 |
| Guerilla Style - inte lätt att tampas med. |
Hierarki, auktoritärt ledarskap, ensidig resultatfokusering utan etik, åsidosättande av faktisk nytta, prestigekrig, härskarteknik....
Listan kan göras lång på företeelser i framförallt stora organisationer, såväl privata som offentliga där ledarskapet för länge sedan passerat bäst-före-datum och därmed hämmar flexibilitet och kreativitet. Och på kort eller lång sikt äventyrar organisationens överlevnad.
Problemet för de som vill behålla den trygga gamla invanda spåren blir när de yngre kommer in i verksamheten. De som har diskuterat värdegrunder sedan 6-årsgruppen. Och som hamnar i en organisation som inte har någon uttalad värdegrund alls eller att den finns på papper men inte efterlevs i praktiken. Istället är det ovanstående delar av destruktivt mänskligt beteende som tagit över.
En generation som lärt sig att finna vägar förbi hinder. Eftersom de växt upp i en global värld med internet som ständigt verktyg. Om de inte finner det de velat ha på en sajt eller community så är det bara att leta sig vidare till nästa. Allt vad gränser heter är utsuddat. Var kommungränser eller nationsgränser går är ointressant. Även andra mer subtila maktrelaterade gränser bemöts med ointresse eftersom det strider mot de unga generationernas grundläggande värderingar.
Guerilla Style!
När det inte går att utveckla eller förbättra sitt arbete eller den verksamhet man är delaktig i pga. ledningens oförmåga eller ovilja till förändring då gäller det att ändå göra det på ett listigt förtäckt sätt. Bedriva en obemärkt guerilla-verksamhet. Tills ledningen står inför faktum och knappast med bibehållen prestige kan kritisera eftersom det faktiskt blev ett mycket bättre resultat. Om nu ledningen ens var medvetna om problemet och den förbättring som gjordes. Att fråga först hade kanske gett ett nej-svar i vilket fall som helst eftersom förändring är en risk för ledningen.
Allt detta pga värdegrundfokusering. Om inte organisationen tillhandahåller dem så finns det alltid basala och självklara värdegrunder att hålla sig till. Men som kanske satts ur spel eftersom listan högst upp i den här texten tagit överhanden.
Drivande ingredienser i Guerilla Style-taktiken är avsaknad av respekt för auktoritärt ledarskap och en vilja att faktiskt göra skillnad, göra nytta och verka för en bättre värld.
Likaså att de yngre generationerna haft olika former av beteendeskap på schemat från högstadiet och uppåt. Kunskaper som spätts på med ett flitigt tittande på sitcoms och
reality-serier. Ett programutbud som på ett tydligt sätt använder mänskliga relationer och abnorma eller patetiska beteenden som krydda eller till och med huvudingrediens i sina manus.
Att försöka sig på de gamla tricksen lönar sig alltså inte. Inte ens management-by-fear fungerar.
Det kommer inte att vara lätt att bedriva olika typer av föråldrat ledarskap. Faran för de organisationer som ändå befrämjar den typen av ledarskap är att de i allt snabbare takt tappar marknad (privata) eller legitimitet (offentliga) vilket förr eller senare leder till en nedgång. De privata organisationerna slås ut av marknadskrafterna. De offentliga är avsevärt mer seglivade då det är politiken som styr men till slut faller även de. Frågan är inte om utan hur långlivad exempelvis Arbetsförmedlingen blir, ett av de statliga verk som har allra lägst förtroende hos allmänheten. Eller flera av de stora företag som ständigt drar ned på personal, officiellt för att sänka kostnaderna, konsolidera och effektivisera m.m m.m men i realiteten helt enkelt tappar marknad.
/Trendspaning X
Inlägg
