter eller ledare. Med sociala medier blir parlamentarismens styrverktyg alltmer verkningslösa. Maktfördelning via valurnor fungerar inte längre. En ny social logik som inte längre bygger på representativ demokrati och hierarkier.
Hur en nationalstat ska hantera denna nya logik är svårt att se idag.
För Sveriges del lär knappast en revolution vara aktuell men klyftan mellan politik och folket kan säkert åstadkomma en tilltagande civil olydnad. Även om det också sitter hårt inne i Sverige. I en intervju sa Håkan Juholt att demokratin hotas pga den dåliga uppslutningen i Första-maj-tågen. Kanske har han missat något i den analysen.

/Trendspaning X

LAS - svenskt Berlinmurs-ras?

Föråldrade maktstrukturer faller förr eller senare, oavsett hur starka de en gång varit. Berlinmuren är det klassiska exemplet. Det tog 40 år, men en "spricka" i muren kombinerat med ett bankrutt samhällssystem (DDR) gjorde att den rasade snabbt när raset väl börjat. Med sociala medier har folket i flera nordafrikanska länder störtat korrumperade regimer. Med dagens verktyg går det att rasera något på dagar eller månader istället för år.

En av Sveriges enskilt största kvarlevor från ett svunnet samhällsskick är Lagen om Anställningsskydd, LAS. Den skrevs när arbetsgivaren var ett stort och starkt företag som per definition utnyttjade den svage arbetaren. Den skrevs också för att skydda den äldre arbetskraften.
OECD gav i en rapport tidigare under året Sveriges ekonomi högsta betyg. Med ett undantag: en trögrörlig arbetsmarknad med oproportionerligt hög arbetslöshet, speciellt bland de unga.

Idag skapas arbetstillfällena i de små företagen, vilket också bevisats i och med konjunkturuppgången. Småföretagaren som alltså ska skapa jobben är dock lika svag och utsatt som arbetstagaren idag. Båda sitter i samma båt, går företaget under blir bägge arbetslösa.
Det gör LAS till en helt orimlig lag för de små företagen. En arbetstagare kan ex.vis idag ganska enkelt driva sin arbetsgivare i konkurs om han/hon skulle vilja det. Med stöd av LAS.
Småföretagen anger i flera undersökningar att ett av de största hindren för tillväxt är riskerna med att anställa. En felrekrytering kan bli ödesdiger. Potentialen i de svenska småföretagen är m a o stor vad gäller arbetstillfällen. Närmare 30% ungdomsarbetslöshet är egentligen helt onödigt.
Politikerna har försökt lindra effekterna och lappa ihop den sk Svenska modellen för arbetsmarknaden bl.a. genom 6 månaders provanställning och smärre justeringar av turordningsreglerna. Provanställningarna har gett Sverige en ny arbetarklass som står helt utanför alla trygghetssystem. Diskussion har funnits om att förlänga provanställningstiden till 12 månader. Vilket skulle öka den nya arbetarklassen drastiskt.
Arbetsmarknadens parter dvs arbetsgivarorganisationerna och facken lever i och av systemet och förändringsbenägenheten är inte alltför stark ens från arbetsgivarnas sida.
LAS skyddar eller snarare låser inne de som är inne i systemet och låser alla andra ute.
70% av dagens ungdomar tror ex.vis inte att de kommer att få ett fast jobb.
De ekonomiska problemen i Spanien, Protugal tillskrivs också en stelbent arbetsmarknad liknande den i Sverige.

På politisk nivå är frågan känslig och tabu-belagt. Troligen för att inte reta upp de äldre väljarna och starka lobby-organisationer. De yngre väljarna är en heterogen grupp som inte är opininonsbildande.
Tabu-beläggning av ett ämne brukar oftast vara förstadiet till en drastisk förändrad syn på ämnet ifråga. Vad som blir den tändande gnistan när det gäller raset för LAS är svårt att sia om men att de unga vänder facket ryggen lägger grunden. En Facebook-revolution med 100 000-tals arbetslösa ungdomar kanske? Eller en "Salladsbar 2"? En sak är säker, det blir inte etablerade politiker som triggar igång ett LAS-ras. Lex Egypten, DDR, Tunisien............

/Trendspaning X

Berättelse - Medialt buzzword

Det i reklambranschen använda uttrycket "story telling" är knappast nytt. Det handlar om att det är mer slagkraftigt att ta fram en "story" kring varumärket än en klatschig slogan (slogans var mest poppis på 60-70-talet).
Först under förra året har det svenska ordet "Berättelse" börjat dyka upp i högre grad. För att stärka varumärket: "Berättelser". För att profilera den nya konferensanläggningen: "Ett hus för Berättelser". Även Svenskt Näringslivs Framtidsmöte 2011 hade temat "Berättelser".

Logiken för Berättelser (istället för slogans, one-liners, elevator pitch m.m.) är att de ska fånga intresset bättre, bli mer kraftfulla och lättare för minnet att relatera till. De kan också enklare laddas med äkta värderingar. Ingvar Kamprads berättelse om hur han startade och driver IKEA som en sann smålänning är naturligtvis slagkraftig.
Det är en förutsättning att berättelsen är sann (!) och en klar fördel att den är personrelaterad. Den är ett försök att göra sig hörd i ett mer eller mindre meningslöst mediabrus och skapa en äkthetskänsla. Även Kellogs cornflakes-paket har numera en berättelse för att försöka få en industriell produkt att verka genuin.
Problemet är att en berättelse tar tid att förmedla. I takt med att det dyker upp allt fler berättelser blir det också ett berättelsebrus. Det blir allt svårare att lansera varumärken då konsumenten kräver allt mer äkthet, genuinitet och personlig relation i takt med ett ökat utbud av det mesta. De stora varumärkesbolagen i världen bekräftar svårigheten. Traditionella mediekanaler fungerar inte längre. Nästa steg som redan drivs på av de sociala medierna är att konsumtion alltmer kretsar kring personliga relationer. Varumärket blir sekundärt. Vi köper hellre närproducerad ost direkt av mjölkbonden än fabriksgjord sådan från Arla. Någon som känner familjen Arla?
Vi köper hellre något som en kompis rekommenderar än påverkas av reklam.

Stora ekonomiska resurser som satsas på marknadsföring var tidigare en konkurrensfördel men minskar alltmer i betydelse.
Notera de inledande engelska fackorden; svensk reklam och marknadsföring har hittills varit starkt USA-influerad. Även om branschen inte alltid erkänner det. Men den trenden håller på att brytas.

/Trendspaning X