Statistiska Centralbyrån sammanställer med jämna mellanrum den sk Tillitsbarometern. I vilken grad svenskarna har tillit till varandra och tillit till samhället dvs. hur mycket vi litar på varandra och på staten. I internationella mätningar ligger Sverige mycket högt vad gäller tilliten jämfört med många andra länder.Hög tillit ger ett tryggt samhälle med låga kostnader för att skydda medborgarna samt en hög skattemoral. Eftersom vi litar på att staten använder pengarna klokt och att vi får tillbaka en bra service och ett väl fungerande rättssamhälle.
En av Sveriges mest namnkunniga forskare i ämnet Tillit; Lars Trägårdh menar nu att den svenska tilliten är i fara. Till den allra största delen pga. rikspolitikens agerande eller snarare brist på agerande och att klyftan mellan medborgarna och politiken växer alltmer. Dessutom i rask takt.
Allt accentuerat av flyktingkrisen. På kort sikt handlar den krisen om snabbt ökade kostnader och ett samhällssystem som håller på att braka samman pga. det tryck som det utsätts för.
Den kortsiktiga trenden kommer förr eller senare att lösas på något vis, även om politikerna ännu är mer fokuserade på att inte ge Sverigedemokraterna någon som helst poängseger. Vilket de misslyckas kapitalt med då deras taktik är kontraproduktiv.
Men om vi bortser från kortsiktighet och ser på tänkbara långsiktiga trender och vilka de kan bli......
Då blir tillit en central fråga. I takt med att en politisk ledning inte visar förmåga att agera då minskar tilliten hos befolkningen i samma takt. Enkelt.
En annan faktor är att i invandrartäta kommuner är tilliten mellan invånarna generellt sett mindre än i andra kommuner. Det innebär inte att invandrare skulle vara mindre pålitliga utan att segregationen i sig gör människor osäkra och att de sociala klyftorna ökar. Det blir ett vi-mot-dom-läge i båda lägren.
Segregationen i Sverige är ett faktum och det behövs ingen större slutledningsförmåga för att inse att den kommer att öka i rask takt eftersom de svenska samhällssystemen är mer än trögrörliga och fullbelamrade med heliga kor.
Enligt OECD är Sverige sämst bland industriländerna på integration. Beroende bl.a. på en stelbent arbetsmarknad och högt löneläge. Danska debattörer (varav många är bra på att kritiskt granska den svenska mentaliteten)lägger gärna till en betydande dubbelmoral.
Låg tillit i ett samhälle får på sikt enorma och kostsamma konsekvenser. Trygghetskänslan minskar vilket leder till ökade kostnader i form av skydd mot sådant som kanske ändå inte i praktiken är ett hot. Den ekonomiska tillväxten avtar; otrygghet minskar konsumtionen som minskar investeringsviljan i företagen som minskar arbetstillfällen......
Ett politiskt dysfunktionellt samhälle både vad gäller funktion och ekonomi leder också till låg skattemoral vilket gynnar den svarta sektorn.
Den svarta sektorn växer dessutom gigantisk då gränspolisen menar att ungefär hälften av de nyanlända försvinner direkt efter ankomsten och därmed inte söker asyl. Det skulle i så fall innebära att det handlar om ett tusental nyanlända personer per dag med nuvarande takt, som hamnar i den svarta sektorn utan någon kontakt alls med svenskt samhällssystem. Detta i ett samhälle som tidigare haft världens mest precisa folkbokföringssystem. Framöver kommer m a o folkmängden att uttryckas i ungefärliga tal eftersom vi inte vet hur många hundratusen som inte är med i rullorna.
En ökad svart sektor leder troligen (eller säkerligen) till ökad brottslighet och därmed rättslöshet för de som är längst ner på samhällsstegen (läs invandrarna). Samhället har inte något att erbjuda men det har mer eller mindre välorganiserade kriminella nätverk som ser en marknad. Eftersom varje individ kämpar för att i första hand överleva och sedan för att känna tillhörighet. Det brukar bli konsekvensen i samhällen med ett svagt statligt system.
Ett dystert scenario kan tyckas. Men det kanske är ett alldeles oundvikligt och nödvändigt paradigmskifte? Kan det vara så att det parlamentariska systemet så som det är uppbyggt i västvärlden (och speciellt i Sverige) har nått vägs ände?
Den svenska demokratin har ju det senaste året knappast varit något skolexempel på hur det faktiskt borde fungera. Även präktiga Sverige har en omfattande korruption, inte minst på kommunal och regional nivå, drivet av bl.a. EU-bidrag. Det politiska rävspelet har tagit överhand istället för att politikerna utövar ett kraftfullt och förtroendeingivande ledarskap. Resultatet blir att nödvändiga beslut inte tas. Det fattas m a o beslut.
Typiskt för ett paradigmskifte är att det under själva skiftet (ett sk. Liminal Moment) uppstår stor oro och att de som står för det gamla paradigmet krampaktigt håller fast vid det samt att det nya paradigmet ännu inte är synligt. Och att ett paradigmskifte oftast triggas igång av en mer eller mindre dramatisk händelse.
Många nationalekonomer, forskare och debattörer menar att ett paradigmskifte är på gång vad gäller de västerländska statsskicken.
För den som vill fördjupa sig i detta ämne, kommer här några litterära tips (underrubrikerna talar sitt tydliga språk vad det handlar om):
"LEVA OCH LÅTA DÖ" Varför bjässarna i politik, näringsliv och kultur är döende eller redan döende.
Johan Norberg
"THE FOURTH REVOLUTION" The Global Race to Reinvent the State
John Micklethwait & Adrian Wooldridge
/Trendspaning X
Inlägg
