Big Brother-attityden trotsar jante-lagen

Copyright Tony Cronstam http://www.elvisthecomic.com/

Jante-lagen som norm borde tappa mark alltmer då vi dels influeras allt starkare av andra kulturer, både genom invandring och genom allt fler kontakter med andra kulturer i världen. Ett synbart tecken på att den gamla hederliga jante är på väg bort är kanske snarare de olika bilder som vi exponeras för i vardagen. Den som liksom undertecknad har eller har haft en dotter i skolan vet säkert att utvecklingssamtalen ofta handlar om att dottern ska ta för sig. Ny norm. Tjejerna ska ta för sig mer än vad som var normen tidigare. Det här återspeglas också på studieresultaten där tjejerna nu gått om killarna vad gäller betyg och intagning på universiteten.

Ytterligare ett tecken är dokusåpe-attityderna där det är norm att ta för sig, att vara udda, att definitivt inte vara konflikträdd, ego-trippad osv. De som deltar i dem är naturligtvis handplockade för att få en så "omöjlig" mix av perosnligheter som möjligt. En dokusåpa där alla är snälla mot varann, där alla är överens och där det inte förekommer konflikter ger sämre tittarsiffror, inga skandaler som ger kvällstidningsrubriker och därmed sämre reklamintäkter. Eller också är det så att det snart finns marknad för sådana som en ren motvikt till de som hittills varit.

Tony Cronstam fångar tidsandan på ett träffande sätt när Elvis står för vissa saker i hissen. I typisk Big Brother-anda. Eller Robinson eller annan dokusåpa.
Alla är en produkt av sin tid och naturligtvis påverkas framföralt de unga av förändrade attityder, inte minst i media. Bra eller dåligt? Det är nog helt en bedömningsfråga från fall till fall. Jante-lagen är väl inte den bästa av lagar, det kan vi nog konstatera. Även om den hade en viss relevans i gamla fattig-Sverige med begränsade resurser och där hela gruppens överlevnad äventyrades av om någon tog ut svängarna allt för mycket.

Fler träffande serie-slippar om Elvis finns på http://www.elvisthecomic.com/
En av Sveriges bästa trendspanare!

/Trendspaning X

Början av 2000-talet: Det var då vi pratade om kompetensutvecklingsplaner

Arbetsgivaren förväntas ha kompetensutvecklingsplaner för varje anställd. Att gå på kurs anses som en rättighet, t o m en skyldighet. Facket, samhället, arbetsgivare trycker på och kräver på olika sätt kompetensutveckling, löneutveckling, karriärutveckling. Det finns naturligt relevans i det hela eftersom omvärlden förändrar sig i allt snabbare takt. Men....

Baksidan är att det lätt blir en press på varje individ att man måste sätta mål, utveckla sin kompetens, utvecklas i sin yrkesroll, göra karriär. Det finns t o m kompetensutvecklingssystem som är kopplade till inpasseringssystem. Om man inte gått de kurser som satts upp som krav av företaget fungerar inte passerkortet. Och hur bra blir då resultatet av arbetet som man faktiskt ska utföra.
Är det bra att alla hela tiden ha denna press över sig. Eller är det så att det bara är en tidsanda. Målstyrning, målsättning, karriärmål blir kanske till en belastning.

Är det hela också en orsak till en alltmer utbred stress i samhället i allmänhet eller i arbetslivet i synnerhet. Eller är det så att vi istället skulle försöka få oss själva och andra att vara tillfreds med där vi är idag, att trivas med den situation vi har nu. Ska vi fånga dagen eller sträva efter morgondagen? Är det så att "kravet" på personliga mål och kompetensutveckling bara leder till stress? Är det så att det är komtraproduktivt? Stress och prestationskrav motverkar kreativitet.Är det något som behövs framöver så är det väl kreativitet? Och hur lär man sig något bäst. På kurs eller i verkligheten varje dag?

Eller är det bättre att göra som mänskligheten gjort i tusentals år (innan industrialismen); leva i nuet? Är vi m a o inne i en trend som just nu uppfattas som den enda självklara sanningen och därmed inte ifrågasätts?

Fundera ett tag på det.

/Trendspaning X

Långsiktighet - nytt "buzzword"

Dags för nästa konjunktursvacka pga finansmarknaden som agerar alltför kortsiktigt och som i symbios med ett antal mer eller mindre misskötta länder dragit ner ekonomin i en djup svacka. Hur lång tid det tar innan konjunkturen går upp igen diskuteras naturligtvis. Vanligtvis är prognoserna i början av en kris att det kommer att ta lång tid. Facit hittills visar dock att det brukar gå avsevärt snabbare än vad man befarar.
Finansmarknaden får nu klä skott för kommande lågkonjunktur, vilket troligen är relativt välförtjänt. Banksystemet, starkt allierat med ländernas regeringar och arbetsmarknad har agerat alltför kortsiktigt. Inte ens bankernas ledning och styrelse har förstått konsekvenserna av mekanismerna i finanssystemet. Kortsiktiga vinster utan förankring i verklig produktion av värde i företagen leder till en bubbla som snart brister. Kortsiktighet ut, långsiktighet in.

PG Gyllenhammar avfyrar en bredsida gentemot kvartalsekonomin och finansbranschen som på ett lättfattligt sätt sammanfattar problematiken. Kontentan av vad han skriver är att det finns olika typer av kapitalister. De kortsiktiga nykapitalisterna ut och renässans för de gamla långsiktiga kapitalisterna som tar ett samhällsansvar. http://di.se/Artiklar/2011/11/17/251275/Debatt-Gor-upp-med-girigheten/

/Trendspaning X

Sanning idag - idioti imorrn.

Vad är det idag vi gör som om ett antal år kommer att ses som otroligt dumt. Det värsta exemplet de senaste hundra åren kanske kan tillskrivas rasbiologin som var en vedertagen forskningsgren i många länder, inte minst Sverige. En professur var inrättad. 1934 stiftades lagar baserade på "vetenskapligt" säkrad rasbiologi.

Att mänskligheten blir smartare och smartare ju längre vårt samhälle utvecklas är i stort en felaktig tanke. I vissa avseende ja, men i andra avseenden, nej inte alls. Naturfolken som levde i samklang med naturen. En modern människa skulle idag inte klara av att övereva i naturen såsom de gjorde för kanske bara 100 år sedan. De visste också bättre än att förstöra naturen. Vi förvärvar ny kunskap men tappar annan kunskap som inte behövs just nu. Men som kanske blir nödvändig igen. De olika ekonomiska kriserna i samhället är sådana exempel där vi snabbt glömt bort vad som hände i förra krisen och därmed inte tar lärdom.

Fundera först vilka sanningar som vi i närtid skrotat eftersom de visade sig vara helt felaktiga, galna, kränkande eller direkt skadliga. Där har du ett perspektiv på att vi inte blir smartare med åren, i allafall inte som kollektiv.

Fundera sedan på vilka vedertagna sanningar, kanske idag vetenskapligt belagda, som vi dras med men som kan tänkas bli helt passé eller till och med vara direkt skadliga utan att vi just nu ifrågasätter dem.

Bild: Ulf Lundkvist

/Trendspaning X

Myten om ett allt sämre Sverige

Här är några uppfattningar som är väl cementerade i den allmänna uppfattningen hos "folk i allmänhet"dvs du och jag. Ibland skapad av kvällspress där källforskningen får stå tillbaka till förmån för säljande löpsedlar. En faktor är också vår ökade exponering för media vilket får oss att tro att allt blivit värre. Här följer "Hela listan":

"Ökat våld i samhället"
Fel. Våldet i samhället sjunker stadigt enligt brottsstatistiken. Inte heller de grova våldsbrotten ökar.
http://www.fof.se/tidning/2011/6/morden-minskar-i-sverige

"Svenskarna super ihjäl sig. Vi behåller svenska dryckesvanor samtidigt som vi tar till oss de kontinentala."
Fel. Vi överger alltmer de svenska dryckesvanorna till förmån för de mer civiliserade kontinentala. Det innebär också att kopplingen mellan våld och alkohol minskar.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kontinentalt-drickande-leder-till-farre-brott_6600968.svd

"Rasismen ökar i det svenska samhället"
Fel. Den minskar stadigt.
http://www.fof.se/tidning/2011/5/rasismen-minskar

"Krig och konflikter ökar i världen"
Fel. Vi går mot en fredligare värld.
http://www.fof.se/tidning/2011/9/mot-en-fredligare-varld

/Trendspaning X

Vem vill "släppa in" de unga på arbetsmarknaden?

I en radiosänd debatt som handlade om ungdomsarbetslöshet diskuterades hur de unga skulle "släppas in" på arbetsmarknaden. Uttrycket indikerar att någon/några sitter och hindrar de unga att komma in på arbetsmarknaden. Vilka är de? Och hur definieras arbetsmarknaden? Är det de jobb som finns idag, de arbetsplatser som finns idag? Eller är det de som kommer i framtiden?

1. Om det nu är så att någon sitter och hindrar de unga så lär den eller de bli äldre också. Förr eller senare kommer de att falla för åldersstrecket och behöva ersättas. Resonemanget har kanske sin grund i att 65-åringen idag är allt annat än utsliten. När pensionsåldern sattes för många år sedan var det ofta så.

2. Fackföreningarna har hittills misslyckats med att nyrekrytera bland de unga. De ser inte vitsen med det hela och förstår inte ens retoriken, att de bör vara organiserade för att hantera den stora starka arbetsgivaren. Vilket alltmer sällan är fallet dvs alltfler småföretag. Dessutom är attityderna idag annorlunda både betr. modernt ledarskap såväl som hos ungdomar.För facket är en kortsiktig överlevnadsstrategi därför att bibehålla de gamla medlemmarna. Bättre villkor för de som vill jobba efter 65 och fokus på frågor som tryggar de befintliga medlemmarna. Knappast hur man kan "släppa in" de unga på arbetsmarknaden. Det borde rent logiskt gälla även arbetsgivarorganisationerna som har sitt mandat pga att det finns en motståndare dvs facket som de kan ha centrala förhandlingar med. Ingendera part borde därför rent logiskt (och kortsiktigt) vilja ändra den svenska arbetsmarknadsmodellen.

3. Politiken flörtar med pensionärerna som grupp. Den är homogen, tar del av och därmed lättare påverkbar av traditionell media. Till skillnad från gruppen ungdomar som är svåråtkomlig medialt, avsevärt mer heterogen (även åsiktsmässigt) och oorgansierad. Därför olika vallöften som gynnar blivande pensionärer som vill vara kvar på arbetsmarknaden. Med argumentet att vi står inför en kommande arbetskraftbrist. Varför täcker inte 30% ungdomsarbetslöshet upp denna brist? Plus hög arbetslöshet hos invandrargrupper?

4. Vilken arbetsmarknad debatteras det om? De företag och organisationer som hittills stått för jobben? En allt större andel av dagens elever från grundskolan och uppåt säger sig helst vilja starta eget, inte arbeta på ett stort företag eller inom offentlig sektor. Hur kommer detta att påverka arbetsmarknaden? I takt med att flertalet företag får allt äldre medarbetare kommer företagens konkurrenskraft knappast att öka. På en marknad där lyhördhet och trendkänslighet krävs och därmed snabba förändringar. Gamla företag försvinner och nya kommer till. Startade av unga naturligtvis.

Kontentan borde bli att de unga knappast behöver släppas in på arbetsmarknaden eftersom den biologiska klockan tickar men framförallt att global konkurrens slår ut de företag (och även offentliga institutioner på sikt) som inte förändrar sig i takt med en föränderlig marknad. Det löser sig m a o av sig självt. Som det alltid gjort. Eftersom ingen är odödlig.

/Trendspaning X

Meningslösa utbildningar i media?

Utbildningssystemet i Sverige förmår inte försörja arbetsmarknaden med rätt kompetens. Fel sorts utbildningar, eleverna får välja mellan alltför glassiga utbildningar som inte leder till jobb. Samtidigt ropar marknaden efter mer traditionell kompetens. Kravet är också numera (vilket det inte var förr) att de unga ska vara fix och färdiga när de kommer ut på arbetsmarknaden. Ingen intern utbildning alltså. Förutom hos de framgångsrika företagen, ex.vis IKEA som utbildar alla anställda i deras affärsmodell.

Utbildning på gymnasienivå har alltmer blivit en allmänbildning om än med olika specialinriktning. Universitetskurserna leder inte heller till jobb. Ca 70% av alla universitets- och högskolestudenter får jobb inom rimlig tid efter avslutade studier.
Är det ett underbetyg till utbildningssystemet eller är det lika gärna ett underbetyg till arbetsmarknaden som inte förmår utnyttja nya kunskaper? Kunskaper som borde vara livsnödvändiga för att konkurrera på en global marknad. Med en ungdomsarbetslöshet på runt 30% är de unga med annan utbildning än inom traditionella ämnen, underrepresenterade i företag och organisationer. Vad får detta för konsekvenser? Innan IT-bubblan sprack var Sverige världens ledande IT-nation. Vi är nu akterseglade av både Turkiet och Estland. Med flera.
Men vad är då en meningslös utbildning? Mediautbildningarna får ofta kritik för att de inte leder till arbete då det finns inte tillräckligt många TV-kanaler (!). Media är dock lite mer än TV, radio och dagstidningar. Väldigt mycket mer. Och mer lär det bli. Allt som produceras och distribueras via internet ex.vis. Att sätta in papper i pärmar hör forntiden till. Information som varken kommer ut eller tas in.
Konkurrenskraft redan idag, men framförallt i framtiden är inte kvalitet, teknisk prestanda, pris osv. Det är förpassat till hygienfaktorer, de ska bara finnas annars är man inte ens med i leken. Konkurrenskraften ligger redan idag och framöver i förmågan att kommunicera, nätverka och skapa relationer, bygga image och förtroende. För att bygga upp och hantera tillräckligt många relationer så att en verksamhet blir lönsam behövs en del verktyg. Mediala och sociala sådana. Än har inte marknaden lärt sig utnyttja de verktyg som står till buds till fullo. Mycket pga traditionellt tänkande. Bättre nyttjande av alla mediala verktyg framöver kräver säkerligen ett generationsskifte på arbetsmarknaden. De generationer som växt upp med sociala media, Youtube, chat, SMS, bloggar osv. Det är dagens verktyg. Var säker på att dessa verktyg kommer att utvecklas, eller mer sannolikt, ersättas av nya med helt andra möjligheter som de äldre icke mediautbildade generationerna ens skulle kunna komma på. Där ligger konkurrenskraften.

/Trendspaning X

Utbildningsnivå och entreprenörskap hänger inte ihop

Bengt Johannisson, professor i entreprenörskap vid internationella Handelshögskolan, Jönköping hävdar att det inte finns en koppling mellan hög utbildning och framgångsrika entreprenörer. Den intelligens som krävs för att starta och utveckla företag erhålls inte på ett universitet.

"Man utbildar eleverna för att bli anställda löntagare och möjligen anställningsbara i storföretag. Kritiskt tänkande lärs ut. Studenter utbildas i att leta efter problem och analysera innan de går till handling. De lär sig att bli förvaltare. Entreprenörskap handlar om det motsatta; magkänsla, att ta risker och pröva sig fram."

Läs mer i artikeln "Fin skola hjälper föga" i Fokus: http://www.fokus.se/2010/09/fin-skola-hjalper-foga/

Trenden hos elever på högstadiet, gymnasiet och högskolor är entydig. Allt fler vill bli egna företagare. Utbildningsväsendet är dock inte rustat för att ta tillvara den viljan. Samtidigt sker tillväxten i de små och medelstora företagen vilket också visade sig i återhämtningen efter finanskrisen. Då var det de små företagen som tog Sverige ur krisen.

Gasellföretagen är sällan high-tech-företag som kräver "avancerad kunskap" på forskningsnivå. Ofta är dessa i traditionella branscher som anses mindre kunskapskrävande. På teoretisk nivå ska tilläggas. De praktiska kunskaperna krävs desto mer.

Snabbrörlighet har också blivit ett konkurrensmedel eller snarare överlevnadsfaktor för företagen. Stora och ofta hierarkiska företag har naturligtvis svårare för det. Därav en anledning till de storas uppköp av de små. Uppköp som alltför ofta misslyckas pga kulturkrockar mellan det lilla och det stora företaget.

/Trendspaning X

Nya spelregler för kommunerna

En historisk tillbakablick visar på hur förändringarna skapat nya spelregler för kommuner.

Förr: Energisamhället. De fysiska förutsättningarna avgjorde en orts expansion. Ett vattendrag som gav kraft, en gruva, en kust eller älvmynning lämplig för en hamn. När kraften kunde förflyttas via en ledning dvs elektricitet blev läget mindre intressant.

Sedan: Kunskapssamhället. En domkyrka gav snart upphov till ett universitet (Uppsala, Lund m.fl.). Där kunskapen fanns, fanns också möjligheter till utveckling. Tills även kunskapen blir lättrörlig.

Nu: Nätverkssamhället. den ort som kan bygga de framgångsrika relationerna, har förståelse för omvärlden, kan bygga en egen image har möjligheter oavsett de fysiska förutsättningarna.

En kommun kan m a o inte förlita sig bara på fysiska förutsättningar. Det handlar numera om mer imaginära och mjuka värden, kommuninvånarnas och politikernas attityder. Ortens anda och intelligens; Genius Loci. Östersund ligger avsides men har ändå blivit en växande kommun som lyft sig ur krisen efter regements-nedläggningarna. Åre har blivit en filial till Stureplan med hög hipfaktor.

Idag mäts också kommunerna med ett stort antal mätmetoder; företagsklimat, Nöjd-kund-index m.m. Ranking i olika mätningar ligger ofta i paritet med tillväxt och befolkningsökning dvs ökade skatteintäkter. Och det är antalet skatteintäkter som avgör, inte nivån. Att höja kommunalskatten från ex.vis 35 kr till ännu högre nivå är inte särskilt gångbart.

Att ändra attityder tar tid. Här gäller det således att politiker och kommunledning framöver arbetar med helt andra "verktyg" för att utveckla en kommun än tidigare. "Verktyg" som lyfter fram konkurrensperspektivet och ser kommunen som en serviceorganisation än en kontrollerande myndighetsutövare. Vilket de i och för sig alltid varit men kanske inte alltid insett.

/Trendspaning X

Början av 2000-talet: det var då alla snackade om "ledarskap"

En bra princip för att spana på trender är att leta reda på de vedertagna oemotsagda sanningarna. Det som alla pratar om, skriver om, utbildar i och aldrig ifrågasätter som företeelse.

Låt oss ta företeelsen "Ledarskap".
Ingen skulle idag ifrågasätta att vägen till framgång är ett "gott ledarskap", politiskt, i näringslivet, i skolan, i sjukvården. Att skaffa ett helt bibliotek med ledarskapslitteratur är inga problem. Att spendera massor av tid och pengar på ett gigantiskt utbud av ledarskapsutbildningar är lika lätt. Marknaden översållas av de "rätta" ledarskapsmodellerna, metoderna och teorierna för att få alla att prestera mer, bli mer lönsamma eller mindre tärande. Förändringar drivs av projektledare som använder projektmodeller. Projekten blir så många och överlappande eller kontraproduktiva så det måste inrättas ett projektkontor. För att alla ska fungera ska utvecklingssamtal hållas. Personal-avdelningar, kompetensutvecklingsplaner, hierarkiska organisationer med chefer, dvs ledare i 6-7 nivåer ovanpå varandra.

Tänk dig in i hur det gamla bondesamhället eller för den delen nutida informella grupper såsom jaktlaget eller kompisgänget fungerade eller fungerar. Hur mycket tid och resurser läggs ner på ledarskap?
I det gamla bondesamhället fanns inte resurser för att en eller flera skulle leda andra som arbetade. Alla var tvungna att arbeta för att klara försörjningen. Reglerna var enkla och givna. Åkern skulle plöjas, harvas, gödslas och sås. Det skulle skördas, slaktas och malas. Målbilden var med andra ord tydlig. Utvecklingen av metoderna skedde organiskt i det praktiska arbetet.
Fundera på hur det ser ut i kompisgänget eller jaktlaget. Alla har samma målbild, ha kul och trevligt eller skjuta en eller flera älgar. Det finns regler, oskrivna och skrivna. Alla vet hur, var och när. Ett minimum av ledarskap och en metod där alla drar sitt strå till stacken. Den som inte gör det är snart ute.

Jämför den effektiviteten med en hierarkisk organisation i sex nivåer med en uppsjö av projekt som ingen har full koll på och där 60% av ledarna ständigt är på kurs (i ledarskap), har utvecklingssamtal, lönesamtal eller sitter i möte dvs utför inget produktivt arbete.

"Början av 2000-talet... det vår då alla snackade om ledarskap. Idag, 50 år senare vet vi att det inte fungerade."

Eller som en svensk läkare som jobbat både i Sverige och Finland sa: "I Sverige där gör vi en operation, sen sätter vi oss i möte och bestämmer nästa operation. I Finland gjorde vi en operation, när den var klar tog vi nästa".

/Trendspaning X

EU-idén en historisk parentes?

Någon gång i mitten av 1980-talet var jag på ett seminarium om trender som hölls av trendspaningens grand old man nummer 1 och pionjär i Sverige, Bengt Wahlström. http://trender.net/

Han hävdade då (vilket fastnade i mitt minne) att Europeiska Unionen i ett längre perspektiv skulle bli en historisk parentes, dvs idén skulle inte hålla särskilt länge. Anledningen han förde fram då var bl.a att stora kommande befolkningsströmmar mellan EU-länderna skulle skapa konflikter och på så vis punktera idén. Då var ex.vis båtflyktingar från Albanien ett problem i Italien.
Befolkningsströmmarna har väl inte varit störst mellan EU-länderna utan snarare från andra länder utanför EU. Spanien och Italien är drabbade av detta och i dagens svåra ekonomiska läge gror missnöjet bland befolkningen och gränserna stängs därför alltmer. Men även mellan EU-länderna. Franska gränsen mot Italien för att stoppa bl.a. tunisier är ett exempel. Sarkozys utvisning av rumänska zigenare ett annat exempel. Nu diskuterar även Danmark att trotsa Schengen-avtalet och införa gränskontroll vid tyska gränsen. I Sverige är vi inte heller helt förskonade. Byggfackets blockad mot estniska byggföretag för några år sedan är en yttring av samma art.

Det kanske ändå inte är befolkningsströmmarna som i första hand kan stjälpa EU-idén utan till större del den gemensamma ekonomin. Euro-valutan har i dagsläget, som alla vet, stora problem när Italien, Portugal, Grekland och Italien brottas med skyhög skuldsättningsgrad. Kanske är det svårt att få till en gemensam ekonomisk marknad när skillnaderna är så stora mellan EU-länderna. Storleken på de ekonomiska räddningspaketen blir gigantiska.
Italiens BNP består också till uppskattningsvis 20% av maffiarelaterad verksamhet, korruption och svart ekonomi är utbredd i de sydliga EU-länderna. Ett instabilt politiskt läge gör också att reformer för att komma till rätta med situationen blir svåra att genomföra. En skyhög ungdomsarbetslöshet pga föråldrade arbetsmarknadsregler (liknande de vi har i Sverige fast i Spanien ännu värre och angiven som en av flera avgörande orsaker till de ekonomiska problemen) gör också att protesterna "på gatan" blir allt våldsammare.
Kravaller i Aten och Madrid pga budgetnedskärningar är två exempel.

http://http//www.aftenposten.no/okonomi/article4192796.ece

/Trendspaning X

Räkna inte ut pappersmedia - QR-koden kommer

Den som förutspått att pappersmedia skulle dö till förmån för digital dito bör nog tänka om.
Säkert har många varit på en överbefolkad, solig och sandig strand under sommaren. En smartphone eller en iPad är kanske inte så lämplg där. Solljuset gör det svårt att läsa, sanden tränger in överallt, vatten är inte alls nyttigt men inte minst är de stöldbegärliga. En tidning eller bok däremot fungerar perfekt. Även som huvudkudde, flugsmälla eller nåt annat kreativt användningsområde.
Olika bärare av information har således både för- och nackdelar. Att kombinera dessa brukar bli det som vinner i längden. Bara för att man köper en bil behöver alltså inte cykeln bli utrangerad. Med en cykelhållare på bilen har man istället en massa möjligheter.
Digital medias cykelhållare kallas just nu för QR-kod. Ladda ner en app i telefonen. Rikta kameran mot koden på papperet och man får ytterligare digital information som papperet inte förmedlar (filmer, länkar m.m).

En och annan författare resp. tidning har börjat anamma tekniken, bl.a. Nick Bilton i sin pappersbaserade bok "I live in the future and here´s how it works". Som kompletetras med digital information på internet iform av länkar, filmklipp och kompletetrande information samt ett diskussionsforum; http://www.nickbilton.com/

/Trendspaning X

Sociala medier kontra parlamentarism

Framtidsforskare har i flera år förutspått en sekulariseringsvåg i Mellersta Östern och arabländerna. Att den skulle ta sig så drastiska och snabba uttryck var kanske svårt att föreställa sig. Det handlar om de folkliga revolutionerna i Tunisien, Egypten, Libyen, Jemen, Bahrein och Syrien. Historiskt har religion oftast verkat hämmande på folkets revolutionsvilja. När fattigdomen kvarstår i ett land medan omvärlden skapar ökat välstånd minskas tilltron till religionen. "Om Gud vill" fungerar inte längre. Detta kombinerat med en korrumperad regim som på papperet är parlamentarisk och demokratiskt vald, ger grogrunden för en folklig resning.
Med sociala medier är kommunikationen numera i folkets händer. Facebook användes för att "organisera" revolutionerna i norra Afrika. Inte organisera på sedvanligt sätt styrd av ett fåtal utan en spontan community utan förgrundsgestalter eller ledare. Med sociala medier blir parlamentarismens styrverktyg alltmer verkningslösa. Maktfördelning via valurnor fungerar inte längre. En ny social logik som inte längre bygger på representativ demokrati och hierarkier.
Hur en nationalstat ska hantera denna nya logik är svårt att se idag.
För Sveriges del lär knappast en revolution vara aktuell men klyftan mellan politik och folket kan säkert åstadkomma en tilltagande civil olydnad. Även om det också sitter hårt inne i Sverige. I en intervju sa Håkan Juholt att demokratin hotas pga den dåliga uppslutningen i Första-maj-tågen. Kanske har han missat något i den analysen.

/Trendspaning X

LAS - svenskt Berlinmurs-ras?

Föråldrade maktstrukturer faller förr eller senare, oavsett hur starka de en gång varit. Berlinmuren är det klassiska exemplet. Det tog 40 år, men en "spricka" i muren kombinerat med ett bankrutt samhällssystem (DDR) gjorde att den rasade snabbt när raset väl börjat. Med sociala medier har folket i flera nordafrikanska länder störtat korrumperade regimer. Med dagens verktyg går det att rasera något på dagar eller månader istället för år.

En av Sveriges enskilt största kvarlevor från ett svunnet samhällsskick är Lagen om Anställningsskydd, LAS. Den skrevs när arbetsgivaren var ett stort och starkt företag som per definition utnyttjade den svage arbetaren. Den skrevs också för att skydda den äldre arbetskraften.
OECD gav i en rapport tidigare under året Sveriges ekonomi högsta betyg. Med ett undantag: en trögrörlig arbetsmarknad med oproportionerligt hög arbetslöshet, speciellt bland de unga.

Idag skapas arbetstillfällena i de små företagen, vilket också bevisats i och med konjunkturuppgången. Småföretagaren som alltså ska skapa jobben är dock lika svag och utsatt som arbetstagaren idag. Båda sitter i samma båt, går företaget under blir bägge arbetslösa.
Det gör LAS till en helt orimlig lag för de små företagen. En arbetstagare kan ex.vis idag ganska enkelt driva sin arbetsgivare i konkurs om han/hon skulle vilja det. Med stöd av LAS.
Småföretagen anger i flera undersökningar att ett av de största hindren för tillväxt är riskerna med att anställa. En felrekrytering kan bli ödesdiger. Potentialen i de svenska småföretagen är m a o stor vad gäller arbetstillfällen. Närmare 30% ungdomsarbetslöshet är egentligen helt onödigt.
Politikerna har försökt lindra effekterna och lappa ihop den sk Svenska modellen för arbetsmarknaden bl.a. genom 6 månaders provanställning och smärre justeringar av turordningsreglerna. Provanställningarna har gett Sverige en ny arbetarklass som står helt utanför alla trygghetssystem. Diskussion har funnits om att förlänga provanställningstiden till 12 månader. Vilket skulle öka den nya arbetarklassen drastiskt.
Arbetsmarknadens parter dvs arbetsgivarorganisationerna och facken lever i och av systemet och förändringsbenägenheten är inte alltför stark ens från arbetsgivarnas sida.
LAS skyddar eller snarare låser inne de som är inne i systemet och låser alla andra ute.
70% av dagens ungdomar tror ex.vis inte att de kommer att få ett fast jobb.
De ekonomiska problemen i Spanien, Protugal tillskrivs också en stelbent arbetsmarknad liknande den i Sverige.

På politisk nivå är frågan känslig och tabu-belagt. Troligen för att inte reta upp de äldre väljarna och starka lobby-organisationer. De yngre väljarna är en heterogen grupp som inte är opininonsbildande.
Tabu-beläggning av ett ämne brukar oftast vara förstadiet till en drastisk förändrad syn på ämnet ifråga. Vad som blir den tändande gnistan när det gäller raset för LAS är svårt att sia om men att de unga vänder facket ryggen lägger grunden. En Facebook-revolution med 100 000-tals arbetslösa ungdomar kanske? Eller en "Salladsbar 2"? En sak är säker, det blir inte etablerade politiker som triggar igång ett LAS-ras. Lex Egypten, DDR, Tunisien............

/Trendspaning X

Berättelse - Medialt buzzword

Det i reklambranschen använda uttrycket "story telling" är knappast nytt. Det handlar om att det är mer slagkraftigt att ta fram en "story" kring varumärket än en klatschig slogan (slogans var mest poppis på 60-70-talet).
Först under förra året har det svenska ordet "Berättelse" börjat dyka upp i högre grad. För att stärka varumärket: "Berättelser". För att profilera den nya konferensanläggningen: "Ett hus för Berättelser". Även Svenskt Näringslivs Framtidsmöte 2011 hade temat "Berättelser".

Logiken för Berättelser (istället för slogans, one-liners, elevator pitch m.m.) är att de ska fånga intresset bättre, bli mer kraftfulla och lättare för minnet att relatera till. De kan också enklare laddas med äkta värderingar. Ingvar Kamprads berättelse om hur han startade och driver IKEA som en sann smålänning är naturligtvis slagkraftig.
Det är en förutsättning att berättelsen är sann (!) och en klar fördel att den är personrelaterad. Den är ett försök att göra sig hörd i ett mer eller mindre meningslöst mediabrus och skapa en äkthetskänsla. Även Kellogs cornflakes-paket har numera en berättelse för att försöka få en industriell produkt att verka genuin.
Problemet är att en berättelse tar tid att förmedla. I takt med att det dyker upp allt fler berättelser blir det också ett berättelsebrus. Det blir allt svårare att lansera varumärken då konsumenten kräver allt mer äkthet, genuinitet och personlig relation i takt med ett ökat utbud av det mesta. De stora varumärkesbolagen i världen bekräftar svårigheten. Traditionella mediekanaler fungerar inte längre. Nästa steg som redan drivs på av de sociala medierna är att konsumtion alltmer kretsar kring personliga relationer. Varumärket blir sekundärt. Vi köper hellre närproducerad ost direkt av mjölkbonden än fabriksgjord sådan från Arla. Någon som känner familjen Arla?
Vi köper hellre något som en kompis rekommenderar än påverkas av reklam.

Stora ekonomiska resurser som satsas på marknadsföring var tidigare en konkurrensfördel men minskar alltmer i betydelse.
Notera de inledande engelska fackorden; svensk reklam och marknadsföring har hittills varit starkt USA-influerad. Även om branschen inte alltid erkänner det. Men den trenden håller på att brytas.

/Trendspaning X

Kärnkraften het fråga i Tyskland men inte i Sverige

I Tyskland avgjorde Fukushima-haveriet valen i Baden-Würtemberg och Rheinland-Pfalz. Die Grüne, det tyska miljöpartiet överraskade med en jordskredsseger i slutet av mars 2011. Landsomfattande demonstrationer och omedelbara åtgärder för att säkerhetstesta de tyska kärnkraftverken vidtogs. I Sverige har däremot katastrofen i Japan knappast lett till några större debatter. Torts att det förekommit allvarliga incidenter och att våra kärnkraftverk är ålderstigna.

Några tänkbara förklaringar till den svenska tystnaden:

1. Valet i Tyskland drev på frågan. 2. Vattenfalls agerande i Tyskland har gjort tyskarna mer kritiska till energibolagen och därmed hållit liv i energidebatten. 3. Tyskarna har kommit avsevärt mycket längre inom förnyelsebar energi (sol och vind) och vet att det finns möjliga ofarliga alternativ. 4. Svensken lever i tron att staten kontrollerar kärnkraftverken (=trygghet). 5. Jordbävningar händer inte i Sverige. 6. Med regler och teknik kan allt kontrolleras, dvs stark tro på logik. 7. Sverige har varit förskonat från katastrofer såsom två världskrig. Stora katastrofer där människor dör händer inte här, bara långt borta. 9. Nollvision. Vår trygghetsnarkomani kräver att alla olyckor går att förhindra, t o m döden ska kontrolleras. 10. Om det osannolika skulle hända kan alltid någon ställas till svars. Någon annans fel och därmed någon annans problem.

Det hela låter kanske något ironiskt men faktum är att det finns tydliga exempel. Tsunami-katastrofen var ett sådant där svenska ambassader och politiker var handfallna inför situationen. Det italienska Räddningsverket agerade blixtsnabbt och var snabbt på plats medan det svenska satt och väntade på formella beslut som aldrig kom. Sedan följde en lång process för att finna de ansvariga. Som naturligtvis hade följt reglerna. Vilket gör att punkt 10 oftast faller bort.

/Trendspaning X

Sverige mest sekulariserat i världen

Ungefär vart femte år kommer en undersökning av värderingar i världens länder; World Values Survey. http://www.worldvaluessurvey.org/

Mätningen handlar dels om sekulariseringsgraden i samhället dvs religionens betydelse kontra logik och dels graden av självförverkligande kontra överlevnad. Livet i ett fattigt och oroligt land handlar ex.vis knappast om självförverkligande utan om överlevnad för dagen.

Sverige är det mest extrema landet i världen i båda fallen. Logiken och egot är det som gäller hos oss. Ur ett svenskt perspektiv tolkas detta som positivt utifrån demokrati, jämställdhet och grunden för ett modernt samhälle. Baksidan har vi dock svårare att se. Kanske finns här en förklaring till att Sverige är det land inom EU som tolkar Lagen om Offentlig Upphandling allra mest extremt. Att Plan- och Byggnadslagen hindrar utveckling av vår infrastruktur (bl.a. energi/vindkraft). Att sjukförsäkringssystemet misshandlar befolkningen eller socialtjänsten som överreagerar vid minsta misstanke på missförhållanden. Eller att japanska serieteckningar klassas som barnpornografi.

Förklaringen kan vara att om det saknas en övergripande livsfilosofi, ex.vis en religion som bygger på medmänsklighet, då tar regler och en logisk tolkning av dessa överhanden. Logiska resonemang kan drivas in absurdum om enbart logiken får råda. Medmänskligheten blir lidande och i slutänden gäller det att skydda den egna ryggen. "Vi följde bara reglerna och det är politikernas fel att vi har dom." I länder som varit i krig eller där staten är relativt svag tenderar befolkningen att förlita sig mer på livsåskådning än statens regler. Både Italien och USA har stått stilla under årtionden vad gäller sekularisierng men gått framåt vad gäller överlevnad. Kanske kan förklara varför Berlusconi sitter kvar vid makten (ingen bryr sig) och att den italienska trafiken (ingen bryr sig i reglerna men hjälps åt ändå) ofta är mer hänsynsfull än svensk (där långfingret ofta åker upp hos självutnämnda trafikpoliser).

/Trendspaning X

Kollegial relation ger okritisk press

Journalister föredrar ofta att kommunicera med professionella informationschefer istället för direktkontakt med ledningen för organisationer/företag. En tydlig trend de senaste åren. En mediatränad informationschef, kanske fd journalist, kan vara guld värd när det blåser snålt kring företaget.

Risken är att det uppstår kollegiala relationer mellan de båda yrkesgrupperna. En väl behandlad informationschef ger journalisterna det de vill ha, Och tvärtom.

Ett exempel: Vattenfalls förre koncernchef Lars G Josefsson fick 12 miljoner i avgångsvederlag.. När det avslöjades fick styrelsens Lars Westerberg gå och de 12 miljonerna togs tillbaka.. Likaså uppdagades mångmiljonbelopp i avgångsvederlag till Vattenfall-chefer i Tyskland. Enligt Vattenfalls informationschef var dock problemet numera löst då regeringen redan begränsat avgångsvederlagen till 18 månadslöner. Därmed slut diskussion och över till nästa nyhet. Dock var Lars G:s månadslön 1 miljon. Med de "avsevärt hårdare" reglerna skulle han då få 18 x 1 miljon = 18 miljoner. Svår matte för en journalist? Kollegor sänker inte kollegor. En dag kan de dessutom vara på "samma sida".

/Trendspaning X

Sportringens butiker blir ägarledda

Inte bara IKEA ser möjligheterna med entreprenörens drivkraft. Några butiksägare har köpt ut "sin" kedja Sportringen från den stora koncernen. Med syfte att skapa bättre lönsamhet med ägarledda butiker, till och med lönsammast i sin bransch.

http://www.dagenshandel.se/dh/dagensh.nsf/0/428E6AF8C577ACB7C1257830002C8A19?open


Tidigare incitament för att skapa ingå i en butikskedja var till stor del att inköp av varor var en kritisk framgångsfaktor. Höga inköpsvolymer pressade priser hos leverantörerna. Idag råder det dock överproduktion på det mesta. Varor finns alltid. Vem som helst kan idag köpa både små och stora kvantiteter varor på en internationell spotmarknad. Tidigare fanns det ensamrätt på distributionskalanerna dvs en grossist hade ex.vis "ensamrätt" i Sverige för en viss märkesvara. Den tiden är också förbi.



Sportringen har i flera butiker praktiserat detta och köpt in varor på spotmarknaden som skapat både lönsamhet och konkurrensfördelar. Ett sådant förfarande passar bättre för entreprenörs-drivna butiker. Volymerna per butik blir relativt små och det gäller att hålla nere risken för inkurranta varor i lager. En sportbutik förväntas också ha ett komplett sortiment ("vi har stavar och pjäxor men tyvärr inga skidor") vilket gör det hela svårt att samordna i en stor centralstyrd kedja.



Återigen enligt Darwins teori:
Det är inte den starkaste som överlever, det är den som anpassar sig lättast.



/Trendspaning X

Inte bara IKEA, nu även Sportringen

Inte bara IKEA; nu även Sportringen. Några entreprenörer tog saken i egna händer och köpte ut "sin" kedja ur den stora koncernen för att nå konkurrensfördelar med ägarledda butiker. De går ut med att de ska bli lönsammast i sin bransch.

http://www.dagenshandel.se/dh/dagensh.nsf/0/428E6AF8C577ACB7C1257830002C8A19?open

Tidigare har kedjor bildats av huvudskälet samordna inköp av varor. Större volymer gav mer prispress på leverantörerna/fabrikanterna med en ekonomisk samordningsvinst som följd.

Idag är världen full av överproduktion. Varor finns alltid i överflöd. Långt ifrån alla varor går inte heller via de traditionella grossistkanalerna där en aktör i ett land hade "ensamrätt" på en viss vara. Idag kan vem som helst köpa stora eller små partier varor på en internationell spotmarknad. Det kan också bli en affärside i sig. Överskottsbolaget, Ö&B är ett sådant exempel. Tillsammans med sina nordiska branschkollegor Europris, Tokmanni och Nille omsätter den butiksidén ca 14 miljarder SEK.

Åter till Sportingen: Flera av deras butiker har vid flera tillfällen praktiserat idén att köpa upp spotlager och erbjuda konsumenterna märkesvaror till lågpris.

Att hantera små kvantiteter av varor som blir fallet med sportartiklar, där också kunden förväntar sig ett komplett sortiment (til skillnad från Ö&B) passar bättre för en ägarledd butik som är mån om att få så lite inkurrant lager som möjligt.

Återigen Darwins teori: Det är inte den starkaste som överlever, det är den som anpassar sig bäst.

/Trendspaning X

IKEA på tvärs mot trenden i detaljhandeln

Historiskt sett har en kedjebutik oftast varit ledd av en ägare som haft ett franchiseavtal eller varit delägare i huvudbolaget som äger varumärket. Trenden de senare åren har varit att huvudbolaget köpts upp av riskkapitalister och sedan köpt upp varje butik. En utväxling av värdet genom en börsindtroduktion har varit incitamentet. Det här har inte gått helt smärtfritt. Att driva en kedja där varje butik drivs av en ägare är något helt annat än när varje butik drivs av en anställd butikschef. Varje butiks tidigare nettovinstnivåer har inte med automatik adderats in i moderbolaget efter denna operation.

IKEA går dock på tvärs mot den här utvecklingen. Eftersom det är uteslutet att de skulle börsnoteras sprider de istället ägandet av varuhusen för att få än mer engagemang. Varuhuscheferna i Sverige erbjuds nu att bli delägare. I andra länder har modellen redan införts med gott resultat.

http://di.se/Artiklar/2011/2/4/226548/Ikeas-chefer-far-kopa-sina-varuhus/

Trenden är att alltfler företag i allt fler branscher mår bra av att drivas av entreprenörer. Skalfördelarna i stora koncerner äts upp av overhead-kostnader och kan inte matcha entreprenörsdrivna företags effektivitet. Skalfördelarna blir också allt färre. Tidigare var stor = stark men i dagens globaliserade värld där funktioner nödvändiga för ett företag blir mer lätttilggängligt och allt billigare (inköp, infrastruktur, marknadsföring osv.) gynnas de som är flexibla och har egen personlig drivkraft.

/Trendspaning X

Sekularisering i Mellanöstern och arabländerna?

Många framtidsforskare menar att sekulariseringen i Mellanöstern och arabländerna kommer att öka. Till viss del drivet av högre levnadsstandard men även av andra faktorer.

Den högre levandsstandarden i ex.vis Dubai blir till ett skyltfönster för befolkningen i andra områden i regionen som lever under ett mera religiöst och traditionellt ledarskap.

En demokratiseringsprocess kan också ses i Tunisien. Huruvida den sprider sig till angränsande länder är dock svårt att bedöma. Demokrati främjar ofta sekularisering eftersom den tar fokus från religionen i viss grad.

Befolkningsökning och klimatförändring i Jordanien har gjort att landets vattenresurser nu närmar sig en omfattande kris. Lösningen har varit att be till Gud om mer regn. Vilket knappast lär hjälpa.

Just det mönstret har gått igen i många kulturers fall; aztekerna, romarriket, maya osv. Klimatet ändras vilket gör att tättbefolkade områden som ligger på marginalen klimatmässigt blir hårt drabbade. De tidigare makthavarna i form av religiösa ledare tappar folkets mandat då böner inte hjälper längre. Andra mer sekulariserade regioner med större anpassningsförmåga brukar utveckla teknik och lösningar på problemet på ett bättre sätt.

Slutligen trycker globaliseringen på med allt bättre kommunikationsmöjligheter och därmed transparens vilket missgynnar religionen.

/Trendspaning X

Storleken har ingen betydelse för tjänsteföretag

Flera inlägg på den här bloggen har handlat om allt tydligare signaler om nackdelarna med stora hierarkiska företag och fördelarna med mer flexibla mindre företag. Enligt Darwin är det inte den som är starkast som överlever utan den som lättast anpassar sig.

Finska IT-företaget Tieto drar ner på sin tyska verksamhet. Tyska marknaden är en av Europas mest konkurrensutsatta. Svensk marknad är näst intill att betrakta som skyddad verkstad vid en jämförelse.

http://www.idg.se/2.1085/1.363209/storstadning-i-pressat-tieto

Att få stordriftsfördelar i en tjänsteverksamhet blir allt svårare. Alltmer skräddarsydda uppdrag och tjänster gör att mekaniserade tjänster blir allt svårare. Att sätta upp en professionell tjänsteverksamhet blir allt billigare och kräver inte stora investeringar. Så som det gjorde när näringslivet mest bestod av fabriker som producerade. Osäkerheten i de stora organsiationerna blir också ett problem när det gäller att behålla nyckelpersoner. Likaså är det svårt att vara en nyckelperson i en stor anonym organisation, dvs behovet av den personliga bekräftelsen och utvecklingen får inte sitt. Den ökande vikten av (och kundens krav på) samarbete och nätverkande över gränser (pga alltmer komplexa system och strukturer drivna av en snabbare förändring i omvärlden) såväl inom som utom ett företag, försvåras av omfattande hierarkiska strukturer.

Kunden måste anpassa sig till den stora leverantören istället för tvärtom. Storleken har haft betydelse då de stora företagen helst velat göra affärer med de stora leverantörerna. Den trenden bryts dock alltmer. Här ligger tyska marknaden några steg före då det finns avsevärt fler "mittelstand" dvs medelstora företag som går hem bättre än de små företagen hos de stora kunderna.

Den här trenden syns inte i den svenska offentliga sektorn än. Snarare motsatsen.

I upphandlingar favoriseras ofta de stora för att på så sätt minska arbetsbördan för själva upphandlingsförfarandet dvs inköpsavdelningens arbete styr mer än verksamhetens behov. En stor leverantör blir lättare att hantera än många små. Den trenden lär hänga i några år till innan det blir vedertaget att det "ur totalekonomisk synpunkt" ofta blir en dyrare upphandlingsstrategi.

/Trendspaning X

Gott om kapital - ont om entreprenörer.

Brist på riskkapital i Sverige finns inte. Däremot brist på idéer och entreprenörer.
Tillväxtverket och diverse EU-finansierade projekt fokuserar på innovation.
Innovationssystem, Innovativa åtgärder, produkt- och tjänsteutveckling finns det en hel del offentliga pengar för. Allt för att skapa nya arbetstillfällen. De arbetstillfällen som de stora företagen inte längre skapar.
Ett entreprenörsdrivet företag som expanderar och skapar jobb finner man dock oftast i traditionella branscher. Det som är unikt är inte heller deras produkt eller tjänst utan deras affärsmodell. Hur affärerna görs och hur en traditionell produkt eller tjänst "förpackas".

Innovativa nya produkter och tjänster som ger nya jobb är mera sällsynt. Sådana tar tid att få fram och kräver uthållighet. Riskkapitalisterna letar efter idéer som ger snabb och hög avkastning. Varför annars riskera kapitalet.

Idéer som ger affärer och därmed arbetstillfällen tar dock tid att bygga upp. God tillgång till riskkapital kan sällan skynda på den processen i någon större utsträckning. Marknaden kräver sin tid för att acceptera nya innovationer och låter sig inte forceras fram. Enträgna entreprenörer har dock högre uthållighet än riskkapitalister med snabba avkastningskrav.

Entreprenörsandan i Sverige är enligt mätning och forskning på en låg nivå med internationella mått mätt. Den lägsta inom EU ex.vis. Entreprenörstänkande är i grunden en överlevnadsstrategi. Ju bättre vi får det desto mindre entreprenörer blir vi.

Kanske kommer ett ökat entreprenörsskap i Sverige helt enkelt att åstadkommas med ett generationsskifte. De unga generationerna har en avsevärt högre grad av entreprenörsskap. Bland annat pga att de aldrig kommit in i det svenska trygghetssamhället, en hög ungdomsarbetslöshet och att de fått andra influenser i skolan, bl.a satsning på UF-företag m.m.

http://www.ungforetagsamhet.se/

/Trendspaning X

Svensk energiteknik halkar efter

Antalet patent inom hållbar energi ökar. 80% av alla patent kommer från endast 6 länder:
Japan, USA, Tyskland, Sydkorea, Frankrike och Storbritannien.
Svenska politikers uttalanden om att svenska jobb ska skapas med hjälp av svenska innovationer inom hållbar energi och miljöteknik verkar m a o komma på skam. Anledningarna kan vara flera:

1. Den "avreglerade" energiproduktionen har blivit till ett oligopol med tre stora aktörer varav en ägs av staten.
2. Svensk lagstiftning (Ellagen från 1902) och höga avgifter hindrar mindre producenter att leverera elenergi in i elnäten.
3. Svensk procedur för tillståndsgivning för bl.a. vindkraft är komplicerad och långdragen (i snitt dryga 6 år).
4. Näringslivsstrukturen består av dels stora företag och dels många små men mycket få medelstora.
5. Kvartalsekonomin och hierarkiska strukturer i de stora företagen främjar inte kreativitet och innovation.
6. De små företagen saknar resurser att dels söka patent och bevaka patenten mot intrång och dels komma ut på marknaden.
7. Riskkapitalismen ointresserad då den kräver snabb och hög avkastning på investerat kapital medan energisektorn av ovanstående skäl förändras långsamt.
8. Debatten i Sverige handlar mer om att höga elpriser (dock låga jmf med övriga EU) hotar privatekonomin och jobben samtidigt som opinionen för kärnkraft ökar.

När det gäller antalet patentsökningar i Sverige visar inte energiområdet en annorlunda bild än övriga områden. Det hela kan bero på de av ovanstående faktorer som gäller för många branscher och teknikområden.

/Trendspaning X

Svensk offentlig upphandling på väg mot haveri?

Offentlig upphandling, reglerad av Lagen om offentlig upphandling (LOU) uppvisar tecken att vara på väg mot haveri. I Sverige. Svensk tolkning av regelverk och lagar tenderar i ett europeiskt perspektiv att dra åt det rigida hållet, dvs att tolkningen av en lag blir inte bara bokstavlig utan även överdriven. Regelverk skapas som påstås ha stöd i LOU men som inte kan utläsas i lagen som sådan. Det här gör också att lagens syfte, att erhålla så kostnadsmässigt fördelaktiga upphandlingar som möjligt snarare motverkas. Offentligheten tenderar handla upp dyrare och mer fel än det privata näringslivet.

Trenden är att ju mer komplexa tjänster och produkter som ska handlas upp desto mer behöver en relation odlas mellan kund och leverantör. Förutom relation behöver även de olika kulturerna synkas och förstås. Behovsanalys, flexibilitet och inte minst ändring under offertförfarandet dvs upphandlingen för att komma fram till rätt lösning blir nödvändig.

Den svenska tolkningen av LOU tenderar att förhindra detta och begränsar ex.vis kommunikationen mellan leverantör och offentlig upphandlare.

Större ändringar får inte göras i upphandlingsförfarandet med mindre än att anbudsförfrågan måste avbrytas och göras om från början. Olika poängsystem är brukligt vid själva anbudsbedömningen. Poäng som sätts utifrån matematiska modeller där förtroende eller känslomässiga bedömningar av leverantören inte får finnas med. Vilket kan leda till att en uppenbart olämplig leverantör ändå får anbudet.

Att som kund veta exakt vad man behöver är också svårt innan man kommunicerat med en leverantör om vad som står till buds och hur. Detta sätter m a o den svenska tolkningen av LOU stopp för. Därav den stora mängd riggade upphandlingar som förekommer i Sverige. En riggad upphandling är svår att bevisa rent juridiskt men de som levererar till offentlig verksamhet vet att det är vanligt. Och nödvändigt för att få den bästa tjänsten eller produkten.

Lagen i sig skulle dock kunna tolkas utifrån dess faktiska syfte. Vi skulle därmed slippa en stor mängd byråkrati, fördyrade upphandlingar och inte minst diverse spel under täcket.

Frustrationen i leverantörsleden är idag ganska stor vilket den snabbt ökande mängden överklaganden av upphandlingar är ett tecken på. Tendenser finns hos dem att om möjligt undvika offentliga kunder pga alltmer komplicerade anbudsförfaranden.

Det svenska förfarandet lär dock fortgå ett par år till bl.a. eftersom Konkurrensverket nu kan utdöma böter för felaktig upphandling (enligt svensk tolkning) vilket skrämt slag på offentliga upphandlare. Bättre då att vara mer rigid än motsatsen.

/Trendspaning X

Hierarki en konkurrensnackdel

Under industrialismens fantastiska expansion var hierarki lösningen på hur man såg till att stora organisationer blev högpresterande. Massproduktion och hierarki gick hand i hand. Det blev till en konkurrensfördel när effektiv produktion var det viktigaste på en marknad där det rådde brist på varor.

Omfattande hierarki behöver många styrinstrument vilket gör att de interna rutinerna tar överhand och kunden och / eller uppgiften kommer i skymundan.

I en tjänsteproducerande verksamhet där relation blir allt viktigare tenderar det att fungera än sämre då de externa relationerna kommer i skymundan för interna regelverk. Organisationen skapar sitt egna interna poängsystem skiljt från kund och samhällsnytta.

Idag är kreativitet, flexibilitet, omvärldsspaning och förändringsbenägenhet alltmer överlevnadsfaktorer för en organisation eller verksamhet på en marknad där det finns en konstant överproduktion, ett överutbud på det mesta. Med en global konkurrens gäller det att vara lättrörlig.

De stora företagen med stora ekonomiska resurser köper upp de små innovativa företagen. Anledningen är bl.a. att kreativa idéer inte lyckas komma fram i de stora organisationernas hierarkiska strukturer. Forskning visar också att vid tillsättning av chefer i de stora organisationerna premieras inte kreativt tänkande hos de sökande.

I och med att fabriken inte blir den viktigaste faktorn på en marknad blir det också allt lättare för små företag att komma in på marknaden. Det handlar alltmer om kommunikation för att ta sig in på en marknad eller skapa en ny. Verktyg för kommunikation finns tillgängligt för alla.

/Trendspaning X

Distansutbildning - trögt i Europa/USA men lösning för Kina?

Kinas enorma befolkning vill alla ta del av det ökande välståndet i landet. Det kräver också gigantiska utbildningsinsatser. Att bygga upp en traditionell infrastruktur för det tar tid och bristande utbildningssystem bedöms bli hämmande för tillväxten i landet. Lösningen kan vara interaktiv distansutbildning som också löser problemet med landets storlek och därmed enorma avstånd.

Distansutbilding och interaktiv utbildning har dock inte tagit fart i västvärlden så som det förutspåtts. En orsak kan vara att skolväsendet i de sk utvecklade länderna redan har sörjt för de grundläggande kunskaperna dvs räkna, läsa och skriva. De mer subtila kunskaperna som handlar om förståelse, analys och slutsatser låter sig inte läras ut på ett mekanistiskt sätt. Det kräver mer kommunikation i form av resonemang och diskussion i grupp.

När det gäller högre utbildningar är de förvärvade faktiska kunskaperna inte alltid det viktigaste. Det handlar också om att gå på de "rätta" skolorna, som i sig är meriterande, men framförallt för att etablera de rätta kontakterna för det kommande yrkeslivet. Att upprätthålla kontakten med ett antal kompisar från tiden vid Stanford är avsevärt viktigare än att vara vass på diverse ekonomiska teorier. Det har också kineser m fl. insett och satsar därför stort på att studera utomlands. Amerikanska universitet utexaminerar ca 45000 filosofie doktorer per år varav en tredjedel är utländska. Största ökningen ämnesmässigt är inom teknik och IT.

/Trendspaning X

Sociala media: hype på kort sikt, hjälpmedel på lång sikt

Effekten av nya IT-verktyg har en tendens att övervärderas på kort sikt och undervärderas på lång sikt. Dessutom kommer larmrapporterna om vilka faror ny teknik kan medföra.

All uppmärksamhet kring sociala media visar samma mönster. Larmrapporter om att de unga generationerna kommer att bli allt mindre skrivkunniga, att vi isolerar oss och ersätter fysiska möten med sociala media osv.

På kort sikt kommer troligen inte sociala media att ha någon större inverkan på våra sociala liv. Efter den första hypen brukar många tröttna och ser inte vitsen med den aktuella tekniken. Det tar m a o ett tag att finna fram till hur ny teknik kan användas.

På lång sikt kan dock sociala media (om än kanske inte i dagens form som ex.vis Facebook, Twitter m.fl.) komma att bli ett viktigt verktyg. Vi har ett antal verktyg idag för att kommunicera i den mening att vi kan överföra meddelanden till varandra. De sociala verktygen som binder ihop relationer blir viktiga när samhället blir alltmer nätverks- och relationsbaserat.

Det är i och med globaliseringen, alltmer via nätverk som värdefulla kontakter skapas, både personliga och i arbetslivet. Inget nytt, men i det svenska samhället som varit väl strukturerat med stark central styrning har de personliga informella kontaktnäten varit underordnade eller t o m ansetts politiskt inkorrekta eftersom samhällssystemen har stått för de sociala skyddsnäten.

Forskning visar att våra hjärnor klarar att hålla reda på maximalt ca 150 relationer. Med sociala medier lär siffran knappast kunna öka eftersom det handlar om samma mekanismer i hjärnan.

Att hålla reda på upp till 150 personer är dock en talang som en del är bättre på, en del sämre.

Liksom rättstavning eller att skriva läslig text. Tidigare var vi utlämnade till förmågan att skriva läslig handstil och kunskap om glosor. Nu fixar Word det med viss automatik. Tekniken stöder oss m a o.

Ett verktyg som hjälper oss att hålla reda på upp till 150 sociala kontakter kan få fler att bli bättre på den förmågan. När ett mindre antal kan hantera ett sådant verktyg framgångsrikt blir det ett konkurrensmedel, när många kan det blir det en nödvändighet.

/Trendspaning X