Fackets grundvalar gungar

Fem orsaker till att fackets (eller snarare den svenska modellens) grundvalar gungar:

1. LAS, Lagen om anställningsskydd har i och med finanskrisen i flera fall visat hur den drabbar de svagare på arbetsmarknaden. Exempelvis har flera stora industriföretag drivit program för att få in fler kvinnor, invandrare och ungdomar i produktionen. Sist in åker först ut enligt LAS och därför spolieras flera års rekryteringsarbete för att uppnå ökad jämlikhet, ökad etnisk mångfald samt bättre förutsättningar för generationsskiften.

2. Sverige ligger i topp i EU när det gäller ungdomsarbetslöshet. Det var ett faktum även innan krisen. Officiell statistik brukar ligga runt 16%. Väger man även in de som är i åtgärder m.m. finns beräkningar som ligger mellan 20 - 25 %. Det finns också beräkningar som visar på att ca 90 000 ungdomar inte finns med i någon statistik alls; inte i utbildning, inte sjukskrivna, inte arbetslösa, inte i arbete.
Orsakerna råder det delade meningar om men bland annat menar man från arbetsgivarhåll att det är den tröga svenska modellen som minskar möjligheterna för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. Till skillnad från Danmarks flexicurity-modell där ungdomsarbetslösheten är EUs lägsta. Facket å andra sidan menar att det är företagens oförmåga till generationsväxlingar m.m.

3. IF Metalls avtal med arbetsgivarna där de gick med på lönesänkningar istället för uppsägningar. En kontroversiell fråga där det ändå framgick att både arbetstagare och arbetsgivare sitter i samma båt. Även i de stora företagen.
Det är i praktiken sedan länge förhållandet i de små företagen. Den svenska modellen byggdes för förhållanden på arbetsmarknaden som rådde för mer än 30 år sedan.

4. Om än övergående kris så ändock en kris som skadar förtroendet hos medlemmarna: Wanja Lundby-Wedins agerande i samband med bonuslöner i AMF. Svenskt Näringsliv sitter i exakt samma båt men har knappast ens nämnts i debatten eftersom frågan är extremt kontroversiell för LO.

5. Det sviktande medlemsantalet hos de allra flesta fackförbund gör att mandatet att förhandla för arbetstagarna som helhet alltmer urholkas. Det blir allt svårare att sätta press på arbetsgivarna som ser sin chans i förhandlingarna framöver. IF Metalls uppgörelse är ett tecken på detta.

Att den svenska modellen sviktar kan tolkas utifrån att det varit en politisk omöjlighet att se över och tidsanpassa den. Inget av de politiska blocken har velat ta i frågan.
Frågan är vem som drabbas mest om modellen rämnar. Finns det risk för att både företagare och arbetstagare hamnar i ett vakuum där kriserna och konflikterna blir stora utan att någon blir vinnare? Blir det återigen de svagare grupperna i samhället som har mest att förlora på ett sådant scenario?

En Berlinmurseffekt där ex.vis forna Östtyskland har haft väl så tuffa år efter att muren på kort tid föll. Det tar alltid tid att ersätta ett system som inte successivt lyckats förnya sig.

/Trendspaning X

Folk tröttnar på lågkonjunkturen

Efter ett halvårs negativa skriverier i vad som beskrivs som lågkonjunktur, finaskris eller liknande burkar gemene man så småningom tröttna och bli mer eller mindre immun mot medias bild av verkligheten. Det första teckent brukar vara att vissa företag eller verksamheter inte alls är drabbade av konjunkturen. Alltfler rapporter om detta kan man nu se i media. "Trots finanskrisen går företaget X bra och ska nyanställa...."

I takt med att tiden går begränsas problemet med dagens finanskris alltmer till vissa branscher och/eller företag.
Vi ska komma ihåg att finansiella kriser och konjuntursvängningar är av masspsykotisk karaktär, inte av att reella värden dvs pengar och andra fasta tillgångar försvinner i något slags svart hål.
Även om många blir arbetslösa har ändå en förkrossande majoritet av svenskarna ett arbete att gå till.

Snarare skjuts ett uppdämt behov framför oss. Våra bilar blir äldre, bostäderna närmar sig alltmer en renovering, byte av bostad blir alltmer akut osv. Konsumtionen kommer igång alltmer. Bankernas restrikitiva hållning håller intei längden eftersom de måste tjäna pengar. Det gör de på utlåning. Till låg ränta som gynnar investeringaviljan. ekonomiska analytiker har under hela vintern förutspått att det kommer att ta lång tid för samhälelt att ta sig ur krisen.
Erfarenheter från tidigare kriser visar att styrkan i en uppgång oftast missbedöms och blir både starkare och snabbare än förväntat.

/Trendspaning X

Småföretagare trotsar konjunkturen

SEB har i en småföretagarpanel ställt frågor om finanskrisen och följderna för det egna företaget. Företagen är överlag positiva beträffande sin egen verksamhet. Det finns också gemensamma framgångsfaktorer; samarbeten med andra företag, nya produkter, lyckade rekryteringar. Dessutom anger företagen att även om lönsamheten är dålig så är den finansiella ställningen ganska god

Flexibilitet är viktigt i en föränderlig marknad. Ju större organisation desto mindre förutsättningar till flexibilitet. Då hjälper inte finansiella resurser, eftersom stora företag blöder fortare än de små. Exempel på detta har vi nu sett i bilindustrin. Företag som lyder under kvartalsekonomi kan inte heller vara lika proaktiva på marknaden som de små eftersom cash-flow värdesätts högre på börsen än långsiktiga marknadssatsningar.

I turbulenta tider ändras spelreglerna på en fri marknad och detta ger naturligtvis maktförskjutningar på olika sätt. Därför kan det finnas fog för slutsatser kring ett scenario där flexibla små organisationer med entreprenörsanda tar mark på bekostnad av de stora. Inga träd växer till himlen m a o.

Skivindustrin redan förlorare

I dagarna pågår rättegången mot grundarna av Pirate Bay. Oavsett rättegångens utfall och vad som är rätt eller fel enligt gällande lagstiftning så anser de flesta oberoende kvalificerade bedömare att loppet är kört för skivindustrin.

Några orsaker:

Rättegången är en kamp mellan David och Goliat vilket triggar igång media och allmänheten som alltid tar ställning för den svage. Om de döms skyldiga kommer det inte att ha den effekt skivindustrin hoppas på. När en spelare trycks ner kommer likt hydran troligen mängder av nya Pirate Bay-kloner att dyka upp med än mer sofistikerad teknik som kringgår en eventuellt fällande dom.

Många artister, författare och filmskapare, har redan funnit nya affärsmodeller istället för den gamla modell som ex.vis skivbolagen använder. De är mycket effektiva och gynnar framförallt de artister som inte vill eller lyckas ta sig in hos de etablerade skivbolagen. När produktionsverktygen nu kan skaffas av vem som helst blir också förlagens, skiv- och filmindustrins tillförda värde allt mindre.

I Los Angeles finns en f.d. artist, Mark Wolman som specialiserat sig på att varna musiker på väg upp hur de ska undvika att hamna i klorna på skivbolagen:

http://www.professorflo.com/

Missnöjet bland artisterna betr. skivbolagens beteende är m a o stort.

Utbudet av musik, film och litteratur verk ökar också allt snabbare till gigantiska proportioner. Alltfler verk kan distribueras till alltfler konsumenter, gratis eller mot betalning. Detta beskriver Chris Andersen i sin bok "The Long Tail" där han visar att aldrig någonsin kommer upplagerekorden från ex.vis 70- 0ch 80-talet att slås, där ett fåtal artister sålde stora mängder. Vilket då gynnade de stora bolagen.

Även lagliga nya spelare kommer att inkräkta på de gamla spelarna i branschen. Apple och iTunes är ett tydligt exempel, tidigare PC-leverantör men nu också en av världens största distributör av musik.
Svenska Spotify är också ett exempel där nya distributionskanaler skapas. Gynnar små spelare, ex.vis kan en artist ha sitt eget "skivbolag" och snabbt finna kanaler ut på marknaden. Missgynnar de stora spelarna då ett av deras största mervärden varit distributionskanalerna, tidigare ex.vis de fysiska musikaffärerna som inte finns kvar längre.
M a o musikbranschens problem är inte fildelningen, det är deras affärsmodell som är "Out-of-date".


/Trendspaning X