lördag 27 december 2014

Paradigmskifte i politiken?

Termen paradigmskifte infördes av forskaren Thomas Kuhn 1962. Framförallt för att beskriva skeendet när vedertagna teorier inom forskning började ifrågasattes eller motbevisas.

Definitionen på Paradigmskifte enligt Wikipedia:

Ett paradigmskifte ingår i ett sammanhang av olika faser:

1 Det finns en allmän föreställning om ett fenomen, eller det finns ett tankemönster, som forskarsamhället själv inte är direkt medvetet om. Forskning som befinner sig i denna fas kallar Kuhn normalvetenskap, och den kännetecknas av problemlösning inom tankemönstrets eller föreställningens ramar.

2 Det föreligger anomalier, som kollektivet inte förmår ta till sig, eftersom de fastnat i sina tankemönster, eller den utbredda föreställningen är så grundmurad att dess "sanning" är överordnad vad som motsäger den. 

3 Forskningen kommer till en kris där anomalin måste förklaras. 

4 Paradigmskiftet inträder när någon bryter kollektivets tankemönster och förklarar anomalin som en del i en större felaktig föreställning eller världsbild, och detta nya tankemönster vinner gehör. 

5 Forskningen kommer till en förvetenskaplig fas, där det nya paradigmet fastställs.
Därefter kommer en ny fas av normalvetenskap inom det nya paradigmet.

Om vi nu ändrar några uttryck i samma text för att få en jämförelse på politik (främst svensk sådan men även i övriga EU):

Ett paradigmskifte ingår i ett sammanhang av olika faser:

1 Det finns en allmän föreställning om ett fenomen, eller det finns ett tankemönster, som politikersamhället själv inte är direkt medvetet om. Tankemönster som befinner sig i denna fas kallar Kuhn normalpolitik (politiskt korrekta tankemönster), och den kännetecknas av problemlösning inom tankemönstrets eller föreställningens ramar.

Ett sammanbitet gäng som kanske inte riktigt förstår 
vad de är mitt uppe i. Att se paradigmskiften i sin värld inifrån
 är m a o svårt.
2 Det föreligger anomalier som kollektivet inte förmår ta till sig, eftersom de fastnat i sina tankemönster, eller den utbredda föreställningen är så grundmurad att dess "sanning" är överordnad vad som motsäger den.

3 Politiken kommer till en kris där anomalin måste förklaras.

4 Paradigmskiftet inträder när någon bryter kollektivets tankemönster och förklarar anomalin som en del i en större felaktig föreställning eller världsbild, och detta nya tankemönster vinner gehör.

5 Politiken kommer till en förpolitisk fas, där det nya paradigmet fastställs.

Därefter kommer en ny fas av normalpolitik inom det nya paradigmet.

Att det svenska politiska läget är och varit oroligt är väl ingen överdrift. För en trendspanare ter sig de flesta utspel och uttalanden som tydliga signaler på ett paradigmskifte. Allmänheten är numera van att ha valmöjligheter på helt andra premisser än dagens politik ger. I alla de enskilda etablerade partierna finns det åsikter som väljarna både ställer upp på eller inte ställer upp på. Vi är vana att kunna välja varje ingrediens i menyn. Inte bara Happy Meal.

Detta kombinerat med en retorik partierna emellan som hör till det förgångna. Pajkastning och floskler istället för sakfrågor, vårdslös hantering av statistik och fakta för att gynna sina egna syften… osv osv. Inte OK idag när allmänheten har möjligheten att granska och diskutera allt som sägs via bloggosfären och i sociala medier.
Dessutom alltfler tillkomna generationer som sedan grundskolan lärt sig att ifrågasätta, dra egna slutsatser och kritiskt granska det mesta. Hade det blivit nyval hade 50 000 nya väljare tillkommit och frågan är hur dessa skulle ha röstat? Allt för stor risk för de etablerade partierna gjorde säkerligen att de undvek nyval till varje pris. 
Allt sammantaget: tydliga tecken på paradigmskifte. Vart tar då politiken vägen? Enligt teorin ovan så är vi inte där än för att kunna skönja vartåt det bär. Mitt i paradigmskiftet kan vi inte se det dvs. någonstans i fas 3 till 4 enligt ovan.


/Trendspaning X

lördag 6 december 2014

e-handeln utmanar matvaru-oligopolet

Att vi har ett oligopol inom dagligvaruhandeln i Sverige har gjort att kvalitet och (framförallt) ekologisk mat fått stå tillbaka under många år. Ett oligopol som bestått av Coop, Axfood (Willys och Hemköp) samt ICA.

Jonas Kjellberg, Gourmetdirekt,
utmanar dagligvarubranschen
I övriga Europa, bl.a. Tyskland, Italien och Frankrike har utvecklingen kommit mycket längre vad gäller bl.a. ekologisk mat och tillgängligheten för närproducerad mat. När tyska Lidl kom in i Sverige blev det högljudda protester och en intensiv lobbyverksamhet tog fart. Lidl är med tyska mått mätt en lågkvalitativ kedja. I Sverige utmanar de sina konkurrenter med kvalitet. Allting är med andra ord relativt. De har dessutom alltmer både ekologisk och svensk mat i sitt sortiment. Det öppnar också upp möjligheter för de lite mindre matproducenterna då det finns en alternativ kund utanför oligopolet. Lidl har int eheller strategin at tha fullsortiment året om utan överraskar sina kunder med säsongsvaror. Vilket är regel nere i Europa.

Oligopolet har haft makten över försäljningen, dvs butikerna men även distributionen till försäljningsställena. Nu utmanas båda dessa maktpositioner även av e-handeln.
Linas matkasse och Bra Mat Hemma är två aktörer som utmanar med direktleveranser hem till dörren.

Ytterligare en spelare dyker nu upp: Gourmetdirekt. Deras idé är att distribuera direkt från bonden till konsumenten dvs kapa bort onödiga och fördyrande mellanhänder.

Gourmetdirekt: natmat-direkt-fran-bonde-till-kund/

Små oberoende distributionsföretag ser också sin chans i den förändring som nu sker.
Det handlar alltså om ett glapp mellan vad konsumenten vill ha och vad utbudet är. I ett sådant glapp finns det alltid affärsmöjligheter. De stora aktörerna är dock ofta alltför trögrörliga för att fånga upp de möjligheterna.

/Trendspaning X





fredag 5 december 2014

Kaos leder till bättre tider

Det svenska debaklet i riksdagen lär väl inte ha undgått någon. Analyserna i media är många. Och hur kan detta hända i trygga och stabila Sverige? Här kommer ytterligare en analys, som mer siktar framåt. Vad kan de lite mer långsiktiga konsevenserna bli? Bortsett från de politiska.

Out-of-date och inget att förlita sig på längre.
Men först, varför hände det? Trendspanarnas favoritteori om paradigmskifte kan enkelt appliceras på det hela. Ett paradigmskifte sker när de gamla sanningarna, praxis, kutym m.m. ifrågasätts av allt fler. De som är inne i politiken har betett sig likartat i decennier. Den traditionella politiska retoriken ex.vis, som upplevs som pajkastning, verkar väljarna ha tröttnat på.
När någonting är mitt uppe i ett paradigmskifte uppstår oro, spänningar och ibland kaotiska skeenden. De gamla strukturerna håller på att brytas ner samtidigt som nya strukturer inte är synliga eller åtminstone otydliga. Den beskrivningen kan alltså ganska lätt appliceras på dagens politiska läge.

Vi får räkna med ett långdraget politiskt vakuum. Egentligen började det redan tidigare i år, i samband med valrörelsen. Sedan dess och fram till tidigast våren 2015 kommer vi inte att se en särskilt proaktiv politisk styrning av Sverige. Dvs. ett helt år!
Vad kan konsekvenserna tänkas bli och vilka trender drivs på av situationen?

1. Politiken upplevs inte längre trygg och stabil. Första reaktionen är naturligtvis oro eller indignation. Nästa reaktion kan bli att "vi får väl ta tag i saker själva eftersom det inte tas några beslut i riksdagen". Det sk "Tjänstemannapartiet" i kommuner och annan offentlig verksamhet står inför praktiska problem i vardagen och förr eller senare måste de agera för att ha en fungerande verksamhet. Det finns helt enkelt inga beslut uppifrån att vänta på.

2. En ökad grad av civil olydnad. Respekten för att regeringen tar ett ansvar och leder oss på rätt väg har natuligtvis fått sig en törn. Politikerföraktet är definitivt inte något nytt i Sverige men nu visar sig svagheterna desto mer vilket ytterligare underblåser föraktet. Och den som svenskarna litade mest på, Anders Borg, oavsett politisk åsikt, är ju helt borta ur politiken.

3. Det ger också vilja och utrymme för fler frivilliga insatser, mer välgörenhet och mer idealism. Nu tar inte politiken hand om oss som de gjorde i folkhemmet Sverige och då får de ideella krafterna ta tag i det som behövs för ett fungerande samhälle. Av rent medmänskliga skäl. Trenden finns redan men den förstärks troligen i och med att förtroendet för trygghetssystem och politik sviktar.

4. När katten är borta då dansar råttorna på bordet är väl en sammanfattnig av ovanstående. Både goda och onda krafter kan naturligtvis dyka upp i situationen men människan är i grunden god så det lär bli en majoritet av goda initiativ. Grupptryck är en stark kraft.

5. För de unga generationerna är situationen inte ett problem. Eller rättare sagt det ökar inte problemen, de har dem redan. De har inte växt upp i den gamla tydliga vänster-höger-debatten utan har helt andra synsätt. De är dessutom mer eller mindre utestängda från vuxenvärlden med en fortsatt hög ungdomsarbetslöshet, bristande lärlingssystem, ut-LASning, tim- och visstidsanställningar m.m.
När instegsåldern på arbetsmarknaden är uppe i 29 år finns det uppenbart ett systemfel. Frågor som rör de unga finns dock inte på den politiska agendan. De unga har ju inte något motsvarande PRO som kan bedriva stark lobbying.

6. På sikt leder nr 5 till en avtagande ekonomisk tillväxt då en allt större befolkningsgrupp står utanför bostadsmarknad, konsumtionsmarknad och arbetsmarknad. Dessutom, för att späda på det hela, en befolkning som blir allt friskare upp i åldrarna och vill eller måste arbeta längre än till 65 år. Men de unga är kreativa och har energi så de kommer att lösa sin situation på sina alldeles egna och säkert unika sätt. Trots att de inte anses vara särskilt bra i matematik. Och trots politiken.

7. Så därför... på lite längre sikt får vi en höjd konkurrenskraft i Sverige. Fler unga vill bli entreprenörer och det har vi brist på. Entreprenörskap är en överlevnadssstrategi som kvävdes i det trygga folkhemmet Sverige. Det lider vi av idag med alltför få små och (särskilt) medelstora företag, men de unga kommer nu starkt som egna företagare. Dels eftersom det inte finns något alternativ men desto mer för att de vill ha valfrihet, styra sitt liv, förverkliga sin dröm, möjlighet att göra sin röst hörd, ifrågasätta osv. Sådant de lärt sig sedan 6-årsgruppen.

Det finns m a o alltid hopp och alltid lösningar på problem. Ur kaos kommer förändring och nya idéer som leder oss framåt. Vi kan kanske se fram emot en lite mer sydeuropeisk tid i Sverige. Liksom i Italien borde det dagliga Sverige kunna fungera trots politiken och tack vare medborgarna.

/Trendspaning X





tisdag 11 november 2014

Fotomodell eller inte?

Smart kille
Stiftelsen för Strategisk Forskning har publicerat en studie om vilka yrken som kommer att automatiseras i framtiden och därmed försvinner.
Här är listan:

Fotomodell
Kassapersonal
Försäljare
Redovisningskonsult
Maskinoperatör och montör
Biblioteksassistent
Medhjälpare inom jordbruk
Torg- och marknadsförsäljare

Det är mycket möjligt att de automatiseras om man drar ut en linjär utvecklingskurva för den tekniska utvecklingen. Men det är långt ifrån säkert. All utveckling är allt annat än linjär. Det ligger i själva evolutionens grundläggande mekanismer.

Professor Kalkyl (Tintin-böckerna) går ju omkring med en pendel av någon anledning. En naturlag som är relevant även inom trender är att om pendeln slår starkt åt ena hållet pga en yttre kraft (ex.vis någon form av teknik) pendlar den snart tillbaka med nästan lika stor kraft.

Ta Fotomodells-exemplet. Anledningen till att det yrket står på listan är att man numera kan ta en bild på vilken person som helst och fixa till den i Photoshop. Eller låta animera bilden digitalt. Om nu trenden fortsätter där vi vill ha allt mer perfekta kroppar och utseenden. Pendeln kanske slår tillbaka där vi vill ha personliga modeller med diverse skavanker och unika anletsdrag. Det perfekta kanske blir hopplöst ute? Vi kanske vill ha "äkta vara" inte fejkade bilder?
Så kan vi beta av listan ovan och känna oss motsträviga och obenägna till att tänka nytt. Eller om det är tvärtom kanske?

/Trendspaning X



måndag 10 november 2014

Kvartalsekonomin ingen framgångsfaktor



De medelstora ägarledda företagens andel av
arbetstillfällen i Tyskland (orange färg).
Under den streckade linjen andelen företag över 500 anställda. 
I den förra lågkonjunkturen, (när det nu var, de blir allt tätare men kortare) kunde vi se två olika sätt att hantera den hos två produktmässigt likartade företag. Volvo gjorde som vanligt; permitterade personalen. Scania gjorde det annorlunda, de permitterade ingen utan drog igång interna utbildningsprogram. Förbättringsprogrammen hade de redan eftersom de arbetar aktivt med LEAN Production. Konsekvensen av de två olika strategierna blev tydliga när konjunkturen vände uppåt igen. Scania kunde öka produktionen omgående eftersom alla medarbetare redan fanns på plats. Volvo hade en längre startsträcka eftersom flera av dem som permitterats hade skaffat nya jobb. I en tid då konjunktursvängningarna var relativt långsamma och sträckte sig över år var det inga problem. Det var oftast en nödvändighet eftersom uthålligheten i ett företag inte är obegränsad. I dagens avsevärt mer volatila ekonomi blir det däremot fel strategi. Det gäller att snabbt ställa om i både upp och nedgång.
En god uthållighetsgrad blir en framgångsfaktor. En flexibel organisation med kompetenta medarbetare en annan.
Det tyska näringslivet är ett av världens mest stabila. De stora företagen i Tyskland står faktiskt för en mindre del av det totala antalet anställda. Det är istället sk. "Mittelstand", dvs. medelstora företag som står för merparten av sysselsättningen. Ett typiskt "Mittelstand" är ägarlett eller ett familjeföretag och inte börsnoterat. Företagen är alltså inte offer för kvartalsekonomin. De som har några år på nacken har samlat i ladorna och har därför lång uthållighet (tvärtemot vad finansbranschen anser vara bra).
Deras anställda ses mer som familjemedlemmar än en faktor att reglera kostnadsmassan med. I konjunktursvackor gör alltså den absoluta merparten av Tysklands företag precis som Scania. Det ger naturligtvis en avsevärt stabilare samhällsekonomi.

För ett par lågkonjunkturer sedan gick Böhler- Uddeholm i Hagfors i bräschen för en liknande metod genom att lokalt komma överens om lägre lön för alla anställda för att rida ut krisen. Istället för att säga upp personal. Det var inledningsvis starka protester från facken centralt, men de fick ge med sig då de lokala fackliga företrädarna stod på sig. Det här förfaringssättet blev snabbt anammat och accepterat i mängder av andra företag.

Sedan kan man fundera på varför ett företag åker upp och ner i takt med konjunkturerna. Företag med aktiv marknadsföring och försäljning samt förutseende produkt- och/eller tjänsteutveckling hamnar oftast inte lika djupt i vågdalarna. Men det är en annan fråga.


/Trendspaning X

onsdag 5 november 2014

Trender drivs inte av majoriteten


Att en trend är synlig först när en majoritet står bakom den eller anammar den, stämmer inte. Trenden är synlig långt innan dess. Den kanske til och med avtar eller försvinner långt innan någon slags majoritet eller konsensus infinner sig. De som forskar inom ämnena framtidsforsking och trender pratar ofta om en sk. "tipping point". Hur stor är den kritiska massan av människor som gör att en företeelse faktiskt blir en trend. Grovt räknat handlar det ofta om en tipping point på ca. 10%, ibland mindre.

"Early adopters" är ett annat begrepp i sammanhanget. Personer som tidigt anammar nyheter och trender vare sig det gäller konsumtion, livsstil eller åsikter. Trendkänslighet är en talang hos dem.

Vill man gå ett steg till in i framtiden är "Early rejectors" ännu mer intressanta. Personer som börjar överge en trend på ett tidigt stadium. Kanske redan innan den börjar bli särskilt tydlig. Den som verkligen vill ligga med i tiden kan inte haka på trender som redan är ett faktum. Att vara en symbol för en trend som gemene man hakat på är ju inte så coolt. Det gäller istället att vara steget före. 

Kan kallas för snobberi eller liknande men ju "coolare" vi vill uppfattas, desto tidigare i trenderna, upp eller ner, vill vi visa att vi är. Risken är dock att vi uppfattas som udda. Om det nu är en risk.


Den som följt den svenska valrörelsen kan säkert urskilja att det trendigaste för bara ett knappt år sedan syntes på Södermalm. Att vara på Södermalm boende med hipsterlivsstil arbetande i mediabranschen är inte det coolaste längre. Fundera ut motsatsen och du kan därmed skaffa dig en coolare livsstil.

/Trendspaning X

måndag 3 november 2014

Nudging - istället för piska

"Nudging" ett nytt styrmedel för politiken? Termen står för olika sätt att vädja till människors kollektiva ansvarskänsla och medmänsklig omtanke.
Ett lands regering har bl.a. till uppgift att lagstifta. Lagar styr landet som därmed ska värna och skydda likaväl som att förbjuda olämpligt beteende som skadar andra människor eller vållar ekonomisk skada.

Se till att pricka rätt!
Att det inte alltid fungerar är ju välkänt, annars hade all brottslighet varit borta. För de mindre allvarliga brotten mot olika lagar anses det inte ens av allmänheten vara något att bry sig om. Skulle alla brott mot lagar rent teoretiskt alltid leda till bestraffning skulle dessutom rättssystemet snabbt haverera pga överbelastning. Statens förtroenden hos befolkningen urholkas också snabbt vid alltför hårda tillämpningar av lagar som ofta också drivs in absurdum av juridiken.

Nudge, engelsk term som i gamla ordböcker översätts med "att knuffa till med armbågen" blir alltmer ett sätt att åstadkomma ordning och reda i ett samhälle utan förbjudande lagar.

Sverige var tidigt ute med olika kampanjer för att få svensken att bli mer omtänksam och filantropisk. "Håll naturen ren" var en kampanj som pågick i många år och som gjorde att nedskräpningen minskade avsevärt.
Socialstyrelsen ville att vi skulle äta "6-8 brödskivor om dagen". Om det var lobbying från bageribranschen spekuleras det ibland om. "A non-smoking generation" fick många unga att sluta röka.
Den tiden är dock förbi i Sverige. Eller möjligen temporärt nedlagd. Under många år har förbud och lagstiftning dominerat hos politiken. Den som var observant i den sista valrörelsen kunde notera att de flesta partierna kom med utspel om nya lagar och förbud som valfläsk. Att politiker har svårt att se trenderna i samhället är välkänt och är ofta orsaken till att etablerade partier förr eller senare faller. Anledningen till att nudging är otrendigt i Sverige kan kanske hänföras till de nymoralistiska strömningarna som pågått i Sverige i efterdyningarna av det frigjorda 70-talet. Här är det snarare politiska pekpinnar och politisk korrekthet förmedlat av en begränsad mediabransch som är en desto tydligare trend.

Utomlands är däremot trenden den motsatta. Alltfler länder använder "Nudging" som ett mer effektivt styrmedel för att öka välbefinnande och hälsa, spara pengar, skydda gemensamma ekonomiska intressen, miljön osv.
Tyskland som enligt svenska fördomar är ett alltigenom hårdreglerat land (vilket då inte alls stämmer) har anammat "Nudging" i flera fall. Likaså Norge och Nederländerna.
Ett exempel är den holländska WC-flugan som började ritas in i pissoarerna på Shiphol, flygplatsen i Amsterdam. Den fick männen att vilja pricka den med strålen. Detta har lett till avsevärda besparingar i städningen av offentliga toaletter.
Amsterdam hade för flera år sedan stora problem med hundbajs på gatorna. Att trampa i en var mer regel än undantag. Förbud och höjda böter hjälpte inte. Massiv informationskampanj hjälpte inte. Nolltolerans genom att snabbt ta bort allt bajs med särskilt utrustade mopeder som sög upp det hjälpte inte. Till slut försökte man med att vädja till hundägarnas ansvarskänsla och solidaritet med sina medmänniskor: Det hjälpte för då skapades ett grupptryck i samhället. Grupptrycket (tillsammans med medmänsklighet) är ett kärnvärde i "nudging".
En rigid statsförvaltning kan alltså eliminera grupptrycket genom att ta över ansvaret från gruppen dvs befolkningen. Och då måste det till lagar och bestraffning. Därför kan i motsats till det, samhällen med avsevärt sämre infrastruktur och mindre reglering än Sverige ändå fungera. Tack vare medmänsklighet och grupptryck. Och det är ju den situationen som mänskligheten levt i, upp emot kanske 99,9% av Homo Sapiens tidsmässiga existens.

/Trendspaning X