Det har helt plötsligt blivit officiellt uppenbart att Sveriges ekonomi till
 |
| Allt sämre villkor för de små företagen. |
Varje kris prövar som sagt hur pass uthålligt samhället som sådant är. Och hur pass väl anpassat systemen och maktstrukturerna är till den faktiska verkligheten.
Riksbanken har anslagit 500 miljarder kronor för stöd till företag i ekonomisk kris. I praktiken kommer dessa pengar enbart att vara möjlig att dela ut till stora företag då sedvanlig kreditprövning fortfarande gäller. En kreditprövning som är helt anpassad till fastighets- och bostadskrediter och allt annat än anpassad till småföretag.
Anstånd med skatteinbetalningar låter ju bra men det kan bli en riktig rysare för småföretagaren. Det är alltid företagaren / styrelsen personligen som är ansvarig för att skatterna betalas, oavsett konkurs.
Därför kan ett anstånd bli en rysare vilket vid en konkurs också kan leda till personlig konkurs.
Likaså ska ränta betalas till Skatteverket vilket enligt beräkningar kommer att ge en miljard kronor i extra ränteintäkter till staten. Intressant stödform m a o.
Ett beslut om sk korttidsarbete har raskt drivits igenom för att underlätta för företagen att minska sina lönekostnader. Byråkratin är dock omfattande. Dels ska kollektivavtal tecknas, sedan ska det tecknas skriftliga avtal med personalen för att sedan kunna dra ner arbetstiden med exakt 20, 40 eller 60%. Exakt. Dessutom ska det göras en skriftlig utredning om att företagen faktiskt drabbats av Corona-krisen och att det inte kunde förutses.
När detta är gjort ska en ansökan till Tillväxtverket skickas in för beslut. Ett statligt verk där personalen sitter hemma och jobbar.
Innan dessa byråkratiska processer gått igenom och eventuella (!) pengar betalats ut lär de små företagen för länge sedan gått i konkurs pga likviditetsbrist.
Till detta kommer den konservativa fastighetsbranschens hårdnackade inställning att hyran ska betalas oavsett vilka kriser som helst.
Allt detta klarar de stora företagen av men de små är oftast helt chanslösa.
Som alltid är det inte förlusterna på slutraden som är avgörande för en konkurs. Det är likviditetsbrist som avgör en sådan.
En småföretagare med självbevarelsedrift drar inte heller på sig stora skatteskulder utan sätter hellre företaget i konkurs.
Staten, regering och riksdag har således ingen kunskap om hur de spelregler de satt upp fungerar för småföretagen.
Snarare verkar det som at politiken även i kristider ägnar sig åt symbolpolitik. Att varje dag kunna kalla till presskonferens med maximal medial uppmärksamhet är naturligtvis också ett guldläge för sittande regering.
I varje valrörelse pratas det om att minska det byråkratiska krånglet för småföretagen men varje mandatperiod har detta istället ökat eftersom konskevensen av diverse nya lagar och regler inte utreds. Således allt svårare att driva småföretag.
Trenden på lång sikt kan förhoppningsvis bli att det blir mer tydligt att Sveriges ekonomi är beroende av småföretagen.
/Trendspaning X/
Inlägg
