Nedgång i besöksnäringen 2016?

Finns det någon bransch i Sverige som kan komma att drabbas negativt pga. den flyktingkris som Sverige drabbats av under 2015?

Till att börja med, en näring som gynnas är de fastighetsbolag som satsat på flyktingförläggningar. Gott så rent nationalekonomiskt då pengarna ändå stannar i Sverige.
I samma veva har ägarna av geografiskt perifera hotell och pensionat, som hankat sig fram och befunnit sig i en nedåtgående spiral och sett investeringsbehoven växa utom räckhåll, räddats ur en ekonomisk knipa då de kunnat sålt sin anläggning till bra priser.
Likaså har Migrationsverket blivit en arbetsgivare att räkna med framförallt för många som stått utanför arbetsmarknaden. Också pengar som stannar i Sverige.

En bransch, egentligen delvis samma bransch som ovan, som lär ta stryk flera år framåt är troligen besöksnäringen.

Orsaken? Internationell press flödar av reportage och analyser om hur det svenska välfärdssamhället förväntas brytas ned av europas största flyktingström per capita. Sverige anses helt enkelt vara ett intressant exempel på hur snabbt en nation kan degenereras.
Sverige ses alltså utifrån som ett civiliserat och i många avseenden föredömligt land (inte minst betr. jämställdhet) i förestående snabb nedgång. Detta exemplifierat av eskalerande oroligheter på flyktingförläggningar och shoppingcenter, alltfler segregerade laglösa bostadsområden, ökad gatubrottslighet, rån, hedersvåld, islamisering, tiggeri och en ökande våldsbenägen extrem främlingsfientlig rörelse ger en starkt negativ bild internationellt. Naturligtvis mumma för medial uppmärksamhet. Donald Trump använde Sverige som ett avskräckande exempel där muslimerna enligt honom är på väg att ta över ett helt land.

Även om de förmedlade bilderna av Sveriges problem i flera fall är överdrivna så hjälper det föga.
Utländska turister, framförallt från USA , gör som många andra turister; bokar med magkänslan utifrån vad de får till livs i media och lär dra åt sig öronen vad gäller Sverige som besöksmål. Den turistgrupp som kan väga upp tappet är kineserna som oftast är avskärmade från västerländsk nyhetsrapportering.

Möjligen kan också tappet i utländska turistbesök kompenseras av att svenskarna stannar hemma pga terrorhot och därmed minska kapitalutflödet ur Sverige. Därmed borde konsumtion och eventuella övernattningar i Sverige öka. Likaså kan kvarvarande hotell få högre beläggning pga minskat utbud. M a o en kanske välbehövlig utrensning i hotellbranschen.
Norge och Danmark lär troligen också se en ökad turism från Sverige dels pga. att de bedöms som säkrare länder med restriktiv migrationspolitik samtidigt som de gynnas av en stark krona och att de kan nås med tåg eller egen bil dvs. utan flygresa.
En positiv effekt av detta är naturligtvis de miljömässiga aspekterna. Alla kriser har m a o positiva "baksidor", inte att förakta. Kanske kan flyktingkrisen bland många andra effekter trigga igång bättre miljötänkande vad gäller resandet.

Vi kan också räkna med att varje terrorattack i Euorpa kan kanalisera om resandet till länder som inte drabbats hittills.

Konklusion: oavsett fakta så är det 80-20-regeln som styr i första hand.  80% känslor och 20% logik avgör våra beslut. Gäller oavsett om vi vågar erkänna det eller inte.

/Trendspaning X

2016 ett stålbad för EU (och Sverige)

Är Europeiska Unionen ett instabilt bygge som riskerar falla ihop?
Under ett fåtal år har EU drabbats av flera olika kriser som blottat svagheter i hur unionen är uppbyggd.

En kort och ej komplett resumé blandad med kommentar av och kring en artikel i The Economist med titeln "Loathe thy neighbour". För den kompletta versionen läs originalet via länken:

The Economist "Loathe thy neighbour"

Euro-krisen som triggades igång av bl.a. Grekland och Spaniens skuldberg visade på stora brister i hur Euron är uppbyggd. Tyskland ansåg sig bl.a. utnyttjade av länder med starkt korrumperad ekonomi om de skulle stå för notan för att lösa de bankrutta ländernas situation.

De romska tiggarna från Rumänien, visade på ett tydligt sätt stora skillnader i levnadsstandard och stora sociala skillnader EU-länderna emellan.

Organiserad brottslighet från bl.a. Litauen har exporterat sin verksamhet till bl.a. Sverige vilket drastiskt ökat allt ifrån åldringsbrott till stölder och villainbrott.

Och därefter flyktingkrisen vilken eskalerade under 2015 och visade på att solidariteten EU-länderna emellan inte var vad den borde ha varit. Stängda gränser och kvotförhandlingar som rann ut i sanden.
Schengen-avtalet som var en av grundvalarna i EU-bygget sattes ur spel. Till detta Visegrad-länderna som nu alltmer sätter sig på tvären gentemot Bryssel. Storbritannien folkomröstar om en Brexit.

Kommer det att bli bättre under 2016?

Populistiska partier i stort sett i alla EU-länder går framåt. Befolkningen i de rika länderna vill inte mista sina välfärdssystem. Befolkningen i de fattigare länderna vill inte hamna i händerna på de rikare länderna. De flesta EU-ländernas befolkning uppfattar nu i realiteten problemen som större än fördelarna.
Nationalistiska strömningar dvs krav på stängda gränser, minskad eller ingen invandring är legio och ett faktum i alla EU-länder idag.
De lösningar som skulle behöva göras sitter troligen långt inne.
En flexiblare arbetsmarknad är nödvändig om integrationen ska fungera menar artikelförfattaren. Utan fler jobb lär de sociala problemen bli gigantiska, den ekonomiska tillväxten uteblir och de offentliga sociala och polisiära utgifterna rusar i höjden.

Att ändra på lagstiftningen inom arbetsrätt lär kräva än värre kriser i Sverige än vad vi hittills upplevt innan den frågan kan diskuteras. Italien gjorde ändringar i sin arbetsrättsliga lagstiftning; lättare att avskeda men bättre socialt skydd för nyanställda fick snabbt ner arbetslösheten. Det i sin tur gav en välbehövlig skjuts upp i ekonomin och därmed de offentliga finanserna.

Kriser leder alltid till någon form av paradigmskifte, en eller flera. Allmänt ifrågasatta paradigmer kräver milda händelser för att ersättas, cementerade paradigmer kräver rejält allvarliga kriser för att de ska gå att rucka på.
Där är vi inte än vad gäller arbetsmarknaden i Sverige. Men vi kommer att komma dit.
Vi får alltså räkna med att det under 2016 blir avsevärt värre innan det blir bättre. Förhoppningsvis  räcker det med 2016 annars kommer skadorna på det svenska samhället, framförallt de sociokulturella, troligen att ta lång tid att reparera.

/Trendspaning X

Pappers-boken lever och frodas

När först ljudboken och sedan e-boken i läsplattor kom var i stort sett alla bedömare eniga om att pappersboken var dödsdömd. Och med den alla bokhandlar.

Den profetian har kommit ordentligt på skam.

Det hela är typiskt när ny teknik lanseras. Bedömare av den nya tekniken tenderar allt som oftast att överdriva konsekvenserna av den nya tekniken, att den kommer at helt ersätta den gamla tekniken eller företeelsen. När det gäller IT-baserad teknik drivs den också på av IT-branschen. Det ligger i den branschens kultur (av gammal hävd) att ny IT-baserad teknik ersatt gammal manuell dito. Skickligheten att makrnadsföra ny teknik som slår ut gammal är alltså välutvecklad sedan årtionden.

Riktigt så enkelt är det alltså inte.

Akademibokhandeln som var till salu för några år sedan och ansågs vara väldigt svårsåld pga den dödsdömda bransch de befinner sig i, gör nu istället rekordresultat.
Pappersboken säljer som aldrig förr både i butik och på nätet.

Vinstlyft för Akademibokhandeln

Många bokhandlar har i och för sig försvunnit de senaste åren men det kan antagligen tillskrivas konkurrens från externa shoppingcenter och att däremd centrumhandeln tagit stryk. Framförallt i landsortsstäder där kortsiktiga kommunpolitiker fallit i shoppingcenter-fällan tack vare skickliga lobbyister från stora butikskedjorna och fastighetsägare specialiserade på extern-handel.

Den som är bra på tyska rekommenderas lyssna på Frank Sonder och hans föredrag med titeln "Distrust the Hype". Vilket man alltid bör göra som trendspanare.

"Distrust the Hype" Frank Sonder

/Trendspaning X

Polarisering i sociala media.

Partierna på vänster resp. högerkanten har avsevärt större genomslag, dvs. följare och delningar på sociala media jämfört med de partier som ligger mer i mittenfåran dsv de mer etablerade partier som funnits med i politiken länge. Särskilt i relation till antal platser i EU-parlamentet.

Tidskriften The Economist gjorde en kartläggning över antalet följare på Twitter i förhållande till antal poster i EU-parlametet och kom fram till resultatet redovisat i nedanstående bild.

Bild: The Economist

En orsak till detta är den interna kommunikationskulturen i respektive partier. Mittenpartierna är mer noggranna med att innan inlägg görs, se till att de inte uppfattas stötande hos de väljargrupper de vill rikta sig till. Vilket ofta är de allra flesta grupper i samhället....

Likaså blir mer radikala inlägg från etablerade politiker hett stoff för pressen att blåsa upp så därför undviks de. Om inte annat lär partipiskan vina. Därför blir inläggen ofta okontroversiella och därmed ointressanta, ofta floskel-liknande.

De mer extrema partierna däremot, både til höger och vänster har generellt en helt annan kommunikationskultur. De har tagit sig till sin position pga. att de drivit en mer tydlig och polariserad politik, ofta extrem sådan som till att börja med inte appelerade den stora massan men som nu alltmer vinner mark, inte minst för de populistiska partierna på högerkanten.

De partierna har inte heller samma upparbetade kontakter i etablerade media. Därför har det fallit sig naturligt att bli flitigare med att använda sociala media. Kontroversiella inlägg ger, så som braskande rubriker i papperspressen alltid gjort, mer uppmärksamhet.

Lägg till detta åldersfördelningen på sociala media kontra pappersmedia och public service, TV m.m. så kan vi se en trolig trend där de tillkommande yngre väljargrupperna kommer att bli alltmer polariserade.  De blir även allt svårare att kategorisera; väljargrupperna är inga grupper längre utan befolkningen blir alltmer heterogen ur ett politiskt perspektiv.
Även de högerextrema invandringskritiska partierna har många invandrare som sympatisörer. Bilden blir därför alltmer komplex..... och de etablerade aktörerna har vanligtvis svårt att anpassa sig till nya spelregler när paradigmskiften inom media förändrar spelplanen.

/Trendspaning X