Vi börjar med definitionen av begreppt "Inflation" enligt Wikipedia:
Med inflation menas vanligtvis att penningvärdet minskar. Den ursprungliga definitionen är "ökning av penningmängden. När penningmängden ökar kraftigt så minskar i regel penningvärdet. En effekt av inflation är att den allmänna prisnivån stiger, varför inflation ofta mäts med konsumentprisindex.
Varför vill Riksbanken öka inflationen? Ett argument är att avtalsrörelsen på arbetsmarknaden behöver ha en viss inflation för att fungera, dvs. att lönerna kan höjas. Att fackföreningarna därmed har gjort sitt jobb och höjt lönerna för sina medlemmar. Den svenska modellen för arbetsmarknaden fungerar m a o och båda parter är nöjda. Även om det nu är ett spel för galleriet, vilket naturligtvis inte medlemmarna ska förstå.
Hittills har Riksbanken försökt öka inflationen dels genom att öka penningmängden (kallas för stödköp på penningmarknaden) och dels genom att sänka styrräntan till dagens osannolika minusnivå. Det leder i sin tur till rekordlåga räntor.
Effekten har dock uteblivit hittills. Låga räntor har bara drivit på en överhettad bostadsmarknad vilket leder till en kommande bostadsbubbla som kan bli en rysare.
Att Sveriges befolkning skulle låna pengar för ren konsumtion har inte hänt i alltför stor utsträckning vilket är feltänk nummer ( #1 ).
I osäkra tider, oavsett vilka osäkerhetsfaktorerna är, drar vi åt oss öronen och minskar vår konsumtion. När vi nu ser att statens och kommunernas finanser är på väg att mer eller mindre krascha blir inte framtidstron den bästa och därmed minskar köpsuget, speciellt för lånade pengar.
Det enda som vi vågar låna till är bostäder, som har ett marknadsvärde som vi hoppas ska stå sig. Eftersom vi har en bostadsbrist som lär ta många år att bygga ikapp. Därav bostadsbubblan. Och alla som köper bostäder dyrt idag hoppas på att inte bli den sista som går ut och får släcka ljuset.
Feltänk nummer två ( #2 ) är att det skulle kunna gå att styra inflationen inom Sveriges gränser.
Alltmer konsumtion sker på nätet dvs även konsumtionen är global. I högsta grad och sedan länge dessutom. Det gör att utbudet alltid är mer eller mindre oändligt. Världen har en konstant överproduktion av det mesta vilket gör att det alltid går att finna billigare varor eller ersättningsvaror någon annanstans och att konkurrensen är stenhård.
När priser går upp dvs inflation, innebär det att utbudet är mindre än efterfrågan och det kunde ske i den gamla nationellt avgränsade ekonomin men i den globala...knappast.
Feltänk nummer tre ( # 3 ) ligger i konsumtionstrenderna, åtminstone i den industrialiserade västvärlden.
"Less is more...ett hållbart konsumtionsmönster...garagen och garderoben är överfulla av överkonsumerade varor...överkonsumtion är badwill och inte längre medelklassens dröm....
Snarare är det status att konsumera mindre, att det man köper ska vara av hög kvalitet och därmed mer hållbart, mer miljövänligt...ekologiskt..bio...
Status är inte längre prylar som syns, det är vår livsstil som tar oss högre upp på statusstegen. Mer ansvarstagande för en hållbar värld, miljövänligt, ekologiskt, självhushåll, sund kropp och själ, en hälsosam livsstil. De synliga attributen för vår statusfyllda livsstil är vår kropp och hur vi stajlar den. Fitness m a o.
Vilket inte är lika lätt som att överkonsumera på ett shoppingcenter. Quick-fix-status finns inte längre.
Allt detta lär inte driva upp inflationen.
Det kanske inte längre är nationalekonomerna och deras kalkyler som ska styra ett lands ekonomi? Det kanske behövs fler trendspanare istället?
/Trendspaning X
Inlägg
