Kaos leder till bättre tider

Det svenska debaklet i riksdagen lär väl inte ha undgått någon. Analyserna i media är många. Och hur kan detta hända i trygga och stabila Sverige? Här kommer ytterligare en analys, som mer siktar framåt. Vad kan de lite mer långsiktiga konsevenserna bli? Bortsett från de politiska.

Out-of-date och inget att förlita sig på längre.

Men först, varför hände det? Trendspanarnas favoritteori om paradigmskifte kan enkelt appliceras på det hela. Ett paradigmskifte sker när de gamla sanningarna, praxis, kutym m.m. ifrågasätts av allt fler. De som är inne i politiken har betett sig likartat i decennier. Den traditionella politiska retoriken ex.vis, som upplevs som pajkastning, verkar väljarna ha tröttnat på.
När någonting är mitt uppe i ett paradigmskifte uppstår oro, spänningar och ibland kaotiska skeenden. De gamla strukturerna håller på att brytas ner samtidigt som nya strukturer inte är synliga eller åtminstone otydliga. Den beskrivningen kan alltså ganska lätt appliceras på dagens politiska läge.

Vi får räkna med ett långdraget politiskt vakuum. Egentligen började det redan tidigare i år, i samband med valrörelsen. Sedan dess och fram till tidigast våren 2015 kommer vi inte att se en särskilt proaktiv politisk styrning av Sverige. Dvs. ett helt år!
Vad kan konsekvenserna tänkas bli och vilka trender drivs på av situationen?

1. Politiken upplevs inte längre trygg och stabil. Första reaktionen är naturligtvis oro eller indignation. Nästa reaktion kan bli att "vi får väl ta tag i saker själva eftersom det inte tas några beslut i riksdagen". Det sk "Tjänstemannapartiet" i kommuner och annan offentlig verksamhet står inför praktiska problem i vardagen och förr eller senare måste de agera för att ha en fungerande verksamhet. Det finns helt enkelt inga beslut uppifrån att vänta på.

2. En ökad grad av civil olydnad. Respekten för att regeringen tar ett ansvar och leder oss på rätt väg har natuligtvis fått sig en törn. Politikerföraktet är definitivt inte något nytt i Sverige men nu visar sig svagheterna desto mer vilket ytterligare underblåser föraktet. Och den som svenskarna litade mest på, Anders Borg, oavsett politisk åsikt, är ju helt borta ur politiken.

3. Det ger också vilja och utrymme för fler frivilliga insatser, mer välgörenhet och mer idealism. Nu tar inte politiken hand om oss som de gjorde i folkhemmet Sverige och då får de ideella krafterna ta tag i det som behövs för ett fungerande samhälle. Av rent medmänskliga skäl. Trenden finns redan men den förstärks troligen i och med att förtroendet för trygghetssystem och politik sviktar.

4. När katten är borta då dansar råttorna på bordet är väl en sammanfattnig av ovanstående. Både goda och onda krafter kan naturligtvis dyka upp i situationen men människan är i grunden god så det lär bli en majoritet av goda initiativ. Grupptryck är en stark kraft.

5. För de unga generationerna är situationen inte ett problem. Eller rättare sagt det ökar inte problemen, de har dem redan. De har inte växt upp i den gamla tydliga vänster-höger-debatten utan har helt andra synsätt. De är dessutom mer eller mindre utestängda från vuxenvärlden med en fortsatt hög ungdomsarbetslöshet, bristande lärlingssystem, ut-LASning, tim- och visstidsanställningar m.m.
När instegsåldern på arbetsmarknaden är uppe i 29 år finns det uppenbart ett systemfel. Frågor som rör de unga finns dock inte på den politiska agendan. De unga har ju inte något motsvarande PRO som kan bedriva stark lobbying.

6. På sikt leder nr 5 till en avtagande ekonomisk tillväxt då en allt större befolkningsgrupp står utanför bostadsmarknad, konsumtionsmarknad och arbetsmarknad. Dessutom, för att späda på det hela, en befolkning som blir allt friskare upp i åldrarna och vill eller måste arbeta längre än till 65 år. Men de unga är kreativa och har energi så de kommer att lösa sin situation på sina alldeles egna och säkert unika sätt. Trots att de inte anses vara särskilt bra i matematik. Och trots politiken.

7. Så därför... på lite längre sikt får vi en höjd konkurrenskraft i Sverige. Fler unga vill bli entreprenörer och det har vi brist på. Entreprenörskap är en överlevnadssstrategi som kvävdes i det trygga folkhemmet Sverige. Det lider vi av idag med alltför få små och (särskilt) medelstora företag, men de unga kommer nu starkt som egna företagare. Dels eftersom det inte finns något alternativ men desto mer för att de vill ha valfrihet, styra sitt liv, förverkliga sin dröm, möjlighet att göra sin röst hörd, ifrågasätta osv. Sådant de lärt sig sedan 6-årsgruppen.

Det finns m a o alltid hopp och alltid lösningar på problem. Ur kaos kommer förändring och nya idéer som leder oss framåt. Vi kan kanske se fram emot en lite mer sydeuropeisk tid i Sverige. Liksom i Italien borde det dagliga Sverige kunna fungera trots politiken och tack vare medborgarna.

/Trendspaning X