Under ett fåtal år har EU drabbats av flera olika kriser som blottat svagheter i hur unionen är uppbyggd.
En kort och ej komplett resumé blandad med kommentar av och kring en artikel i The Economist med titeln "Loathe thy neighbour". För den kompletta versionen läs originalet via länken:
The Economist "Loathe thy neighbour"
Euro-krisen som triggades igång av bl.a. Grekland och Spaniens skuldberg visade på stora brister i hur Euron är uppbyggd. Tyskland ansåg sig bl.a. utnyttjade av länder med starkt korrumperad ekonomi om de skulle stå för notan för att lösa de bankrutta ländernas situation.
De romska tiggarna från Rumänien, visade på ett tydligt sätt stora skillnader i levnadsstandard och stora sociala skillnader EU-länderna emellan.
Organiserad brottslighet från bl.a. Litauen har exporterat sin verksamhet till bl.a. Sverige vilket drastiskt ökat allt ifrån åldringsbrott till stölder och villainbrott.
Och därefter flyktingkrisen vilken eskalerade under 2015 och visade på att solidariteten EU-länderna emellan inte var vad den borde ha varit. Stängda gränser och kvotförhandlingar som rann ut i sanden.
Schengen-avtalet som var en av grundvalarna i EU-bygget sattes ur spel. Till detta Visegrad-länderna som nu alltmer sätter sig på tvären gentemot Bryssel. Storbritannien folkomröstar om en Brexit.
Kommer det att bli bättre under 2016?
Populistiska partier i stort sett i alla EU-länder går framåt. Befolkningen i de rika länderna vill inte mista sina välfärdssystem. Befolkningen i de fattigare länderna vill inte hamna i händerna på de rikare länderna. De flesta EU-ländernas befolkning uppfattar nu i realiteten problemen som större än fördelarna.
Nationalistiska strömningar dvs krav på stängda gränser, minskad eller ingen invandring är legio och ett faktum i alla EU-länder idag.
De lösningar som skulle behöva göras sitter troligen långt inne.
En flexiblare arbetsmarknad är nödvändig om integrationen ska fungera menar artikelförfattaren. Utan fler jobb lär de sociala problemen bli gigantiska, den ekonomiska tillväxten uteblir och de offentliga sociala och polisiära utgifterna rusar i höjden.
Att ändra på lagstiftningen inom arbetsrätt lär kräva än värre kriser i Sverige än vad vi hittills upplevt innan den frågan kan diskuteras. Italien gjorde ändringar i sin arbetsrättsliga lagstiftning; lättare att avskeda men bättre socialt skydd för nyanställda fick snabbt ner arbetslösheten. Det i sin tur gav en välbehövlig skjuts upp i ekonomin och därmed de offentliga finanserna.
Kriser leder alltid till någon form av paradigmskifte, en eller flera. Allmänt ifrågasatta paradigmer kräver milda händelser för att ersättas, cementerade paradigmer kräver rejält allvarliga kriser för att de ska gå att rucka på.
Där är vi inte än vad gäller arbetsmarknaden i Sverige. Men vi kommer att komma dit.
Vi får alltså räkna med att det under 2016 blir avsevärt värre innan det blir bättre. Förhoppningsvis räcker det med 2016 annars kommer skadorna på det svenska samhället, framförallt de sociokulturella, troligen att ta lång tid att reparera.
/Trendspaning X
Inlägg
