Kvartalsekonomin ingen framgångsfaktor

De medelstora ägarledda företagens andel av
arbetstillfällen i Tyskland (orange färg).
Under den streckade linjen andelen företag över 500 anställda. 

I den förra lågkonjunkturen, (när det nu var, de blir allt tätare men kortare) kunde vi se två olika sätt att hantera den hos två produktmässigt likartade företag. Volvo gjorde som vanligt; permitterade personalen. Scania gjorde det annorlunda, de permitterade ingen utan drog igång interna utbildningsprogram. Förbättringsprogrammen hade de redan eftersom de arbetar aktivt med LEAN Production. Konsekvensen av de två olika strategierna blev tydliga när konjunkturen vände uppåt igen. Scania kunde öka produktionen omgående eftersom alla medarbetare redan fanns på plats. Volvo hade en längre startsträcka eftersom flera av dem som permitterats hade skaffat nya jobb. I en tid då konjunktursvängningarna var relativt långsamma och sträckte sig över år var det inga problem. Det var oftast en nödvändighet eftersom uthålligheten i ett företag inte är obegränsad. I dagens avsevärt mer volatila ekonomi blir det däremot fel strategi. Det gäller att snabbt ställa om i både upp och nedgång.

En god uthållighetsgrad blir en framgångsfaktor. En flexibel organisation med kompetenta medarbetare en annan.

Det tyska näringslivet är ett av världens mest stabila. De stora företagen i Tyskland står faktiskt för en mindre del av det totala antalet anställda. Det är istället sk. "Mittelstand", dvs. medelstora företag som står för merparten av sysselsättningen. Ett typiskt "Mittelstand" är ägarlett eller ett familjeföretag och inte börsnoterat. Företagen är alltså inte offer för kvartalsekonomin. De som har några år på nacken har samlat i ladorna och har därför lång uthållighet (tvärtemot vad finansbranschen anser vara bra).

Deras anställda ses mer som familjemedlemmar än en faktor att reglera kostnadsmassan med. I konjunktursvackor gör alltså den absoluta merparten av Tysklands företag precis som Scania. Det ger naturligtvis en avsevärt stabilare samhällsekonomi.

För ett par lågkonjunkturer sedan gick Böhler- Uddeholm i Hagfors i bräschen för en liknande metod genom att lokalt komma överens om lägre lön för alla anställda för att rida ut krisen. Istället för att säga upp personal. Det var inledningsvis starka protester från facken centralt, men de fick ge med sig då de lokala fackliga företrädarna stod på sig. Det här förfaringssättet blev snabbt anammat och accepterat i mängder av andra företag.

Sedan kan man fundera på varför ett företag åker upp och ner i takt med konjunkturerna. Företag med aktiv marknadsföring och försäljning samt förutseende produkt- och/eller tjänsteutveckling hamnar oftast inte lika djupt i vågdalarna. Men det är en annan fråga.

/Trendspaning X