Trendspaning i sveriges debattklimat

Trendspaning kan normalt sett vara kontroversiellt. Trender som ännu är svåra att se eller svaga och

som om eller när de kommer att öka, hotar olika typer av maktstrukturer. De trenderna kommer först att mötas av förlöjligande och skepsis till att när de blir mer tydliga, bekämpas aggressivt. För att till sist betraktas som självklara där tidigare idoga belackare hävdar att "det visste jag ju hela tiden".

Det brukar inte vara ett problem i ett normalt debattklimat. Svenskt debattklimat däremot har vid flera tillfällen blivit uppmärksammat i internationella mediakanaler. Både för sin polarisering och sin hätskhet. Bokstavliga mediala lynchmobbar har utvecklats särskilt under 2017, bl.a genom #metoo och #jagärhär. Trots inledningsvis vällovligt syfte.

Att spana på trender i ett sådant klimat är i och för sig väldigt lätt men att publicera och offentliggöra spaningarna är desto svårare och farligare.

Aggressivitet är ett uttryck för dels rädsla och dels fanatism. När aggresiviteten i debatten står på topp är det också lätt att förutse vad som komma skall vad gäller densamma och vad som kommer att ersättas eller utrangeras.

Att DÖ (Decemberöverenskommelsen) ganska snart skulle dö var enkelt att förutse. Att flyktingkrisen hösten 2015 förr eller senare skulle tvinga politiken att ändra inställning, lika lätt.
Samt att den i dess kölvatten skulle ge SD allt större procentsiffror i opinionsundersökningarna.

Att #metoo snart skulle urarta till missbruk och därmed en lynchmobb var minst lika lätt att se. Särskilt som den satte grundlagen ur spel.

Att #jagärhär snabbt skulle urarta till att ytterligare stärka näthatet var en enkel analys. Censur har aldrig tystat på lite längre sikt. Att efter Sveriges första terrordåd (som det bara var att invänta) skulle leda till att tabut att skriva en gärningsmans ursprung skulle brytas var ännu lättare förutse. Och så vidare.

Men den som i förhand hade gått ut och sagt någonting kring ovanstående exempel, att "följande kommer att hända därför att..." hade säkerligen blivit utsatt för någon form av medial lynchning, rasistanklagelser, manschauvinism m.m m.m.

Det hela leder till att de som har makten att besluta, och då menar jag framförallt politiken men även till stor del större företag som arbetar på trendkänsliga marknader, inte vill eller vågar ta höjd för vad som komma skall. Att inte vilja se, eller inte våga agera utifrån vad som sannolikt kommer att ske trendmässigt kan bli ödesdigert.

Trendspanarens favoritteori är den om paradigmskiften, dvs när en paradigm (tankemönster, värdering, norm m.m.) hotas eller börjar avta i betydelse och en ny paradigm börjar ta mark.
Om exempelvis ett politiskt parti hade 1. vågat förutse flyktingkrisens konsekvenser och 2. agerat därefter hade säkerligen inte SD haft tillnärmelsevis lika höga opinionssiffror. Idag är media full av artiklar där det anses att de två största partierna driver de frågor som SD drivit tidigare. Svårt att ta igen det förlorade förtroendekapitalet.
SVT visade hösten 2017 ett program med rubriken "Den stora tvärvändningen" vilket beskriver vad som hände. Innan den tvärvändningen skedde var det öppet mål för SD. Och nu är de inne på spelplanen.

Om H&M hade tagit till sig de mer än övertydliga signalerna om näthandelns expansion som pågått i decennier, hade deras börsras där miljarder försvann i värde, kanske kunnat undvikas eller åtminstone mildrats.

Fat-and-happy, sent ska syndaren vakna..... osv.
Allt detta undvikande av att uppmärksamma skeenden gynnar de som så att säga tar över agendan, oavsett om det anses vara av ondo eller godo.

Och piratkopieringen fortsätter som vanligt.

Nu kommer i en strid ström förslag och krav på censurliknande åtgärder för att framförallt inskränka yttrandefriheten på sociala medier. Allt med ett sk. gott syfte. Eller kanske egensyfte. Men med en tydlig aggressiv och desperat underton.

Möjligheten att uttrycka sin åsikt utanför de gamla mediekanalerna är naturligtvis ett hot mot de etablerade mediekanalerna som  ger såväl ekonomiska som politiska konsekvenser. Det som troligen gör slaget förlorat är dock de yngre generationernas mediekonsumtion.
De följer inte Public Service och den traditionella dagspressen. Även Facebook är out-of-date för dem.
Politikens kampanjande har byggt på de traditionella medierna vilket gör att det finns en symbios dem emellan.

Sist något liknande hände var när piratkopieringen och Pirate Bay var det stora diskussionsämnen. Dåvarande justitieministern Betarice Ask lät sig påverkas av USAs mediaindustri (som är experter på lobbying) och stiftade i panik verkningslösa lagar mot det hela. Det gav mest bara en skjuss åt nya tekniska kapplöpningar och även i viss mån DarkNet. Politiken gjorde alltså läget värre.

Det homogena mediasverige är i ett tydligt paradigmskifte och deras maktbalanser rubbas, därav aggressiviteten. Från alla håll.

/Trendspaning X/