Först och främst är varsel inte detsamma som att alla blir uppsagda. Man tar till lite extra för att gardera sig eftersom det är en komplicerad process att avskeda folk. Antalet friställda när allt är klart brukar normalt bli mindre. Varslen av de fast anställda har också föregåtts av att företagen "rensat" i avtalen med bemanningsföretag och diverse resurskonsulter. Dessa utgör alltmer en flexibel buffert för att kringgå problematiken med varsel och uppsägningar. Bemanningsföretagens expansion de senaste åren i Sverige är en konsekvens av att företagens stora kostnadsmassa är personalkostnader och att svängningarna på marknaden blir allt snabbare. Därför krävs mer flexibilitet för att konkurrera på en global marknad.
Och så till saken med detta blogginlägg. Att varsla i tider där det inte är en lågkonjunktur är ofta väldigt uppseendeväckande. Att varsla när konjunkturen viker gör att företaget som varslar bara blir en i mängden och därmed skadas inte företagets goodwill. Och den senare blir allt viktigare bl.a. i och med allt kräsnare konsumenter.
Ytterligare en trend som påverkar är att tjänstemannasektorn fått vara relativt sett orörd vad gäller rationaliseringar till skillnad från produktion som under många år slimmats och automatiserats ibland till bristningsgränsen, för att hänga med i den globala konkurrensen. Så inte längre. Nu måste även det administrativa trimmas liksom att tjänsteproduktionens effektivitet ses över. Digitalisering och nya kommunikationsverktyg slår redan hårt mot tjänstesektorn. Även om den växer på annat sätt med krav på andra kompetenser.
Det finns massor att göra för oss alla men vi är troligen fel organiserade för att kunna få möjlighet att uträtta det som finns att göra. Därav hög arbetslöshet även under de senaste högkonjunkturerna. Någon form av strukturfel m a o. Exakt vilka strukturfel kan diskuteras. Där har vi den största utmaningen. Fler inlägg om stora förändringar i vårt arbetsliv kommer på denna blogg.
/Trendspaning X
Inlägg
